[Bagy]

Hej!

Känns som man tappat livsgnistan just nu! Har varit sjukskriven i 7 månader nu, för diskbråck. Haft besvär längre än så. Den 11 mars fick jag beslutat att jag skulle få bli opererad. Äntligen tänkte jag! Nu ska jag bli av med smärtan!

Operations datumet blev satt till 3 Juni 2010 klockan 13:00. Alltså i förrgår. Jag har aldrig blivit opererad någon gång så jag var sjukt nervös när jag åkte till Sjukhuset.

Klockan halv elva blev jag inskriven, fick sjukkläder blev liggandes i sjuksängen på "mitt rum" med dropp. Klockan på väggen närmade sig halv tolv och jag var tok nervös, då kom en sköterska in och sa att operationen var en timme försenad, ok tänkte jag, då siktar jag in mig på klockan två.

Klockan gick, och vid kvart över tre kom en sköterska igen och sa att det blir ingen operation idag, läkaren kommer och pratar med dig senare. Ok tänkte jag igen, jag har ju trots allt väntat i över 7 månader på den här dagen så att vänta till imorgon är väl ingenting. Därimot var jag vrålhungrig, fastande från 03:00 och jag fick mat tio över fem.

Klockan tio över sju på kvällen kom min ortoped/läkare och sa att det hade var mycket att göra idag, okej sa jag, vad ska jag göra nu? Du kan åka hem sa läkaren, men blir det ingen opeartion imorgon då, sa jag? Nej imorgon är det fullt hela dagen. Sen är jag ledig i tre veckor sa läkaren. Vadå får jag inte operation innan sommaren då? Njaee ja ne, sa läkaren.

Jag fick aldrig nått svar, och jag var så besviken att jag var tvungen att hålla imot tårarna. Jag skynda mig in på toaletten och bytte till mina privata kläder och ringde sen på sköterksan som tog bort nålen till droppen i armen. Sen skynda jag ut till bilen och bröt ihop. För att sen åka hem.

I går ringde jag och frågade hur det kunde gå till på det här viset, och dom tyckte det var trist att det hade blivit så här. Jag begärde då att jag skulle få söka vård någon annanstans, och då lova hon mig en specialremiss om jag fick vård någon annanstans, jag ringde alla, spinecenter, strängnäs, nacka, s:t görans, mm...men alla sa samma sak. Till hösten har vi tid. Och det är nog bäst du står kvar u hudiksvall. Det går fortast i slutändan. Jaha...

Så nu är det bara att vara hemma hela sommaren då antar jag...vi har villa och en son på 8 veckor, så både jag och sambon går på sjuk/mammapeng.

Operationen skulle ju göra så jag kunde jobba igen!

Anmälda även detta till patientnämden som även dom likt alla sjukhus jag berättade för tyckte detta var väldigt trist och konstigt.

Aja nu har jag skrivit av mig, känns det bättre ett tag igen!

Den 11 juni går vårdgaratin ut, då har det gått 90 dagar sen jag fick beslut om operation. undrar vad den är bra för? fungerar inte i mitt fall...

En sak till, självklart så tycker jag att läkare också ska få ha semester, och självklart förstår jag om det kom in akuta fall som var viktigare den dagen. Men detta var inget som någon sa till mig, så jag vet inte om det var så eller ej.

Men man hade ju sånna förväntningar!

[vetten]

Hej :)
Bra att du skriver av dej lite och här brukar vi ju alltid stötta och trösta dom som har det svårt. Känner med dej och ja jag kan bara hoppas att det löser sej för dej, men det är skit det som du fick utstå. Jag vet hur det känns att ha ont och den enda tröst jag kan ge dej är att "Man vänjer sej med värken" om det nu kan vara nått. Hoppas att du får din operation så snart som möjligt. Ett bra tips är att du måste ligga på dom hela tiden och ringa i princip varje dag och tjata och om du har tur så finns det plötsligt en åter budstid som du kan få. Ja du vet man måste egentligen vara frisk när man är sjuk för att orka bli frisk igen, sån är ofta vår sjukvård och det har jag egen erfarenhet av.
Lider med dej och tveka aldrig att skriva av dej här, för här finns det massor av människor som har ett gott hjärta och som gärna visar medlidande, ja det har jag genom åren fått bevis för då jag varit under isen.

[Cicaro]

Lider med dig, man får väl som du skriver på slutet hoppas att anledningen till att det blev uppskjutet var något akut som handlade om liv eller död....

Det är så träligt när man är utlämnad till en aktör som bara förhalar det. Om de inte hittar en utväg(när du pratar med dem igen vilket jag antar att du kommer göra och tjata lite så föreslår jag att du pratar med lokaltidningen och berättar hur dåligt vårdgarantin fungerar i ditt landsting. Med lite tur så är det några politiker som är rädda inför valet som ser till att garantin uppfylls å det snaraste, åtminstone för dig.

[Brainy]

Hej.

Tråkigt att läsa!
Hoppas det löser sig bra för dig så snart som möjligt!

Anders

[*pettson*]

usch så trist.. skulle hata att få ett sånt samtal. Jag lider verkligen med dej nu.. Håll dom kort. Det är förvisso inte deras fel att systemet är som det är. Men alla är mera eller mindre nitiska. Du måste hålla på dej.
Själv får jag nog säga att jag haft tur att vara så frisk att jag orkat att slåss för min sjukdom..

Vid ett växellådslyft small det till i högra axeln, en poppande ljud och en jäkla smärta. Men skam den som ger sej, gjorde färdigt. Sökte farbror doktorn på måndagen, fick veta att min högra arm (är vänsterhänt) var överansträngd. Den blåa halva pingisbollen som satt på nyckelbenskanten var ett tecken på det. Mycket voltarenkräm så skulle det gå över. Jag sjukskrevs 6 veckor. Så småningom gick värken ned lite men molvärkte ju stadigt. Till och från då i nästan ett år var jag på samma vårdcentral och förklarade att värken ger sej inte och att nånting är jäkligt fel, jag kan inte röra axeln som jag ska osv. Jag fick en tid hos röntgen, man tog vanlig hederlig röntgen, man såg inget. Då menar jag INGET. Man ville se AC leden (det är den leden som håller främre nyckelbenet fast i axeln) Men det är så litet siktfönster som går att få att det är i stort sett omöjligt att ta bild på då ben ligger över ben så att säga. Till slut var jag på vårdcentralen och mera eller mindre och ylade åt dr hjälplös. Jag vägrade käka mera piller och smörja mera med kräm. Nåt är fel..
Jaja, man skickade väl en remiss till ortopeden då. Väl skickat fick jag veta, 3 månaders svarstid, 3 månaders kö till kallelse, 3 månaders kö till att få ett svar om man nu tog prover osv.
Tiden gick och jag hamnade hos en underbar läkare på ortopeden i linköping. Han gjorde en test direkt, jag fick en kortisonspruta med bedövning i. Den sattes i lyftsenan i högerarmen, det var så att det sitter ett muskelfäste under ac leden, man ville bara veta om det var fästet eller leden som var problemet. 10 minuter efter sprutan satte han tummen rakt i bulan och pressade till. Varpå jag vrålade rakt ut och det var nog en sekund ifrån att jag slogs..
nöjd sa han. Det blir operation på det här. Det är ac leden oavsett vad nu röntgen säger, annars vore du bedövad nu.
HÄR:.. börjar nu snacket om vårdgarantin..
Jag får veta att jag ska kallas, men inget händer. Det går 2 månader och två veckor, då ringer jag koordinationscenter för att fråga. Överraskat svarar man: Men kära du, man är inte med i vårdgarantin om man inte bett om att få vara med. Jag svarade: Så bra? Kan du berätta för mej vilket datum jag sa att jag INTE ville vara med? Alla är ju med ifrån början. Nu började det om hur lång tid dom har rätt att ta på sej med allt, fattade jag rätt har dom 9 månader på sej att göra allt SEN gäller vårdgarantin (bullshit). PLUS att jag minsann var tvungen att höra av mej aktivt. Jag förklarade syrligt att jag minsann kunde ringa VARJE DAG om det är så att dom känner sej ensamma? Jag var inte tvungen till detta tydligen..
Sagt o gjort så skakade man fram en tid plötsligt. 16 juni 2008 hamnade jag på bordet, det var tre månader efter garantidatum ungefär, det var en *simpel* 40 minuters operation. 4timmar och 50 minuter senare rullades jag ut. AC leden var sprängd i bitar och man fick amputera nyckelbenet samt fräsa bort ben,senor och ligament ifrån axeldelen, läkaren var arg över att jag inte hört av mej tidigare. Han fick mina kvitton från vårdcentralen framför sej. Han blev mest depp över att det inte fungerar på vårdcentralerna. Jag blev sjukskriven i 3 månader. En helvetesperiod om jag får säga det själv. Efter dessa månader fungerade inte armen som tänkt, det blev 3 månader till alltså 2008 ut. Startade 2009 med värk en riktig molvärk som triggade migrän, hade migrän så jag kräktes när jag vaknade i stort sett varannan dag. Vet inte hur mycket mediciner jag fick att trycka i mej, samtidigt skulle jag nu omskolas, jag började med CNC. Jag läste heltid, men på halvfart då jag inte tog smärtstillande på dagarna, jag vill inte ha sånt i kroppen och vara runt maskiner som kräver min fulla koncentration. På fritiden började jag nu försiktigt att jobba med bilar igen för tränings skull. Jag gjorde mindre jobb som inte krävde massor med kroppsarbete. Jag förlorade 75% av muskelmassan på höger sida. Jag kunde inte hålla på med bilar själv, jag fick mest instruera
Sent 2009 fick jag ge upp kursen, det fungerade inte med tunga lyft på avstånd från kroppen. Jag riskerade att krossa skulderbladet om jag lyfte fel. Värken gjorde dessutom att jag ibland fick ge upp arbetet och bara gå o sätta mej. Doktor hjälplös slutade på vårdcentralen och jag fick en annan, jag fick direkt återremiss till ortopeden, återigen.. VÅRDGARANTIN.. jag fick återigen slåss om en tid. Fick en och jag togs in för ett besök, jag fick beskedet av samma ortoped som första gången att jag skulle öppnas igen. Den här gången utan bilder. Han sa som det var, nåt är fel och jag måste leta upp problemet.
Valborg 2010 låg jag på bordet igen. Den här gången ett par timmar. Vaknade UTAN VÄRK. Var knappt öm efter operationen. Läkaren dök upp och sa att han hittat bentaggar som växt ut ifrån amputationsområdet som rev upp muskelaturen, samt att benfragment ifrån fräsningen skurit sej in i muskelaturen i området. Han hade plockat ett antal fragment. Samt att han fräst av en kant som var skarp. Nu borde axeln fungera, han förstod att det gjort ont. Det var rejält irriterat i området. Han bad också om ursäkt för att det fanns flisor kvar, han insåg att dom är faktiskt ifrån hans första jobb. Han hade nu ändrat rutin.
Valborgskvällen fick jag ont i magen som fan. Det knöt sej som världens magknip, det började klia i händer fötter, röv, snorre ja överallt.. sen spydde jag som en häst..överallt.
Sen minns jag sirener, sen är nästa stora minne att jag vaknar bland tick och pip. Jag är på akuten och har just vaknat efter en anafalaktisk chock. Jag tålde inte bedövningsmedlet från operationen sa dom. Det slår till när det går ur kroppen. Kom hem 04 på morgonen med lite hjälp..
Sen dess har jag inte använt en enda tablett. Jag kan använda min arm igen, nu går jag här och pillar lite sjukskriven. Jag ska inte vara stilla utan försöka göra saker så att kroppen börjar bygga muskler igen.
Så blir det till AF sen och göra en helomvändning med min karriär. Jag kommer inte att kunna gå tillbaka som mekaniker på heltid om jag nu inte hittar ett perfekt jobb. Så jag fick välja, antingen en kort karriär som mek. Eller all fritid som mek och nåt annat som jobb.. Vi får se. Men som sagt är smärtfri nu förutom en stadig träningsvärk, men det kan jag leva med.

Jag hoppas verkligen att du får hjälp nu....

[Cicaro]

Så blir det till AF sen och göra en helomvändning med min karriär. Jag kommer inte att kunna gå tillbaka som mekaniker på heltid om jag nu inte hittar ett perfekt jobb.

Du borde få jobb som säljare av reservdelar till bilar, kunniga säljare som liksom du vet hur delarna ska användas är det ont om...

Ursäkta om det blev lite off topic...

[Guligan]

Var det inte just i Hudiksvall den där läkaren arbetade som varit anmäld och fälld ett större antal gånger. Vill minnas att läkaren dessutom var ortoped... Nu tror jag hon är avstängd, det kanske har påverkat att de inte kunde ta emot dig... :(