- fre 14 mar 2014, 18:50
#845735
Fyra av Sveriges bästa kombibilar har kört årets tuffaste test.
Nya Volvo V70, BMW 520, Mercedes E-klass och två år gamla Audi A6.
Uppför fjällbranter, på motorväg, längs slingrande knölig norsk väg med tjälskott och svindlande serpentinvägar uppför Trollstigen.
Efter drygt 200 mil har vi korat en vinnare.
PLUSHöstens stora kombitest – ladda ner som PDF
Sensommarresan börjar som ett vintertest. Det fullkomligt vräker ned hagel. På några minuter är våra nytvättade bilar täckta av flera centimeter hagel och vår utgångspunkt för resan, Öregrund, ligger inbäddat i en vit sörja. Det luktar mer december än september.
Antisladdlamporna blinkar frenetiskt när sommardäcken försöker finna fäste. BMW 520d Touring har inga problem att ta sig fram. Generalagenten lyckades inte skrapa fram en vanlig bakhjulsdriven 520d så vår testbil är en fyrhjulsdriven xdrive och det är orättvist just nu.
Mercedes E-klass Kombi 220 CDI visar däremot bakhjulsdriftens nackdelar tydligt. Bilen har svårt att komma iväg och få upp fart. Antisladdsystemet
måste hela tiden jobba för att hålla rumpan, som helst vill sladda, i schack varpå motoreffekten stryps.
Jämfört med E-Klass går Volvo V70 D4 och Audi A6 Avant 2.0 TDI som tåget. De får så klart inte upp farten lika snabbt som fyrhjulsdrivna BMW men stabiliteten är lika fin.
När det ska bromsas biter sommardäcken lika dåligt i sörjan oavsett fram-, bak-, eller fyrhjulsdrift och vi är glada att vi får stopp före kajkanten och Östersjöns kalla vatten.
Ett äventyr i äventyret och vi är lite mindre laddade när vi vänder nosarna västerut på vår färd mot nästa kust.
De här fyra bilarna är bland de bästa en barnfamilj kan köpa, i varje fall om man tycker om bilkörning. Men det gäller att tänka sig för när bilen ska utrustas för en del tillbehör förstör komforten.
Försiktigt utrustad
Audi har som (dålig) vana att utrusta sina pressbilar med sportchassi som gör gången hård, onödigt stötig och bullrig. Vår A6 Avant är för ovanlighetens skull ganska försiktigt utrustad och det känns riktigt befriande. Bilen är tjänstebilsutrustad och för att inte komma över 7,5 basbelopp (som är en gräns för många företag) är bilen inte fullproppad med extrautrustning – och, viktigast av allt, vår A6 Avant har standardchassit. Den är också den enda bilen i gänget med manuell växellåda. Alla i testlaget blir lite överraskade över att vi finner Audi A6 Avant så trevlig.
På väg 80 mot Dalarna är det svårt att hitta några större brister i Audin. Bilen släpper in lite vägbuller och så spårar den en aning men det är ingen katastrof.
Värre är det med Mercedes E-Klass. I vanliga fall en synnerligen komfortabel långfärdsbil men nu, utrustad med just sportchassi, är det ingen som vill åka särskilt långt i bilen. Fjädringen är hård vilket gör bilen stötig och det bullrar rejält i kupén.
Sport och komfort
Alla i testlaget väljer BMW före Mercedes. 5-serie är en lyckad mix av sport och komfort. Trots att fjädringen är ganska fast på vägen sväljer den alla ojämnheter fint, det känns påkostat och är det förmodligen.
Vi passerar Rättvik och Mora och när vägen byter namn till 70 visar 5-serien upp en sida jag aldrig sett förut. Den blir precis som Audin lite spårkänslig. Det är inte lika allvarligt som i lillebror 3-serie men nog för att vara irriterande. Möjligen är de punkteringssäkra däcken en av bovarna i dramat.
När det gäller långtrippar på halvdana inlandsvägar är Volvo V70 svårslagen. Fjädringen är mjuk och bilen flyter fint över tjälskotten. Och det går tyst, inte ens 5-serie är lika tyst som V70 på den grova asfalten.
En sak som slår mig varje gång jag hoppar in i V70 är att man sitter betydligt högre än i tyskarna. Långa förare skulle uppskatta om det gick att sänka förarstolen mer i V70.
Vägen strax före Idre är en härlig sträcka med långa svepande böjar. En dröm att köra riktigt fort på men mörkret håller på att sänka sig och längs vägkanterna står älgarna så vi håller oss i skinnet.
Mellan Idre och norska gränsen kroknar vägen ordentligt och asfalten blir sämre. Den hårda fjädringen i Mercedes E-Klass gillar inte ojämnheterna men det är väl nu sportchassit ska komma till sin rätt. Men, det vill sig inte. E-Klass är byggd för att vara en komfortabel glidare och den blir inte mer körglad bara för att hårdare stötdämpare skruvats dit, tyvärr.
Raka motsatsen, mysgungiga V70 lutar en del i de tvära kurvorna men det ser värre ut än det är och faktum är att bilen trots mjukare och bekvämare fjädring känns mer stabil än gamla V70. V70 är riktigt kul att köra när vägen svänger men i det här gänget blir det tydligt att Volvo behöver jobba mer med styrningen. Bilen svänger in fint
men känslan i styrningen är lite vag.
Styrningen i BMW 5-serie är exemplarisk, avslappnad men ändå vass och exakt. 520d Touring är en njutning att köra längs vägen upp mot gränsen.
Audi A6 Avant är inte långt efter vad gäller körglädje. Utan fyrhjulsdrift och en massa extrautrustning som tynger ned känns bilen lätt och även om styrningen inte är lika fin som i BMW styr A6 in fint och exakt i kurvorna. Och en anledning till körglädjen i vår Audi är den manuella växellådan, det blir liksom mer bilkörning när man får växla själv.
Spaken åt rätt håll
Vår BMW har den åttaväxlade automatlådan Steptronic. En trevlig låda som växlar både mjukare och snabbare än de flesta dubbelkopplingslådor. När jag väljer att växla manuellt med paddlarna bakom ratten eller med växelspaken gör växellådan som jag vill. Och växelspaken går åt rätt håll, för att växla upp drar jag spaken bakåt och för att växla ned för jag spaken framåt. Tvärtom mot Volvo som envisas med att växla upp genom att föra spaken framåt och vice versa. Jag förstår inte varför de inte ändrar, det är ju förmodligen bara att flytta om ett par elkablar och vända på plus- och minustecknet.
Modern Volvolåda
Jämfört med BMW känns automatlådan i Volvo V70 betydligt äldre. Den växlar visserligen mjukt och behagligt men aldrig lika snabbt och distinkt som lådan i BMW.
Och ändå känns Volvolådan modern jämfört med automatlådan i Mercedes E-klass. Växelspaken är på Mercedesmanér bara en liten spak på rattstången. Bra, för då tar den ingen plats mellan stolarna. Och det går att växla manuellt med två paddlar bakom ratten. Något som bilen inte tycks vilja för den växlar oftast när den själv vill. Till och med i långa branta backar och låg fart när jag vill ligga kvar på en låg växel för att motorbromsa växlar lådan upp efter en stund.
Motorn i Mercedes 220 CDI är störst utan att vara starkast, men det är en trevlig motor som är stark redan vid låga varv.
Alla fyra dieselmotorerna är starka vid låga varv, det är lite av den moderna dieselns kännetecken.
BMW har lyckats krama ur 184 hästkrafter ur sin tvålitersmotor. Imponerande! Volvo har fullt tillräckliga 163 hästkrafter i D4-versionen.
V70 långsammare
Motorerna i A6, E-klass och 5-serie går närmast silkeslent jämfört med motorn i V70. Men Volvomotorns brum och karaktär gör att man ändå gillar den.
Från rödljuset hinner inte V70 D4 med de andra, den är en dryg sekund långsammare till hundra. Men, väl på rull märks inte den mindre effekten lika tydligt.
Och när det gäller bränsleförbrukning har V70 D4 inga problem att hänga med de andra.
Alla fyra går snålt och det är tur, för vi har inte råd att tanka så mycket i Norge.
Klimatet förändras, det blir bördigare och varmare ju närmre kusten vi kommer. Det är förbannat vackert. Fototillfällen bakom varje sväng och fotograf Lasse Allard håller på att gå upp i limningen – det blir för mycket.
BMW 520d Touring är favoriten, så väl hopskruvad och så bra avstämd. Och dessutom känns bilen dyr.
Mercedes E-Klass Kombi 220 CDI är inte alls lika populär i testlaget – okomfortabel och lite präktigt tråkig. Det är synd, för med standardchassit är E-Klass en väldigt bekväm bil men fortfarande inte särskilt kul att köra.
Audi A6 Avant 2.0 TDI är en positiv överraskning, framför allt för att den är så trevlig utan all sköns extrautrustning, synd bara att den är så spårkänslig och att bilen bullrar så mycket.
Volvo V70 D4 ger inte riktigt samma glädje på de snabba krokiga vägarna som A6 och 5-serie men den är inte tråkig och helt klart det mest komfortabla alternativet. Men det sitter ju trots allt oftast i pengarna.
En (magert) basutrustad BMW 520d Touring (utan fyrhjulsdrift) kostar 386 900 kronor. Du behöver knappt tänka på något i tillbehörslistan så är du över 400 000 kronor. Mercedes E-klass Kombi 220 CDI, är snäppet dyrare – 389 900 kronor. Audi A6 Avant 2.0 TDI har ett grundpris på 356 000 kronor.
E-klass lite för tråkig
I sammanhanget är V70 D4 riktigt billig, 316 000 kronor. Lägger du på fyrhjulsdrift och automatlåda på din V70 ingår dessutom ett högre utrustningspaket och då kostar bilen 357 900 konor. Bara 1 900 kronor mer än en enkelt utrustad A6 med manuell växellåda och framhjulsdrift!
Om pengarna inte hade betydelse skulle BMW 520d Touring vinna testet. Men nu står det i stället mellan Audi och Volvo. Mercedes E-klass Kombi 220 CDI är en dyr men trevlig bil i grundutförandet. Men E-klass är lite för tråkig och i den version vi har alldeles för okomfortabel.
Så dyker Atlanterhavsveien upp bakom en bergknalle, ännu vackrare än på bild. Vi kör över broarna – det är nästan andäktigt. Vänder och kör över igen, om och om igen. Norge må vara dyrt men det är otroligt vackert och deras starka ekonomi tillåter sådana här byggen. Man blir lite avundsjuk…
Det enda Volvo V70 D4 är bättre på än de tre övriga är komforten och att bilen är väldigt praktisk. Nog viktigt, men inte tillräckligt viktigt för att vinna. Det som gör att V70 D4 trots allt vinner är priset. För även om V70 blivit en dyr bil är den ändå relativt billig.
Vi vänder hemåt och passerar Trollstigen på vägen, ytterligare en betagande upplevelse. Solen går ned och målar bergsväggarna röda.
Vi skulle aldrig ha släppt Norge 1905…
Never go full retard.