- sön 16 nov 2014, 09:39
#918383
Vaknade för en vecka sedan av väckarklockans avgrundsvrål. Det var dags att jobba förmiddagsskift denna vecka. Det innebär att man våldför sig på hela sin kropp genom att tvinga den gamla lekamen att stiga upp halv fem på morgonen fast den och en själv inget hellre vill än att ligga kvar. Men då världen styrs av ondsinta arbetsgivare så finns det inget annat val än pallra sig ur den sköna dunkokongen.
Man har gjort det så många gånger att man är totalt radiostyrd vid den här tiden på dygnet. Tack och lov att man alltid sover på samma sida av sängen annars hade man kommit i damkläder till jobbet.
Påklädningsproceduren var avklarad och det var dags för frukost. Även denna en rutinsak. Alltid en skål havrefras med mjölk och det var här det gick åt pipsvängen.
Havrefrasen var upphälld men mjölken hade blivit klumpig och blåsur under natten och ingen ny mjölk fanns i kylskåpet. Jag hällde ut mjölken i vasken och funderade på något annat alternativ. Vatten till havrefras var inte att tänka på. Jag öppnade åter kylskåpet för att se vad som kunde användas som vätskeersättning.
Ketchup?
Njaäää….. Visserligen sägs ketchup kunna användas till allt, men inte havrefras.
Då fick jag syn på en oöppnad flaska whiskey.
Tja. Varför inte.
Havrefras är gott. Whiskey är också gott.
Det kanske blir gott-gott. Det skadar inte att prova, så jag slog på en skvätt.
Havrefrasen sög åt sig whiskeyn med god aptit. Jag väntade en liten stund och slog i en skvätt till. Det verkade som om havrefrasen tog till sig whiskeyn bättre än mjölk. Pyttsade i en liten skvätt till.
Men fan vad det sög. Började undra om det var havrefras eller vettexduk i skålen. Jag hällde i resten och då började det vätskas på botten.
I med skeden och provsmakade. Det blev gott-gott, i synnerhet de skivade och torkade jordgubbarna.
Snabbt avverkade jag den delikata frukosten. Det var först när jag ställde in skålen i diskmaskinen som det slog mig. Det kanske inte var så smart med whiskey, nu kunde jag ju inte ta bilen till jobbet.
Fan, vad korkad jag är! Vad gör jag nu?
Jag har mer än tre mil till jobbet, så att cykla var inget att tänka på. Då dök en tanke upp. Tack och lov att man är kreativ.
Åkgräsklipparen startade på andra försöket. Glatt puttrade jag iväg. Tally-ho jobbet. Här kommer jag.
Jag hade väl kört i tjugo minuter när jag får se en bil parkerad tvärs över körbanan med två män i.
Va fan! Man kan väl inte ställa en bil på tvären mitt i körfältet. Jag ställer mig upp på gräsklipparen, viftar med armarna och skriker:
– Flytta bilfan! Det här är ingen parkering!
Då kliver de två männen ur sin bil. Den ene håller upp handen i ett stopptecken och den andre håller upp en stoppskylt.
Ojdå! Är polisen ute så här tidigt på morgonen. De kanske letar efter någon tjuv tänker jag och stryper gasen på åkgräsklipparen och rullar sakta fram till dem.
– Hur var det här då frågar den ene av konstaplarna?
– Jo tack. Bara bra, svarar jag.
– Vart är du på väg då? Frågar den andre.
– Till jobbet så klart, svarar jag lite irriterad eftersom jag är lite sen.
– Jaha, återtog den första polismannen. Kan du då förklara varför du enligt vittnen har kört 162 varv i rondellen här?
– Jag får ju för fan inte göra någon högersväng någonstans, muttrar jag vresigt.
– Säger vem?
– Det står ju på vägmärket framför mig! Det betyder väl högersväng förbjuden. Eller hur? Svarade jag triumferat.
– Du menar det här? Säger polismannen. Går fram till klippaggregatet och drar loss vägmärket.
– Den där satt i förra korsningen!
Den andre polismannen kommer tillbaka från polisbilen med en alko test.
– Ta ett djupt andetag och blås ut i röret tills du hör ett pip, Uppmanar han.
– Ehh… Jag har inte borstat tänderna…..
– Blås!
Jag tar ett djupt andetag och frustar ut tills apparaten piper.
De två polismännen tittar på resultatet och sedan på mig.
– Precis vad vi misstänkte. 3 promille!
Förvånat ramlar jag av åkgräsklipparen.
När jag stapplar upp får jag se att det är fyra poliser som står där och tittar. Jag håller för ena ögat och tittar igen. Nej, de är bara två. Jäkla synfel!
Mödosamt kravlar jag mig upp i sättet igen.
– Stopp! Vart tror du att du ska någonstans? Frågar en av de åtta poliserna.
– Till jobbet har jag ju sagt. Sjärrf…schar…..sjefern……äh! Basjävel´n blir skitsur om jag kommer försent!
En av de sexton polismännen slår myndigt handflatan på min Husqvarnaklippare och säger:
– Du kör inte en enda meter framåt med den här!
– Jag kan väl backa…….?
– Kommer inte på fråga. Du får följa med oss. Säger en av de trettiotvå poliserna.
Vilket jävla pådrag för en trafikkontroll, tänker jag.
– Hur mycket har du druckit?
– Inte druckit! Ätit havrefras!
De tar mig under armarna, drar ner mig från åkgräsklipparen och släpar in mig i alla polisbilarna. Därefter minns jag inget. Tror att jag somnade. Det är jobbigt att gå upp så tidigt.
Dagen efter vaknade jag pigg och utvilad. På ett hotellrum!?
Förvirrat såg jag mig omkring. Rummet var litet och sunkigt och spartanskt möblerat med bara en säng i hörnet och inga väggdekorationer. Hur tusan hamnade jag här? Jag försökte minnas gårdagen men det var alldeles blankt. Magen knorrade och jag var väldigt sugen på frukost. Jag hoppades på att hotellrestaurangen skulle hålla högre standard än rummet. När jag skulle gå ut hade dörren gått i baklås. Hur jag än drog i handtaget så var dörren orubblig.
Jag bankade på dörren och ropade:
– Är det någon där som kan hjälpa mig?
Jag hade bultat några gånger på dörren när plötsligt en liten lucka som jag inte observerat öppnades. Ett par bruna mansögon tittade på mig.
– Ja. Vad är det? Frågade personen utanför.
– Jobbar du här? Motfrågade jag.
– Ja.
– Bra! Här får du femtio spänn. Kila ner i restaurangen och fixa en ostfralla, kaffe, ett glas äppeljuice och ett löskokt ägg. Säg till portieren att han skickar upp någon som fixar låset. Det har gått i baklås.
– Skulle inte tro det! Säger mannen och drar igen luckan.
Vad i helvete!
Argt börjar jag slå och sparka på dörren.
– Vad är det här för jävla skithotell! Öppna! Jag vill prata med ägaren. Usel service och dörrar som går i baklås! HELVETE!
Luckan i dörren for upp med en smäll.
– Nu tar vi och lugnar ner oss lite grand. För det första är det här inget hotell utan fyllecellen på polisstationen. För det andra har vi ingen restaurang och för det tredje öppnar vi inte dörren för än om tidigast två timmar. Om du har lugnat dig vill säga.
Chockat backar jag. Minnet återkommer plötsligt med full kraft. Jävla havrefras! Halva Sveriges poliskår anhöll ju mig.
– Måste jag sitta i två timmar till? Undrade jag skamset.
Att säga att jag skämdes var en underdrift.
– Ja sådan är lagen. Eftersom du var så berusad kommer det att bli rättssak av det här. Grovt rattfylleri. Skulle inte förvåna mig om det blir åtal för allmän farlig ödeläggelse också. Det kommer fortfarande in anmälningar om nerkörda staket och postlådor.
– Oj….oj. Mer kunde jag inte säga.
– Så sätt dig ner och fundera på vad det var som gick fel så kommer du snart ut.
Vakten stängde luckan och jag gick bedrövat och satte mig på sängkanten och tänkte på vad han sagt.
Plötsligt kom jag på vems fel det var. Sanningen utkristalliserade sig. Självklart var det systemets fel. Jag hade köpt whiskeyn på systembolaget och blivit grundlurad.
Redan vid köpet hade jag blivit blåst. Det var 43% alkoholhalt i flaskan. Alltså så saknades det 57%. Var fanns de procenten? Alla blir ju lurade! Det finns ju ingen vettig människa som köper en ny bil som är 43% ny! Sedan hade jag druckit……eller ätit havrefras, menar jag. Blivit stoppad och blåst 3 promille. Det innebär ju att ytterligare 42,7% hade spårlöst försvunnit någonstans. Och var i flaskan hade dessa 3 promille funnits. I botten? I mitten? Eller överst? Kanske till höger eller vänster?
Varför i hela friden kan man inte få en bruksanvisning med när man köper sprit. Då hade man ju kunnat undvika alkoholen men behållit smaken och hällt över de 3 promillen på en mindre flaska och sparat till en riktig röjskiva med snabbt resultat eftersom man sluppit dricka 42,7% onödigt.
När jag kommer ut härifrån ska jag banne mig söka upp föreståndaren på systembolaget och ställa han till svars
//Peter
V90cc -19
- By Mamel
- By VolvoB20