- fre 29 jun 2007, 12:44
#113553
Slog upp detta om oktantal i NE
okta´ntal, storhet som anger en motorbensins förmåga att motstå självantändning, "knackning", när den tillsammans med luft komprimeras i en motor. Oktantal bestäms enligt internationellt standardiserade metoder i en särskild testmotor (oktantalsmotor) och anger i volymprocent andelen 2,2,4-trimetylpentan ("isooktan") i en blandning med normalheptan som i testmotorn har samma knackningsegenskaper som den testade bensinen. 96-oktanig bensin har t.ex. samma knackningsegenskaper som en blandning av 96 % isooktan och 4 % normalheptan. Ämnen som verkar oktantalshöjande är tetraetylbly, MTBE, metanol, etanol och bensen. Oktantalet kan också höjas genom katalytisk reformering av bensinen. Införandet av oktantal som kvalitetsmått byggde på arbeten på 1920-talet vid det amerikanska företaget Ethyl Gasoline Corporation, ledda av Thomas Midgley
och detta i WikipediA
Oktantal är ett mått på ett bränsles förmåga att motstå knackningar i en ottomotor. Ju högre oktantal desto mindre knackningsbenäget är bränslet.
För att man ska kunna utnyttja ett bränsles energiinnehåll maximalt så är det viktigt att bränslet inte orsakar knackningar. Om en ottomotor kan konstrueras för ett bränsle med högt oktantal så kommer motorns effekt att stiga samtidigt som dess energiförbrukning (bränsleförbrukning) sjunker.
Ogrenade alkaner har låga oktantal, dvs de orsakar lätt knackningar då de har veka sekundära C-H bindningar, medan grenade alkaner har kraftigare primära C-H bindningar och därmed högre oktantal. Skalan för oktantalet utgår från kolvätena n-heptan (ogrenat), som tilldelas oktantalet 0, och iso-oktan (grenat, 2,2,4-trimetylpentan), som tilldelas oktantalet 100. Denna skala föreslogs först av Graham Edgar 1927. N-heptan fanns på den tiden tillgängligt i ren form medans Edgar blev tvungen att tillverka iso-oktan syntetiskt. Anledningen till att dessa två kolväten valdes beror på att de har liknande kokpunkter. Man kan alltså variera volymförhållandet i blandningar av dessa två kolväten och således få olika oktantal medans kokpunkten förblir relativt konstant.
Det finns två laboratorietestmetoder för att mäta ett bränsles oktan tal. Dessa är Reseach Octane Number (RON) och MON (Motor Octane Number), och de utförs båda med Cooperative Fuels Researchs förgasarförsedd encylindrig provmotor med variabel kompression. De standarder som reglerar detta är ISO 5164:2005 (RON) samt ISO 5163:2005, vilka kan användas för att mäta oktantal mellan 40 och 120. Vid provning så blandar man ihop två referens bränslen (vol% iso-oktan i n-heptan), en med ett oktantal högre än förväntat och en med ett oktantal lägre. Man kör motorn på bränslet som ska testas och ställer in kompressionsförhållandet så att CFR motorns knackindikator visar ett värde på 50. Referensbränslena ska nu testköras, visar de 30-40 respektive 60-70 på knackindikatorn så har vi kommit fram till oktantalet. Har vi använt referensbränslen på 97 respektive 99 oktan så rör det sig alltså om ett provbränsle på 98 oktan.
RON ger värden som passar bäst vid låga motorvarvtal och mild knackning medans MON passar bäst med höga motorvarvtal, höga temperaturer och dellast. RON ger högre värden än MON och skillnaden mellan dessa två kallas känslighet. (RON + MON)/2 kallas antiknackindex eller Pump Octane Number, PON.
Det finns även en tredje mätmetod kallad Road OCtane Number, RdON. Med denna metod så utför man istället mätningar i provbilar och även i detta fall så används iso-oktan och n-heptan som referens. Normalt krävs 10-15 provbilar, helst av olika typ för att oktantalet ska kunna fastställas med tillräcklig säkerhet.
För handelsbensin i Sverige och Europa är det RON som anges på pumpen medans man i USA använder PON. I bränslets kravspecifikation finns dock krav på RON såväl som MON.
Oktantalet för bensin kan höjas med flera olika oktanhöjande tillsatser, t ex tetraetylbly (förbjudet sedan 1995).
Intressant läsning tycker jag
vetten
HaDe
vetten
Det är aldrig för sent att ge upp "ELLER"