Det är olika vad man gillar. Måhända har det med tilltagande ålder att göra, men jag har konstaterat att jag trivs betydligt bättre när jag kör omkring med min XC70 automat i läge D och knappt vet om den har växlat eller om den ska, gentemot att köra i S-läge och känna varje växling, samt lyssna på ett överdrivet varvande så snart jag funderar på att gasa lite grand.
Det jag främst använder S-läget till är när jag kör på exempelvis en smal, krokig och backig grusväg med 1,5 - 2 ton kärra bakom. Då vill jag inte alltid att lådan ska växla upp bara för att jag släpper gasen, för att sedan växla ner igen när jag behöver dra på igen. Växla lådan manuellt är ett alternativ, men S-läget fungerar också bra då, och fortfarande fullt automatiskt. Genomgående högre varvtal och mer effekt omdelbart tillgänglig, när så är påkallat.
Att vara först iväg från rödljusena har jag däremot slutat bry mig om. Hade jag känt att det roade mig hade jag köpt något annat än en automatväxlad och dieselmotoriserad personbil med terrängambitioner. Förra gången jag köpte ny bil minns jag att jag resonerade annorlunda, men det var för snart 20 år sedan. Då blev det en 854 Turbo. Manuell, för den gick lite fortare.
Angående om det är bättre att växla ner än släppa på lockup för att utnyttja momentomvandlaren för att få mer kraft, så - tja, jag undrar om det är korrekt att bara ge ett svar på det? Med dagens allt tätare växlade automatlådor (åtta steg finns ju, kanske nio?) är ju steget ner till närmaste lägre växel inte långt. Men det finns säkert något tillfälle, någon omständighet där det är effektivare enligt någon premiss att öka varvet en aning genom att släppa på lockup istället.
Möjligheten att använda lockup eller ej ger ju dessutom "fler" växellägen, även om de som tillkommer är syntetiska, då de görs på hydraulisk väg, inte på mekanisk. Men en sexstegad automat med lockup på fem växlar får mer eller mindre elva lägen, då släppt lockup ger ett annorlunda varvtal vid samma hastighet, dessutom ett varvtal som varierar med belastningen inom vissa gränser.
I länken ovan visas sprängskisser på komponenter i den låda som sitter i många Volvobilar idag. TF-80-SC heter den, tack.
Av sprängskisserna ser man tydligt att det finns två planetväxlar, en enkel främre och en dubbel bakre. Med bara den dubbla planetväxeln kan man åstadkomma en låda med fyra växlar framåt, en bakåt och åtminstone lockup på fyran, men för att få ännu fler växelsteg behövs fler planetväxlar.
Vilken utväxling som lådan ska ge, samt om den ska aktivera lockup eller ej, ges av att olika kombinationer av kopplingar och broms sätts an. Det finns tre kopplingar och en broms. Även lockup skapas alltså genom att några mekaniska delar av lådan kopplas till varandra med en sådan koppling. Låter man kopplingen slira lite får man slipping lockup, alltså en del mekanisk kraftöverföring, en annan del hydraulisk.
Jag kan inte utantill kopplingskombinationerna för den här lådan för olika utväxlingar. Dessutom är det i det närmaste omöjligt att förstå hur lådan fungerar av sådan sprängskisser, om man aldrig sett innandömet av en automatlåda förr.
How stuff works har en del information om automatlådor och momentomvandlare som är någorlunda enkel att begripa.
Om automatlådor
Anders, XC90 D5 AWD Inscription 2019.