- Idag, 13:53
#1615155
Ja den eskalerande rostskadan på höger bakskärm störde mig, det började verkligen bli dags att ta tag i rosten på bilen. I den lokala facebookgruppen var det samtidigt en man som gjorde reklam för sitt företag, han servar bilar och åtgärdar rost. De arbeten han hade lagt upp på sin facebooksida såg riktigt fina ut, så jag hörde av mig till honom och bokade en tid.
Såklart var det mer rost än vad som syntes, det var jag helt beredd på. Rostlagning är inte billigt men detta var prisvärt och helt klart värt varenda krona, det blev riktigt fint och det syns knappt att bakskärmen är omlackerad under list. Nu kunde jag också njuta av semestern och glida runt med stil utan att behöva gömma bilens högersida. Stort tack till MJ Fordonsservice utanför Uppsala! Det känns tryggt att ha en duktig rostlagare i närheten. Jag har velat få rosten åtgärdad i ganska många år nu, men jag har inte hittat någon som är villig att ta sig an arbetet och som jag dessutom känner mig trygg med att det blir ett bra och riktigt arbete gjort. En vacker dag ska jag lära mig att svetsa själv, men det dröjer nog.
Hela juli har det varit semester och jag har kört cirka 600 mil med bilen. Det blev en rejäl tur i Norge och sedan har det blivit mycket farande fram och tillbaka mellan familjemedlemmar, sommarstugor, konserter och festivaler. Och än är det inte över. Nästa vecka blir det en tur till Jämtland för att fjällvandra. Bilen har skött sig galant utan några större fel och den har snittat mellan 0,78-0,90 liter/mil. Det gick förstås åt mer soppa i de norska bergsvägarna och AC:n har också fått jobba hårt de varma dagarna som har varit. Därav stundtals högre bränsleförbrukning. Jag vet inte om Volvo 240 är en så bra höghöjdsbil, jäklars vad den blev orkeslös när vi kom över 1000 meter över havet, samt vid minsta lilla backe på höjd. Jag vet inte om jag hade velat köra denna på bergsvägar ännu högre upp. Samtidigt så vet jag inte hur andra bilar beter sig, alla kanske blir lika orkeslösa. Eller om det är något fel på min bil. Ett turboaggregat kan nog göra susen för att komprimera luften.
Tempmätaren började någon gång under sommaren att hänga och den kom sällan upp i värme (förutom när jag fastnade i cruisingen i Rättvik mitt i Classic Car Week, då steg den sakta men säkert och slutade inte heller att stiga, men när jag stängde av AC:n så sjönk den åter. Då blev det svettigt av en annan anledning). Väl hemma från resorna så blev det ett termostatbyte. Det var inte allt för länge sedan den förra byttes. Kanske 4-5 år sedan, och visserligen några tusen mil. Men längre än så borde termostaten hålla tycker jag. Antagligen proparts eller någon annan tillverkare utan kvalitet. Den nya blev av fabrikat Vernet istället. Nu håller bilen temperaturen som den ska!
Förra veckan på väg till sambons familj i Östergötland så var jag in på en affär för att handla lite och när jag startade bilen igen så flimrade varningslamporna till och ville inte slockna. Precis som i våras när jag blev ståendes i Ljungby. Erfaren inom detta område som jag nu är så valde jag att köra en bit för att se hur den håller och hur långt jag kommer. Jag höll koll på instrumenten för att hinna köra åt sidan ifall bilen skulle dö. Det var nervöst, jag hade drygt fem mil till destinationen, precis köpt färska musslor och det var en riktigt varm dag. Inte läge att bli ståendes. Jag visste ju att laddningsregulatorn inte var så gammal. Hade planerat att byta generator men tänkte att det skulle hålla ett tag. Dock hade jag ju nu kört runt 1000 mil sedan jag bytte laddningsregulatorn i Ljungby. När jag nu körde så märkte jag att varningslamporna slocknade om jag varvade mer. Jag har inte helt hundra koll på hur systemet fungerar, men jag tänkte att den kanske lyckas ladda ordentligt på högre varvtal eftersom varningslamporna tändes på låga varvtal. Det blev en spänd färd till destinationen på treans eller fyrans växel med B230:n dånandes och vibrerandes på 4000 varv eller något sådant. Fram kom jag och ännu en ny laddningsregulator beställdes av sambons pappa som var inne i Linköping och kunde svänga förbi Biltema.
Den förra laddningsregulatorn jag bytte var inte särskilt sliten, men lite ojämnt sliten. Den verkar snarare inte ha tagit alls på den ena kolet. Nu med en färsk laddningsregulatorn så kände jag mig trygg med att bilen skulle hålla hem till Uppsala igen. Väl där blev det definitivt dags för ett generatorbyte. Jag köpte för några år sedan på mig en bättre begagnad (knappt använd) orginalgenerator då jag kände på mig att det kunde vara bra att ha hemma och nu kom den väl till pass.
Ut med det gamla och in med det nya. Dags att bunkra upp med en ny generator igen. Kanske går den gamla att renovera. Släpringarna är väldigt slitna och nog orsaken till att generatorn började ge upp, eller snarare att den käkade laddningsregulatorer.
Ny generator
Gammal generator
Med den nya generatorn på plats så lär förhoppnings bilen rulla utan fel på detta området i många år och mil till. Jag upplever nu också att spänningen är stabilare. Tidigare har belysningen fladdrat lite svagt. Trots en ny laddningsregulator så ska jag byta den igen framöver. Det känns tryggare att ha en laddningsregulator av bättre kvalitet, exempelvis Bosch, än något okänt fabrikat från Biltema. Ibland har dock Biltema bra grejer, men laddningsregulatorn därifrån får nog åka med som reserv.
Ja vattenpumpen läcker en del. Det verkar hålla tätt när motorn är varm, men när den svalnat så börjar det läcka. Bilen ska få ny kylarvätska i höst och då ska jag passa på att byta packningarna på vattenpumpen. Samtidigt ska jag installera en termokontakt i kylaren för att kunna koppla elfläkten på den.
Såklart var det mer rost än vad som syntes, det var jag helt beredd på. Rostlagning är inte billigt men detta var prisvärt och helt klart värt varenda krona, det blev riktigt fint och det syns knappt att bakskärmen är omlackerad under list. Nu kunde jag också njuta av semestern och glida runt med stil utan att behöva gömma bilens högersida. Stort tack till MJ Fordonsservice utanför Uppsala! Det känns tryggt att ha en duktig rostlagare i närheten. Jag har velat få rosten åtgärdad i ganska många år nu, men jag har inte hittat någon som är villig att ta sig an arbetet och som jag dessutom känner mig trygg med att det blir ett bra och riktigt arbete gjort. En vacker dag ska jag lära mig att svetsa själv, men det dröjer nog.
Hela juli har det varit semester och jag har kört cirka 600 mil med bilen. Det blev en rejäl tur i Norge och sedan har det blivit mycket farande fram och tillbaka mellan familjemedlemmar, sommarstugor, konserter och festivaler. Och än är det inte över. Nästa vecka blir det en tur till Jämtland för att fjällvandra. Bilen har skött sig galant utan några större fel och den har snittat mellan 0,78-0,90 liter/mil. Det gick förstås åt mer soppa i de norska bergsvägarna och AC:n har också fått jobba hårt de varma dagarna som har varit. Därav stundtals högre bränsleförbrukning. Jag vet inte om Volvo 240 är en så bra höghöjdsbil, jäklars vad den blev orkeslös när vi kom över 1000 meter över havet, samt vid minsta lilla backe på höjd. Jag vet inte om jag hade velat köra denna på bergsvägar ännu högre upp. Samtidigt så vet jag inte hur andra bilar beter sig, alla kanske blir lika orkeslösa. Eller om det är något fel på min bil. Ett turboaggregat kan nog göra susen för att komprimera luften.
Tempmätaren började någon gång under sommaren att hänga och den kom sällan upp i värme (förutom när jag fastnade i cruisingen i Rättvik mitt i Classic Car Week, då steg den sakta men säkert och slutade inte heller att stiga, men när jag stängde av AC:n så sjönk den åter. Då blev det svettigt av en annan anledning). Väl hemma från resorna så blev det ett termostatbyte. Det var inte allt för länge sedan den förra byttes. Kanske 4-5 år sedan, och visserligen några tusen mil. Men längre än så borde termostaten hålla tycker jag. Antagligen proparts eller någon annan tillverkare utan kvalitet. Den nya blev av fabrikat Vernet istället. Nu håller bilen temperaturen som den ska!
Förra veckan på väg till sambons familj i Östergötland så var jag in på en affär för att handla lite och när jag startade bilen igen så flimrade varningslamporna till och ville inte slockna. Precis som i våras när jag blev ståendes i Ljungby. Erfaren inom detta område som jag nu är så valde jag att köra en bit för att se hur den håller och hur långt jag kommer. Jag höll koll på instrumenten för att hinna köra åt sidan ifall bilen skulle dö. Det var nervöst, jag hade drygt fem mil till destinationen, precis köpt färska musslor och det var en riktigt varm dag. Inte läge att bli ståendes. Jag visste ju att laddningsregulatorn inte var så gammal. Hade planerat att byta generator men tänkte att det skulle hålla ett tag. Dock hade jag ju nu kört runt 1000 mil sedan jag bytte laddningsregulatorn i Ljungby. När jag nu körde så märkte jag att varningslamporna slocknade om jag varvade mer. Jag har inte helt hundra koll på hur systemet fungerar, men jag tänkte att den kanske lyckas ladda ordentligt på högre varvtal eftersom varningslamporna tändes på låga varvtal. Det blev en spänd färd till destinationen på treans eller fyrans växel med B230:n dånandes och vibrerandes på 4000 varv eller något sådant. Fram kom jag och ännu en ny laddningsregulator beställdes av sambons pappa som var inne i Linköping och kunde svänga förbi Biltema.
Den förra laddningsregulatorn jag bytte var inte särskilt sliten, men lite ojämnt sliten. Den verkar snarare inte ha tagit alls på den ena kolet. Nu med en färsk laddningsregulatorn så kände jag mig trygg med att bilen skulle hålla hem till Uppsala igen. Väl där blev det definitivt dags för ett generatorbyte. Jag köpte för några år sedan på mig en bättre begagnad (knappt använd) orginalgenerator då jag kände på mig att det kunde vara bra att ha hemma och nu kom den väl till pass.
Ut med det gamla och in med det nya. Dags att bunkra upp med en ny generator igen. Kanske går den gamla att renovera. Släpringarna är väldigt slitna och nog orsaken till att generatorn började ge upp, eller snarare att den käkade laddningsregulatorer.
Ny generator
Gammal generator
Med den nya generatorn på plats så lär förhoppnings bilen rulla utan fel på detta området i många år och mil till. Jag upplever nu också att spänningen är stabilare. Tidigare har belysningen fladdrat lite svagt. Trots en ny laddningsregulator så ska jag byta den igen framöver. Det känns tryggare att ha en laddningsregulator av bättre kvalitet, exempelvis Bosch, än något okänt fabrikat från Biltema. Ibland har dock Biltema bra grejer, men laddningsregulatorn därifrån får nog åka med som reserv.
Ja vattenpumpen läcker en del. Det verkar hålla tätt när motorn är varm, men när den svalnat så börjar det läcka. Bilen ska få ny kylarvätska i höst och då ska jag passa på att byta packningarna på vattenpumpen. Samtidigt ska jag installera en termokontakt i kylaren för att kunna koppla elfläkten på den.
Är ute och sladdar med 240:n och lyssnar på Sator
Volvo 245 GL/T 1990, Saab 9000 Classic 2.0t 1998
Volvo 245 GL/T 1990, Saab 9000 Classic 2.0t 1998
- By JohnWick
- By lennarte
- By StefanN