Allinug skrev:Vilka ekonomiska egenintressen tänker du på, från politikerhåll?
Jag menar inte att politiker allmänt skulle ha ekonomiska egenintressen. Även om det sannolikt finns några stycken. Det jag menar är att stora ekonomiska intressen utövar lobbyverksamhet för att övertyga politiker om politiska styrningar som är bra just för dem. Oljelobbyn är ökänd för detta. De har stora ekonomiska resurser och har utövat lobbyverksamhet ända sedan starten och håller fortfarande på. Oljelobbyn brukar jag kalla den Svarta Elefanten.
Men som alla känner till har det framkommit nya frågeställningar om klimat. Detta framställs som en ödesfråga som politiker måste förhålla sig till. De flesta förhåller sig till denna fråga genom att erkänna den. Andra inte. Det blir svårare och svårare för politiker att stå utanför. Kring klimatfrågan har det vuxit fram en enorm grön industri som jag brukar kalla den Gröna Elefanten.
Gemensamt för elefanter är att de äter hö. Har de en gång fått smak på det kan de inte låta bli. De vill ha mer.
Ett stort problem har uppkommit när politiker med idealistisk läggning och som inte är tillräckligt kunniga utsätts för lobby med målbild som stämmer med deras idealistiska övertygelse. Ett parti som MP som är fullt med idealister, och som inte är särskilt kunniga, blir då ett mycket lättköpt offer för den gröna elefanten. Faktiskt mera lättköpt än gamla tidens politiker som lobbades av den Svarta Elefanten. Där var drivkraften bara pengar, tillväxt, arbetstillfällen etc. Den Gröna Elefanten lockar även med att tillfredsställa idealistiska övertygelser. En mycket stark drivkraft.
Se bara på t.ex. MP i Sverige: fobin mot kärnkraft gör att de utesluter kärnkraft som alternativ i klimatomställningen som de anser vara superviktig. De måste förstås ha en annan lösning, och den har de tjatat om sedan partiet startades: sol-, vind- och vattenkraft. Samma sak gäller Die Grünen i Tyskland. Med tillägget fossilgas i stor mängd då förstås för att få ekvationen att gå ihop när man lagt ner kärnkraften.
Pga av okunskapen, och avsaknad av realism i den gröna rörelsen, där t.ex. personer i många fall inte ens förstår skillnaden mellan effekt och energi, har elsystemet havererat fullständigt i Tyskland. Och i Sverige är vi en bra bit på väg mot samma haveri. Tyvärr är det vi ser idag bara början. Det kommer att bli värre. Mycket värre.
Fortfarande pratar politiker, faktiskt från i princip alla partier i Sverige, om att bygga ut vindkraften. Det förvärrar bara problemet på sikt. Några få partier pratar om att bygga ut kärnkraften. Är en absolut nödvändig lösning på sikt, men hjälper inte i nuläget. Ingen pratar om att vi har ett akut energi-nödläge som kräver extraordinära insatser.
Tyskland har gått längre i omställningen och har alldeles för stor andel icke planerbar elproduktion i förhållande till den planerbara som är kvar. Det har lett till stora problem. Man har misslyckats med klimatpolitiken. De tvingas nu återöppna nu stängda kolkraftverk. Redan tidigare gjorde de sig beroende av elproduktion från gasturbiner, med känt resultat. Kärnkraften går inte att återstarta på rimligt vis.
Det hela är en soppa utan dess like. Energipolitiken som förts i västvärlden kommer att gå till historien på ett icke smickrande sätt. Man snackar från den gröna rörelsen om att enskilda personer som inte lever upp till den gröna rörelsens ideal ska känna klimatskam. De som borde skämmas på riktigt är den gröna rörelsen själva.