[apersson850]

Har nu varit ute och släpat på vagnen en sväng till södra Skåne, med XC70:n som dragbil, förstås. Fungerar verkligen bra, måste jag säga.
Där vi hade husvagnen stående sluttade marken så mycket att vagnen låg på backen i bakänden och framtill räckte inte stödhjulet ner till marken. Inte stödbenen heller, inte utan 100 mm plank att palla under med.
Skogen bakom gjorde att det inte gick att köra runt och komma uppifrån heller, när vagnen skulle ställas. Men det vara bara att backa upp med ekipaget. Inte tillstymmelse till slirning i gräset, trots gropar och knutor.

När vi skulle ut var det en ganska brant kant ut på grusvägen därifrån. Det syntes av spåren att andra bilar hade slirat en hel del. Inte det minsta släpp där heller.

Känns som att den upplevelsen var värd hela bilköpet, bara den. Glad att jag kom mig för att köpa fyrhjulsdrivet den här gången.

[perhall]

Bara en tanke: känns det inte som det hände mer med bilarna mellan 1976 och 1994 än mellan 1994 och 2012? På tal om att allt går så snabbt... /PH

[apersson850]

Det är nog snarare olika saker som hände. Toppfarten ökade till exempel rejält mellan den 242 DL med B21A som mina föräldrar hade och min 854 Turbo, än vad den gjort nu, även om man räknar värsta Polestar T6 modellen.
Men det elektroniska lull-lullet har helt klart ökat mer de senaste 18 åren.

[Erst]

Nu är det så i trafiken att fordon kan sakta in ännu snabbare. De kan frontalkrocka, köra in i plogvallen av snö och en hel del annat. Ovanligt, men alla vet att det händer och bland oss med de längsta körsträckorna finns en del som varit med om sådant och insett att 3 s då inte räcker för bakomvarande. Frågan är då om dessa händelser är så osannolika är det är värt "nöjet" att hålla 3 s eller mindre avstånd, eller om det är vettigt att hålla större avstånd med tanke på risker som inte känns särskilt reella för dem som inte ännu kört så långt, d v s för de allra flesta. I detta val är det viktigt att klargöra för sig vad man tycker"nöjet" eller "värdet" i att köra nära egentligen består i.

Mycket kan hända när som helst, även i trafiken. Man kan få en meteorit i huvudet och dö på fläcken. Det gör dock ite att jag anpassar mitt körsätt efter metoeriter och har extra god uppsyn upp i himlen för att upptäcka och undvika dem.

Däremot anpassar jag ibland mitt körsätt för att minska köer i trafiken och det gör att jag minskar ner avståndet till bilen framför till så litet som jag anser säkert om jag kör i tät trafik. På så sätt får fler bilar plats på vägen och alla kommer fram snabbare.

[Tarsiger]

Nu är det så i trafiken att fordon kan sakta in ännu snabbare. De kan frontalkrocka, köra in i plogvallen av snö och en hel del annat. Ovanligt, men alla vet att det händer och bland oss med de längsta körsträckorna finns en del som varit med om sådant och insett att 3 s då inte räcker för bakomvarande. Frågan är då om dessa händelser är så osannolika är det är värt "nöjet" att hålla 3 s eller mindre avstånd, eller om det är vettigt att hålla större avstånd med tanke på risker som inte känns särskilt reella för dem som inte ännu kört så långt, d v s för de allra flesta. I detta val är det viktigt att klargöra för sig vad man tycker"nöjet" eller "värdet" i att köra nära egentligen består i.

Mycket kan hända när som helst, även i trafiken. Man kan få en meteorit i huvudet och dö på fläcken. Det gör dock ite att jag anpassar mitt körsätt efter metoeriter och har extra god uppsyn upp i himlen för att upptäcka och undvika dem.

Däremot anpassar jag ibland mitt körsätt för att minska köer i trafiken och det gör att jag minskar ner avståndet till bilen framför till så litet som jag anser säkert om jag kör i tät trafik. På så sätt får fler bilar plats på vägen och alla kommer fram snabbare.

Händelserna jag nämnde var faktiskt bara exempel på egna erfarenheter där jag satt värde på att ha hållit mer än 3 sek tidsavstånd. Ofta räcker det nog med en enda sådan händelse för att förändra en förares attityd till avståndshållning. Att råka ut för detta slags händelser är miljoner gånger sannolikare än att få en meteorit i huvudet. Ändå lär sannolikheten för att man ska dö av ett meteoritnedslag vara större än risken att omkomma i olycka med reguljärt trafikflyg. Orsaken är att förstnämnda risk kan hota många miljarder människor när det verkligen blir dags, den senare hotar på sin höjd några hundra.

Man kan laborera tankemässigt med hastigheter och avstånd i trafiken. Om två vägar med givna trafikflöden (fordon/timme) och lika fordonshastigheter (km/h). korsar varandra utan signalreglering och utan hänsynstagande till någon som helst högerregel eller försiktighet så minskar kollisionsfrekvensen med ökande hastighet eftersom då mellanrummen mellan fordonen upptar en allt större del av vägarna.

Lite off-topic måhända men trådens tema erbjuder gott utrymme.

[apersson850]

Efter ett rejält ösregn över Varberg på eftermiddagen förvandlades det som fortfarande var farbart på Hallands 3-dagars campingplats till något slags gungfly, där man inte ens kunde stå med trätofflor utan att bottnarna sjönk ner och försvann i marken.
Normala personbilar flyttade till sist inte sig själva ens, på plan mark där gräset fortfarande var helt.

Där släpade min XC70 upp både bilen och husvagnen, inte bara där det var plant utan även uppför backen ut till vägen.

Det var ju värt vad bilen kostade bara den uppvisningen. :D

[Steff 99]

Att avståndet med den aktivafarthållaren är vad det är, det beror förmodligen på att den också reagerar snabbare på om framförvarande bil bromsar eller minskar farten mer effektivt än vad man gör som förare
Om man ser till inställningen och det längsta avståndet så känns det oändligt, jag brukar ha två eller tre sträck inställda då har jag ett avstånd som är längre än vad de flesta har i kökörning men det varierar också på vilken hastighet man håller.
Jag tror att man bör skaffa sig erfarenhet till hur det fungerar innan man dömer bort den automatiskafarthållaren, jag tycker själv att den fungerar utmärkt.

[mangeV70]

Efter ett rejält ösregn över Varberg på eftermiddagen förvandlades det som fortfarande var farbart på Hallands 3-dagars campingplats till något slags gungfly, där man inte ens kunde stå med trätofflor utan att bottnarna sjönk ner och försvann i marken.
Normala personbilar flyttade till sist inte sig själva ens, på plan mark där gräset fortfarande var helt.

Där släpade min XC70 upp både bilen och husvagnen, inte bara där det var plant utan även uppför backen ut till vägen.

Det var ju värt vad bilen kostade bara den uppvisningen. :D

Ja du, det var lite kladdigt. Som en i arrangörsstaben kunde man hålla sig för skratt när det var dags att samla ihop all bråte. Synd att inte min nya XC70 D3 AWD kommer förrän om 14 dagar. Annars hade jag ju också kunnat vara med på uppvisningen. Nu fick jag nöja mig med en Pickup med 4WD och lågväxel. Rätt skaplig framkommlighet när vi lämnade TC iaf.

Sista långfärden med V70:n blir till Hälsingland och Oringen och sen ska pärlan säljas.

[apersson850]

När vi körde söderut på E6:an regnade det så ihärdigt att det bitvis gick i 60 km/h, för folk tyckte inte att de kunde se vägen, och den adaptiva farthållaren slutade fungera, efter att ha meddelat att radarn inte kunde se fordonen framför.

Så nog regnade det allt. Varför ordnade ni inte sånt väder som det var andra dagen till hela tävlingen? ?:-/

[erikn]

Bara en tanke: känns det inte som det hände mer med bilarna mellan 1976 och 1994 än mellan 1994 och 2012? På tal om att allt går så snabbt... /PH

För att inte tala om mellan 1966 och 1984. Tänk er en Amazon och en 244 GLT i de årsmodellerna...
Min första bil var en Amazon från 1966, det var 1982. Den var rätt sliten, 16 år gammal. Nu har vi en 945:a från 1995, också 16 år gammal. Upplever den inte i närheten av så sliten som Amazonen (även kompisar som hade Amazon) för att inte tala om teknikbiten. Förvisso som andra också skriver så är det i dagens bilar betydligt mer elektroniskt lull-lull, på gott och ont. Bra att ha när bilen är ny, men jag tror inte att moderna bilar blir så gamla, för det kommer att vara för dyrt att reparera den ömtåliga elektroniken. Men det får vi se om 15 år.