Mwi skrev:Har precis läst en artikel i dagens DN, de har med hjälp av Transportstyrelsen tagit fram statistik på hur många bilar som är registrerade i Stockholms län och som kommer att beröras av de föreslagna miljözonerna. Att dieselbilen snart är förbjuden är inte riktigt sant, det berör betydligt fler bilar.
Variosboy skrev:Inte ens sittande regering har majoritet vilket ju innebär att varenda sak som klubbats igenom senaste 3,5 åren har gjorts med stöd av andra partier.
Variosboy skrev:Det är långt ifrån bara MP och deras väljare som vill detta, men jag kan tänka mig att det är rätt bekvämt för de andra att låta MP bära hundhuvudet och på så vis slippa gnället som uppstår..
Regeringen avser att reglera kommunernas möjlighet att införa miljözoner för lätta fordon i vägtrafik i trafikförordningen. Ändringar av trafikförordningen kan regeringen besluta om själva utan att blanda in riksdagen.
Man ska dock komma känna till följande: regler som t.ex. får stora konsekvenser för enskilda medborgare och företag måste finnas i form av lagar. Och detta måste beslutas av riksdagen. Det är ett exempel på när regler ska beslutas av riksdagen i form av lagar enligt regeringsformen i grundlagarna.
I flera remissyttranden till transportstyrelsens rapport framkom negativa ställningstaganden angående konsekvensutredningar. T.ex. fann Regelrådet att konsekvensutredningen inte uppfyller kraven i 6 och 7 §§ förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.
Regeringen har ju också mycket riktigt aviserat att miljözonerna inte kommer att bli enligt transportstyrelsens förslag. Men i vilken geografisk omfattning de får införas är fortfarande oklart. Om trafikförordningen ger en generell möjlighet för en kommun att i princip införa miljözoner i en obegränsad geografisk utspridning kommer konsekvenserna att behöva utredas. Om man underlåter detta kommer säkerligen flera domstolsförhandlingar att utkämpas för att den vägen klarlägga den juridiska korrektheten.
Det rimligaste regeringen kan göra om man vill göra anspråk på att leva upp till våra demokratiska värderingar är att låta riksdagen besluta i frågan. Det var aldrig meningen med trafikförordningen att den skulle vara ett verktyg för att ge utlopp för politikers drömmar och personliga viljor. Meningen med trafikförordningen var att reglera trafikarbetet regelmässigt för att i huvudsak säkerställa allas trafiksäkerhet. På senare år har trafikförordningen smittas ned med många paragrafer vars enda syfte är att favorisera vissa (läs oskyddade) trafikantgrupper bokstavligen med deras liv som insats. Man går vidare på miljöområdet med att använda trafikförordningen som verktyg för att undvika att behöva ta frågan via riksdagen. Var går gränsen? Utan en sann och objektiv konsekvensutredning kan man inte demokratiskt avgöra om frågan om miljözoner borde behandlas i riksdagen, eller om regeringen själva direkt kan ta beslut utan att riksdagen tillfrågas.
En konsekvensutredning ska innehålla följande:
1. en beskrivning av problemet och vad man vill uppnå,
2. en beskrivning av vilka alternativa lösningar som finns för det man vill
uppnå och vilka effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd,
3. uppgifter om vilka som berörs av regleringen,
4. uppgifter om de bemyndiganden som myndighetens beslutanderätt grundar
sig på,
5. uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen
medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda regleringsalternativen,
6. en bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver
de skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen, och
7. en bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten
för ikraftträdande och om det finns behov av speciella informationsinsatser.
Man kan inte avgöra konsekvenserna för miljözoner om inte en så grundläggande omständighet är klarlagd som den geografiska utbredningen är känd. Alla förstår ju att om det handlar om miljözoner hela stadsdelar så blir konsekvenserna större än om det bara handlar om enstaka gator. Man bör alltså från början ta med även den geografiska utbredningen för att konsekvensutredningen ska kunna utföras korrekt. Detta är viktigt för att avgöra om regeringen är bemyndigad att själv besluta om ändring av trafikförordningen eller om beslutet måste tas av riksdagen genom annan lag.
Som det är nu verkar regeringen vilja införa ändringar utan att fråga riksdagen. Utan en ordentlig konsekvensutredning kan man inte avgöra om det är förenligt med normgivningen. Efteråt när det är ett faktum, och konsekvenserna uppdagas, så kommer säkerligen många domstolar belastas med ärenden.
Allt är ett fult spel med vår fina demokrati. Folk i allmänhet är det synd om. Man knyter näven i byxfickan i ilska eftersom man känner att något är fel. De borde definitivt lita mer på sin magkänsla. Det pågår mycket akrobatiska övningar av t.ex. vår regering med syfte att tänja på de demokratiska spelreglerna för att uppnå syften som har sin grund i egenintressen och vad ett fåtal tycker. Vad folkets åsikt i hela nationen är, eller ens vad riksdagen anser, är man inte beredd att lyssna in. Ett litet parti i regeringen vill få sin vilja igenom likt ett litet barn som tjatar om glass, och det stora partiet matar villigt sitt lilla barn med glass som varje snäll förälder. Annars kommer det lilla barnet att klaga och förälderns roll som fortsatt vårdnadshavare att prövas med osäker utgång. Detta är inte föräldern intresserad av alls, och fortsätter därför att stilla hungern hos sitt lilla barn. Detta är inte ett vuxet beteende av ett parti som gör anspråk på att vara statsbärande. Det liknar mest en ankdamm. Eller makthunger.