- tis 28 jun 2016, 16:07
#1089330
STOCKHOLM-VISINGSÖ. Volvo vill placera XC60 i crossoverklassen, en mix av kombi och suv, för att vara mer politiskt korrekt. Själv tycker jag att det är en en suv, om än något nättare. Den kan se onödigt stor och törstig ut. Men med en effektiv dieselmotor, framhjulsdrift och manuell växellåda, når man koldioxidutsläpp som en mindre bensinbil.
Volvo sätter en ”DRIVe”-stämpel på sina minst klimatförstörande modeller. XC60 2,4D Drive ska dra 6,0 l/100 km vid blandad körning. Siffran är inte långt från sanningen.
Vid relativt lugn landsvägskörning kom jag ner till 5,5 l/100 km. I normal stockholmsk stadstrafik snittade jag 8 l/100 km. Efter 60 mils motorväg i 110-120 km/tim låg förbrukningen på 6,6 l/100 km.
Tankningen efter 90 mil avslöjade att färddatorn på XC60 2,4D Drive gav sex procents ”rabatt”. Bilen hade alltså förbrukat 5,8, 8,5 respektive 7 l/100 km.
Den som säger att alla suvar är törstiga och Volvos bilar drar för mycket, behöver nog ett nytt förhållningssätt till verkligheten.
Det är inte ens en trött motor som Volvo stoppat under huven. Drive har en nyutvecklad femcylindrig dieselmotor på 175 hästkrafter och ett brutalt vridmoment på 420 Newtonmeter – ett mått på motorns råstyrka.
Det gör den perfekt som dragbil, samtidigt som den är lättkörd och kräver få växlingar. Bilen accepterar sexans växel redan från 50 km/tim, även om den protesterar om du trycker för hårt på gasen.
Men ska inte en suv ha fyrhjulsdrift? undrar kanske vän av tingens ordning. Nej, varför då? XC60 klarar sig utmärkt på framhjulsdrift. Den ser lika tuff ut och är lika skön att åka i. Den som verkligen behöver hjälp av bakhjulsdriften, för tung släpdragning eller svåra vägförhållanden, ska beställa det. Men många köpare klarar sig utan. Över dåliga skogsvägar tar den sig ändå med hjälp av den höjda markfrigången.
Däremot skulle fyrhjulsdriften bota de rejäla kraftrörelserna i ratten som uppstår när man utnyttjar motorns råstyrka vid kraftigt gaspådrag. De odubbade vinterdäcken får kämpa för att få fäste. Men vem måste köra så våldsamt?
Fyrhjulsdriften finns inte till den nya 175-hästars motorn med enkelturbo, bara till versionerna med dubbelturbo. Men då får man antingen gå ned i hästkrafter till 2,4D med 163 hästkrafter, eller upp i effekt till D5 på 205 hästkrafter. Båda innebär högre förbrukning och pris.
XC60 2,4D Drive har ett sportigt chassi. Fast, utan att vara störande stötigt. Bilens fjädring samverkar perfekt för att göra bilen stadig men ändå följsam, i både höjd- och längsled.
De mörktonade rutorna är lite väl dunkla. Vårt vinterhalvår blir bara ännu skummare. Dessutom försvårar det bakåtsikten. Därför kommer Volvos döda-vinkel-kameror i backspeglarna väl till pass. På fyrfiliga Essingeleden i rusningstrafik lyser de konstant och då är det för mycket ”vargen kommer” för att man ska bry sig. Men i stadstrafik och på motorväg gör de stor nytta. Vid regn och snö sätts tyvärr funktionen ur spel eftersom kameralinserna sätts igen.
Som standard finns ett nytt aktivt bromshjälpmedel som Volvo kallar City Safety. Det känner av fordon eller hinder framför och bromsar bilen om inte föraren har reagerat.
Jag fick uppleva ett ofrivilligt prov vid en garageutfart där jag körde som normalt mot en uppåtgående dörr. Jag visste att hastigheten var anpassad för dörrens rörelse. Men det visste förstås inte bilens system, som tvärnitade bilen framför en vidöppen port. Både jag och min passagerare blev lite chockartat förvånande och kände nervöst efter om de kraftiga nackrörelserna gav några sviter. Trots det kändes det tryggt ändå att veta att det faktiskt fungerar.
Jag hade önskat att Volvos hastighetsberoende servo var standard. I motorvägsfart känns styrningen i XC60 aningen orolig och simmig.
Avståndsradarn som samverkar med farthållaren kan verka störande. När man avverkar många mil på motorväg och kommer minsta meter för nära framförvarande fordon innan man har gått ut i ytterfilen, hinner bilen börja bromsa och man har tappat farten när man byter fil. Resultatet blir att man måste accelerera igen. Det drar onödigt mycket bränsle. Men systemet går att justera genom att öka toleransen för vid vilket avstånd bilen ska reagera. Man lär sig efterhand, men det kräver tillvänjning.
Det är inte bara de elektroniska hjälpmedlen som gör att XC60 ger ett kompakt intryck av trygghet. Storleken, stolarna och det stabila chassiet bidrar i lika hög grad. Interiören ger en billig plastig känsla i jämförelse med de finare tyska konkurrenterna, men bättre än rivaler från Sydkorea och USA.
Sittkomforten är högklassig (framstolarna är bättre än i V70). Den högre sittpositionen som ger extra överblick i trafiken uppskattas av de flesta passagerare. Men inte alla. Mindre barn i baksätet ser absolut ingenting ut. Hur Volvos designer fick klartecken för en så högt uppdragen ”midja” är obegripligt. Idiotiskt är det snällaste ord jag kommer på. Det är tveksamt om det ens uppfyller sitt syfte att vara vackert från utsidan.
Som bilval för barnfamiljen är den därför inte lika lämpligt som exempelvis Volvo V70. Dessutom är bagaget mindre, en naturlig kompromiss i en högbyggd bil som inte ska växa för mycket på höjden.
Bak åker man så bekvämt att det gick utmärkt att skriva den här artikeln mellan Gränna och Stockholm. Ljudnivån är tillräckligt låg för att fram- och baksätespassagerare ska kunna prata obehindrat. Men däcksbullret är mer påtagligt i baksätet.
Bakluckan öppnar lågt för många svenskars längd. Den går att trycka upp några centimeter till. Den elektriska öppningsfunktionen är både praktisk och inte. Visst är det smidigt att kunna öppna med en knapptryckning, antingen inne i bilen, på fjärrkontrollen eller bakluckan. Men den går så långsamt att man efter några gånger börjar tycka att det går för sakta. Ibland kärvar den om någon packning ligger för nära luckan. Och det finns inget sätt att kompensera med handkraft för den saknar handtag. All elektronik innebär dessutom en risk.
Den sista möjliga invändningen rör prislappen. Med ett grundpris på 335.000 kronor har man att se fram emot en saftig kostnad för värdeminskning – trots att fri service ingår i fyra år eller 12.000 mil.
Ändå lämnades XC60 med stor saknad. Det är en bil som ger mycket tillbaka.
Volvo C70 cab och XC60 ägare