[Erik Å]

--

[Erik Å]

--

[apersson850]

Jag brukar beskriva korreleringen, alltså funktionen när man letar upp en signal, som när man har en kam som fattas vissa tänder. Sen ser signalen ut som en lång rad av sådana kammar, fast med avsevärt otydligare kvarvarande/borttagna tänder. Genom att mottagaren provar att skjuta referenskammen fram och tillbaka längs signalen, och leta efter läget där referensen stämmer lite bättre med signalens tand/inte tand, så kan man hitta fasläget på signalen. Detta kallas för korrelering. Tidiga mottagare hade få korrelatorer igång samtidigt. Ofta kunde de bara lyssna på en satellit i taget. Dagens mottagare har tusentals korrelatorer igång samtidigt, ofta på minst 12 kanaler. På så sätt är man mycket snabbare på att sortera ut GPS-signalen i det allmänna bruset.

Men att ta emot GPS är som att lyssna på någon som viskar bland publiken på en rockkonsert... Satelliterna sänder bara med 50 W.

[nissesvolvo]

Vilken imponerande kunskap, bland forummedlemmarna.

[apersson850]

Under ett antal år testade jag GPS-mottagare åt Garmin.

Boken Erik Å länkade till ovan är innehållsrik, konstaterade jag efter en stunds bläddrande. Den är inte uppdaterad med de senaste utvecklingsstegen, men alla grunderna är fortfarande de samma. Det krävs dock matematikkunskaper motsvarande civilingenjör i elektroteknik för att begripa allt.

[Erik Å]

--

[apersson850]

Ja, när Garmin gick över till SirfStar III var det ett rejält lyft, jämfört med deras tidigare egna konstruktioner. SirfStar III hade massivt fler korrelatorer än vad andra, samtida mottagare hade.
Den som sitter i min XC70 är dock bara åttakanalig, vilket är "lite" med dagens mått mätt. Men den är ju supporterad av tröghetsnavigering, så det jämnar ut sig.

[Erik Å]

--

[apersson850]

Hehe, jag minns när min gamla Garmin Vista fick fnatt och påstod att jag inte var hemma i Sverige, utan åkte från Danmark till Norge. På fyra sekunder. Snittfart på runt 250000 km/h, sa den. Sen sa den att den tappat bort sig...

[Erik Å]

--