Nu blev ju jag intresserad av hur många härinne som har koll på sina torkararmar? Det är ytterst vanligt att torkararmarna vrider sej vid infästningarna. Alltså gjutningen vrider sej på grund av en kombination av mjukt material/värme/tryck.
Det gör att för en del går det knappt att öppna huven innan armarna tar i lacken. Nu har jag väl åtgärdat ett hundratal par iallafall och är lika fashinerad varenda gång. För ALLTID när man pratar med ägaren så svär han/hon på torkarbladen. Men torkarbladen kan ju inget utan rätt tryck mot rutan. Alltså.. kolla armarna FÖRST. Ha som en grundregel att ett finger ungefär ska få rum mellan infästningens del och rutan. När man börjar få in två fingrar så har man också förlorat en stor del av trycket mot rutan.
Inte helt ovanligt att få höra att det inte torkar över hela rutan eller att det blir dåligt på en del av rutan. MEN det beror oftast just på armarna,INTE bladen.
Hur många av er har dessutom vridit torkararmarna så att bladen har rätt anliggningsvinkel för att släpa rätt och för att inte låta? Det ska kontrolleras/justeras varje gång bladen byts.
Nedan ett exempel där torkararmen pekar rent ut sagt åt helvete. Armen ska INTE vara så hög vid leden.

Men det ser ju inte så farligt ut? Vi tar bort den och jämför med en rakare kant så vi kan bedöma..

Se där ja.. den pekar ju åt helv.. Den ska i stort sett vara RAK mot min jämförelsekant. Börjar ni förstå att fjädertrycket i den här armen inte är nåt vidare mot rutan?..
Så rätar vi armen genom att lägga en handduk i skruvstycket och pressa.. (jodå det går utmärkt om den bara är rumstempererad. Det är mjuk aluminium.
Vips har vi vårt berömda *finger* mellan den raka ytan och armen. (mellanrummet blir lite mindre än på bilden när inte fjädern tar emot som den gjorde för mej när jag fotade) Nu ser ni också att armen fått en helt annan spännvinkel?...NU kommer armen att ta på rutan igen.
