Jag tycker Mats Q tål att upprepas, han har sagt det mer än en gång genom åren:
Mats Qviberg för att raderas.
Greenwashing är vår tids tulpanlökar.
Om man ska vara snäll ingår Northvoltfiaskot i ett större mönster och det handlar om misslyckade halvstatliga industrisatsningar. Politiker ska inte leka företagsledare och företagsledare ska inte leka politiker, skriver finansmannen Mats Qviberg.
Uppdaterad: 11 juli 2024, 06:12
Det är svårt att skapa företag och att våga. Om man betänker exempelvis bröderna Nobel, som på 1800-talet investerade i olja och dynamit, förstår man att risk kan löna sig. Men alla tider har också sina finansiella skandaler och de företag som agerar i gråzoner, vilka med hjälp av storslagna visioner får makthavarnas öron, uppmärksamhet och således kapital. Med modeord för dagen blir de intalade att detta är framtiden.
Trots att det ofta visar sig att det inte fanns substans och i slutänden blir investerare och vanliga människor betydligt fattigare. Det handlar alltid om att sälja in det man tror ska rädda morgondagen och de mest lättlurade tenderar att vara lokalpolitiker, som helst av allt vill skapa nya jobb. På 1600-talet var det tulpaner, på 1920-talet var det Ivar Kreuger och i början av 2000-talet var det de så kallade internetprofeterna. Alltid slutar det med kris, ruinerade investerare och fattigare skattebetalare.
I dag är det företag som Northvolt och H2 Green Steel som med vackra ord intalat etablissemanget att de ska leda den gröna omställningen norr om Dalälven. Men inte sedan Stålverk 80 på 1970-talet har glädjeorden haglat så starkt om en enskild industri som över batteritillverkarna och det ”miljövänliga stålet”. Det ska erövra världen och för att använda en klyscha ”sätta Norrland på kartan”. Först hyllades Northvolt i Skellefteå och sedan i Dalarna. Dåvarande näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson sparade inte på orden när Northvolt lovade att skapa 1.000 nya jobb i Borlänge efter att Kvarnsvedens bruk lades ned:
”Vi är på väg att bli en stormakt i batterier”.
Det är talande att han inte har sagt någonting när det nu efter flera år har visat sig att fabriken i Borlänge endast blev en vision på pappret.
När det gäller Northvolt har svenska skattebetalare i runda slängar stoppat in 88 miljarder och detta enkom för att en företagsledning varit duktig på att dupera politiker. Det är därför som förtroendevalda inte ska leka företag. Men det handlar inte om att idén om energivänliga batterier, alternativt miljövänligt stål, är fel per definition. Men hela kedjan med teknologi och infrastruktur finns inte än och man måste låta den utvecklas. En typisk parallell skulle vara Boo.com, som var en av IT-yrans mest utskällda idéer. I dag köper många kläder på internet, men när Boo.com åstadkom en av världens dyraste konkurser var uppkopplingarna helt enkelt för dåliga för att kunna köpa och titta på kläder i ett vanligt hem.
Att exempelvis Northvolt blev så pass uppblåst kanske skulle kunna kallas för naivitet eller rent av dumhet. Svenska politiker borde ha lärt sig av en rad misslyckanden när man ska leka industrialister. Tidigare kommunalrådet Jan Bohman (S) i Borlänge eller för den delen hans S-kollega Lennart Olsson i Sveg, som tyckte det var en bra idé att stödja en etanolfabrik där spillvärmen skulle användas för att odla bananer, borde rent ut sagt skämmas.
Precis som alla andra som sjungit Northvolts lov och numera knappt har tid att svara när journalister ringer och ställer så pass basala frågor som varför man har två revisionsberättelser, vilket bland annat tidningen Affärsvärlden har påpekat. Ett ytterligare exempel på Northvolts brister är att man verkar ha ignorerat sådana allvarliga arbetsplatsolyckor som att anställda förlorat armen på jobbet.
Om man ska vara snäll ingår Northvoltfiaskot i ett större mönster och det handlar om misslyckade halvstatliga industrisatsningar. Politiker ska inte leka företagsledare och företagsledare ska inte leka politiker. Men främst handlar det nog om naivitet. Att strössla sina handlingar med ord som ”hållbarhet” och vara ytterst varsam med ”lönsamhet”, visar att man inte är företagare utan snarare bidragsentreprenör. Detta gjorde Northvolt och H2 Green Steel. Ledningen insåg att detta var ett gyllene tillfälle att rida på visionen om den gröna omställningen, vilket än så länge endast är en hurtig slogan. Mönstret går igen i historien när det handlar om att makthavarna tror sig kunna skapa välstånd ur tomma intet.
Tyvärr är historien om Northvolt inte slut, men de har i alla fall öppet erkänt att de skyndat för fort när det gäller sina internationella expansionsplaner. Talande är dock att storkunder som BMW dragit bort sin order på 22 miljarder kronor. Vissa företag är nämligen beroende av lönsamhet och inte att hoppa på den senaste trenden inom vad som brukar kallas den kommenterande klassen. Problemet är dock att de största förlorarna inte är företagsledningen utan helt vanliga investerare eller dessa som valde att flytta till norr om Dalälven med löfte om ett stabilt arbete inom en växande industrisektor. Det gäller även de naiva politiker som trodde på fagra löften.
Kort sagt är detta skandaler som passar in i långa historier av misslyckanden. Tyvärr verkar det dock som att ingen kommer att dra lärdom av vad som har skett utan man kommer fortsätta att slösa pengar på industriprojekt som inte kommer att generera vinst. Men bidragsentreprenörer kommer att bli rikare och kommunalråd som inte vet hur man balanserar en budget kommer att bli gladare. Nationalekonomen Ingemar Ståhl brukade skoja om att de riksdagsmän som röstade för Stålverk 80 borde få sina pensioner indexerade efter stålverkets lönsamhet, och samma borde gälla den gröna omställningen.
Mats Qviberg, ordförande i investmentbolaget Öresund och i bilhandelsföretaget Bilia.
https://www.di.se/debatt/greenwashing-a ... lpanlokar/
- By bjorckarn
- By Chrasher
- By GabrielAlert