[OscarT]

Sommaren 95 eller 96,på väg ner till sthlm i min först bil,en Volvo 244 DL.Klockan var runt 0430 och hade nyligen passerat uppsala.Var trött som fan och tänkte svänga av vid knivsta och ta mig en bensträckare eller tom en tupplur.

Men 1.2km före knivsta avfarten så tyckte min kropp att det var dags att sova så resultatet vart en resa ner i diket och
lite akrobatik i luften.Vaknade upp med ett stort jävla moln av grus och sten runt bilen.
Enda gången jag vart i chock då jag darrade som ett asplöv i storm,visste inte om det var en mardröm eller verklighet.

Och den enda skadan jag fick av detta var skrubbsår på ena underarmen,jag får vara glad i att jag hade bälte på mig
och det var en 240.Annars hade jag förmodligen inte suttit här idag.

Den observante ser att en sten har träffat nackstödet som sprack lite,hade den träffat skallen så hade det nog svidit ;)

Ja du, tur hade du verkligen!

Nu för tiden kan man skippa att somna bakom ratten. Har du läst om denna nya produkt som läser av hur ofta du blinkar? Tror den stannar bilen om den märker att du blir för trött eller något. Måste kolla upp om jag kan hitta den igen.

[llesrof]

Första krocken? Den glömmer väl ingen? För mig var det i min Mazda 323 -86:a. Första dagen på semestern. Eller... det var på lördagen och semestern började på måndagen. En gammal Volvo 240 stannade vid ett trafikljus som var på väg att slå om till rött. Jag råkade kolla bort just då i kombination med att jag inte höll ordentligt avstånd. Detta resulterade i att jag också stannade. Med en 240 en halvmeter in i min motorhuv. Volvons stötfångare blev lite sned och min Mazda var halvt mosad i fronten. Och jag hade precis vaxat den med "gula burken" - världens jobbigaste vax. Nåja, den gick att laga och jag hade den i många mil efter det. Fast nu när jag tänker efter så var det inte första krocken. Ett halvår innan körde jag in i en betongmur framför bilen. Jag skulle till jobbet och behövde skrapa rutorna. Jag satte mig med halva arslet på förarstolen och hade benen utanför och vred om startnyckeln och missade att jag hade växel i. Bilen tog ett hopp rakt in i betongmuren och mosade stötfångsren och grillen samt det lilla självförtroende jag hade som nybliven bilförare.

Sedan har det hänt andra saker men då har jag inte vart vållande. I och för sig, jag snuddade en garageportskarm med min S70 så att det blev ett märke i stötfångaren. Jag och VD:n på mitt dåvarande jobb skulle hämta hans dator i hans bil som stod i garaget. Han sa "var försiktig, det är väldigt trångt här" och sedan sa det "bump". Jag lärde mig aldrig var den bilen började eller slutade.

Halva främre stötfångaren på XC:n slets loss av ett träd när jag skulle vända på en skogsväg, men det klassas väl inte som en krock va? :D Jag tryckte till busken lite lätt med stötfångaren eftersom det var förbannat trångt. vägen var spärrad av nedfallna träd och att backa två kilometer lockade inte. Kompisen stod framför och kollade efter stubbar och annat hemskt och såg inte hur en gren gled runt och häktade tag i stötfångaren vid hjulhuset. Jag urinerade sedan på busken som hämnd. Nåja, det gick att fixa till och det syns inget nu.

Annars så har jag fått stötfångaren av körd på en Volvo 440. Samma bil fick vänster bakskärm intryckt av en VW Transporter som stod bredvid och vred över ratten lite väl mycket när denne skulle backa ut. En Pajero tryckte till bakstammen på samma bil när jag stod och väntade på att köra ut i en rondell.

[*pettson*]

Hmm första krocken.
Tja ingen allvarlig men dråplig anekdot.
Ute med bekants bil med nån vecka gammalt körkort. Håller väl 70-80 något när en råbock hoppar upp på vägen. Jag hinner precis tvärnita så att ett extraljus trycker till råbocken i röven. Med ett bröl som jag hörde ända in hoppade den till.
Jag ut ur bilen och kikade, en råbock som pallrade sej ned i diket till synes oskadd och ett extraljus som vikt sej lite bakåt utan skador.
Glad som en lärka sätter jag mej i bilen för att se när råbocken gick till attack. Den gav järnet rakt in i bilen.
Med resultatet att ett extraljus gick hädan och grillen spräcktes och det blev lackrepor och någon buckla.
Och hur fan förklarade man det?
Efter skället och tårarna om en förstörd bil kom det vänliga leendet om att man inte behöver hitta på, vi är ju vänner.
Tre veckor senare blev det lite annorlunda när min bekanta fick stanna bakom en bil som var under attack från en mycket ilsken råbock på samma ställe som jag. Det gick upp ett ljus då så att säga. Den blev tydligen skjuten senare.

Annars... Slog i diket och förstörde min 240 då jag monterat en bra motor och en ny frontspoiler utan lufthål. Samt då hade solida skivor runtom. Fick fading på bromsarna efter några race. Dom var iallfall så röda att gräset tog eld runtom bilen, min lyckliga stjärna var det mer gott om färskt gräs än torrt, fick inga brandskador på bilen. Lyckades linka hem med förvriden bil till mamma o pappa mitt i natten. Fick konstiga frågor där på morgonen om vad som hänt. Men det blev att hitta på rätningsmetoder såsom att sätta expanderbult i golvet på garaget och balansera bilen på en bra domkraft mitt under vecket, samt ha några vänner som hängde sej på baktill. Vips ändrade rambenet läge till det normala och det kosmetiska kunde börja. Det tog en vecka men sen rullade den igen. Vilken känsla det var.

Ta i trä men nåt värre har inte hänt sen 1989 trots diverse mindre bra beslut.

[SEpaket]

En annan har pensionärskört genom livet och lyckats att aldrig bli vållande till något. Har blivit påkörd en gång bakifrån i låg fart, vilket resulterade i en whiplash (2009) trots att bilen klarade sig utan skador. Veckan därpå sprang ett rådjur in i sidan på bilen (!) när jag körde på 70-sträcka strax under laglig hastighet under visdomsfrasen "Det är vår och skymning, så jag håller lite lägre hastighet så jag hinner stanna". Hjälpte föga. Hösten dessförinnan lyckades en fågel ta vindrutan och sedan spetsa sig i vindrutetorkaren, varpå vi stannade och försökte demontera fågeln från bilen. Min bror lyckades lobba iväg liket med en pinne rakt på ärmen på min nyinköpta (och dyra) överrock. Den fick tvättas grundligt.

Förutom detta har ingenting hänt, även om det naturligtvis varit en fråga om ren skicklighet för att inte hamna i svårigheter ibland. En eller annan sladd och vattenplaning, däckexplosion på motorvägen och drullar som inte kan köra och byter fil när man ligger jämsides etc. har hänt, men jag har alltid lyckats reda ut det. En teori jag har är att om människor bara var lite mer rädda om sina bilar så skulle vi ha betydligt bättre trafikmiljö.

[joel80]

E "Det är vår och skymning, så jag håller lite lägre hastighet så jag hinner stanna". Hjälpte föga.

Hehe.. skulle du kört lite snabbare hade du hunnit undan innan rådjuret kom. :)


Jag har inte heller blivit vållande till nått.. förutom rent försäkringsmässigt nu i våras när sambon blev påkörd av garaget från höger..
nästa 14 års skadefrihet på bilförsäkringen åt skogen! DOH! :roll:

[SEpaket]

E "Det är vår och skymning, så jag håller lite lägre hastighet så jag hinner stanna". Hjälpte föga.

Hehe.. skulle du kört lite snabbare hade du hunnit undan innan rådjuret kom. :)


Jag har inte heller blivit vållande till nått.. förutom rent försäkringsmässigt nu i våras när sambon blev påkörd av garaget från höger..
nästa 14 års skadefrihet på bilförsäkringen åt skogen! DOH! :roll:

Det är ju just det som är det jävliga. Ansvarsfullt och allting, men hade jag hållit 70 så hade han missat mig.

Volvia kommer dra skadefria år för mig om nackskadan (som fortfarande inte är utredd) bedöms ersättningsberättigad. Detta eftersom påköraren är okänd då hon smet. Så jag får, ur försäkringssynpunkt, stå som vållande ändå, trots att jag stod still och väntade fri väg för vänstersväng när det hela tilldrog sig och omöjligt kunde vara vållande alls.

[joel80]

Hm.. vilket jävla sätt.. Hur kunde hon bara smita?? Hann du inte se regnr? Jag vet inte hur jag skulle reagera i en sån situation, men instinkten säger JAKT! Trycka på SOS-knappen i taken samtidigt som man tar upp jakten och försöker guida polisen. Smitning är ett allvarligt brott!

[Perc]

Jag var ett halvt kvarter hemifrån då det kom en Opel Astra med god fart från höger. Jag hann inte reagera trots att jag hade tomgångsfart i tvåan. Han väjde undan men fick sladd och tog mitt högra främre stötfångarhörn med sitt vänstra bakre. Sen avslutade han resan i en stenhård snödriva, vilket resulterade i punktering och en massa plastskador.

Polisen kom, monterade reservhjul på Astran och provkörde. Dom höll samma fart som han hävdade att han hade kört och pallnitade där han hävdade att han hade börjat bromsa. Bilen stannade med smattrande abs med god marginal kvar före korsningen. Trots sommardäck på vänster fram.

I mina ögon solklar fortkörning från hans sida, men ung och dum som jag var så började jag inte gräla utan tackade och tog emot då min försäkringsbonus sänktes. Själv klarade jag mig med ett nytt blinkersglas och en spricka i stötfångaren som jag aldrig orkade göra nåt åt.

Nästa gång cirka fyra år senare var det mitt fel. En fyrvägskorsning som varit likvärdig i typ tio år hade plötsligt fått väjningsplikt, och jag glömde bort mig. Jag väjde höger, körde ut och PANG så fick jag en moped i vänster sida. Min fina V70 -97 fick en rejäl buckla i bakdörren från mopeden, och en lite mindre i bakskärmen från föraren. ;) Mopedisten fick en flygtur men kom upp på fötterna direkt, skällde ut mig lite, släpade resterna av mopeden i diket och bad om skjuts hem. Det gick några ark hushållspapper för lite skrapsår som han hade fått, men annars inget. Tur som fan. Men han ville inte ha dit polisen, så jag undrar om den var trimmad.

[rid54]

Krockade med en järnvägsvagn på Stockholms Östra (jobbade där vid tillfället). Mötte en repa vagnar som skulle ställas undan och missade att det var för trångt mellan spåret i vägen och en kontaktledningsstolpe. Hann inte få in backen och backa undan... Ett fotsteg demolerade vänster framflygel på min Amazon '69. Inte ett märke på vagnen men det blev mitt första rejäla repjobb att byta flygel på bilen, som klarade sig bra för övrigt.

[SEpaket]

Hm.. vilket jävla sätt.. Hur kunde hon bara smita?? Hann du inte se regnr? Jag vet inte hur jag skulle reagera i en sån situation, men instinkten säger JAKT! Trycka på SOS-knappen i taken samtidigt som man tar upp jakten och försöker guida polisen. Smitning är ett allvarligt brott!

Skall försöka illustrera situationen:

Det är valborg (30/4) och det är strax efter lunch och jag är stressad och måste förbi kemtvätten med ett par kavajer innan den stänger. Jag står på en trång stadsgata och skall svänga vänster, varpå jag lutar mig framåt för att se runt hörnet. Plötsligt hugger det till bakifrån så jag nästan kör huvudet i vindrutan. Jag tittar i backspegeln och ser en vit Vw Polo modell risigare som tydligen beslutat sig för att parkera i min bakre kofångare. Känslorna förbannad samt oroad över bilen rinner igenom mig samtidigt när jag hakar av mig bältet och kliver ur bilen. Det första jag gör är att kolla in min bil. Den är oskadad. Polon också. Då sticker en kvinna ut huvudet från Polon. Hon kan bäst beskrivas som ett "penntroll" för er som minns hur sådana ser ut. Håret står upp och hon talar mycket dålig svenska, vilket inte direkt gör saken lättare, då jag inte förstår exakt vad hon skriker åt mig. Jag hör ordet backspegel någonstans i harangen av ord. Exakt vad jag skulle ha gjort med backspegeln för att undvika olyckan vet jag inte. Helt plötsligt under tiden jag försöker förstå vad människan säger rycker hon i backen och bränner iväg. Jag blir så paff att jag inte ens minns om hon hade registreringsskylt fram. För helt plötsligt är hon utom synhåll och har försvunnit runt ett hörn innan jag ens hunnit förstå vad som händer. Jag springer nedför gatan och kikar runt hörnet, men hon är borta. Polisen var inte så sugna på att komma ut och titta på "en bil som inte finns" bara några timmar före en av årets värsta helger inleds. Så det var bara att åka vidare. 2 dagar senare får jag enorm smärta i nacken, uppsöker läkare och på den vägen är det.

Försäkringsbolag hanterar nackskador mycket dåligt. Jag har nämligen inte varit sjukskriven sedan dess, jag har istället anpassat mitt arbete så att jag kunnat arbeta runt om smärtan hela tiden eftersom jag inte vill sitta hemma som någon pensionär. Därför påstår man gärna att jag har "marginella besvär" även om det är med svårighet jag tar mig ur sängen vissa dagar. Och u vill man höja min premie också eftersom kvinnan smet. Jag är ingen våldsverkare, men möter jag det där penntrollet igen har jag dyrt och heligt lovat att jag skall ge henne en likadan nackskada som jag har. Det lidandet måste man uppleva för att förstå.