När begreppet
bruksbil nämns tänker jag ungefär som när man specificerar en lastbil. Den är verkligen en
bruksbil och behöver/ska ha alla funktioner som underlättar användandet, oavsett om det är varmt eller kallt, blött eller torrt.
Ytterst få lastbilar idag säljs utan luftfjädring. Det är både på grund av åkkomforten, för både folk och last och på grund av möjligheten att enkelt finjustera höjden på fordonet. Samma gäller för personbilen. Luftfjädring med aktiv stötdämpning, som min XC90 har, ger:
- Bra åkkomfort anpassad till aktuell last.
- Nivåreglering så bilen håller höjden även lastad. När man är vid sidan om vägen vill man hålla kvar markfrigången oberoende av last.
- När släp kopplas är det mycket behändigt att det går att hissa kroken upp och ner med fjädringen.
- Beroende på släpfordon går det att styva till stötdämpningen utan att bilen behöver skutta omkring som en gokart när man inte drar släpet.
- Speciellt med lite högre bilar som XC90 mår föraren bra av att det går att sänka bakänden när man lastar i och ur tunga saker.
Så luftfjädring är inte alls något slags "onödig lyx" utan helt klart värdefullt på en
bruksbil. På en
nöjesbil, om man vill glida omkring med taket nedfällt eller vad det nu kan vara, är det inte alls samma behov.
De som tror att nivåreglering inte alls behövs är oftast de som aldrig upplevt skillnaden. Jag har haft bilar med nivåreglering i mer än 30 år och vill inte vara utan.
XC90:n jag köpte har ett 230 VAC uttag vid baksätet. När jag köpte bilen var min första tanke att det blir nog inte använt. I praktiken har det använts mycket för att ladda batterierna till elektriska handverktyg när det ska göras någonting där det inte finns ström installerat i närheten. Minskar behovet av att ta med mig ett "batterielverk" och därför utmärkt i en
bruksbil.
Anders, XC90 D5 AWD Inscription 2019.