- mån 23 nov 2015, 22:51
#1023211
Det var en tandläkare som skulle åka ifrån oss i en XC90 hade ha bestämt sig för. Varpå han skulle byta in sin fem år gamla Land Rover Discovery. En fullutrustad, mörkgrönmetallic LR med beige skinnklädsel. Eller ja, den hade varit beige en gång. Interiören var nog det skitigaste jag någonsin har beskådat, det låg matrester och skit i hela bilen, halvätna kolor och jag vet inte vad. Vi gjorde misstaget att öppna facket i mittkonsolen. Det skulle vi inte ha gjort. Det luktade, på allvar, lik och var fullt med mögel i facket. Den bilen var närmast omöjlig att sanera. Han fick inte särskilt mycket pengar i inbyte för den, kan jag säga. Också har alla vi som befann oss där under denna period mentalt noterat tandläkarens namn, då vi absolut inte vill ha hans händer i våra munnar. Men än mer, vi vill absolut inte ha hans tandläkarverktyg i munnen, gudarna vet var dessa varit förut.
En kul kille dök upp och skulle köpa ett inbyteslik (Toyota Previa av uråldrig modell med prislapp på 10 000 spänn, vilket den var värd). Han började rota runt och pruta som en tokig, slutligen enades vi om 7 000 spänn. Vilket han ville ta mot finansiering. På sin icke närvarande sambo då han fanns hos Kronofogden. Efter mycket om och men så åkte han faktiskt därifrån i en risig Previa med kasst avgasrör. Den bilen är nog död sedan länge nu.
Och så den unga italienskan som skulle ha sin första bil, varpå hela släkten stolpade in på bilfirman samtidigt. Värst var den gamla farmodern som tydligen i egenskap av släktens äldsta nu levande medlem var den som bestämde. Hon bestämde vilken bil som skulle köpas, hon bestämde vilka egenskaper bilen hade oaktat vad som stod skrivet på våra skyltar och hon försökte också bestämma vilket pris vi skulle begära för bilen. Det gick sådär när hon försökte besluta åt oss på firman, men i hennes värld var vi antagligen uppassare som skulle ge henne det hon ville ha. Observera nu att jag inte är rasist eller något ditåt, en av mina bästa vänner är just italienare, men denna kvinna var något extra. Det blev slutligen en bil i form av en Nissan Primera, av oklara skäl, till ett pris något under utgångspris. Allteftersom den unga kvinnan som saken gällde mest suckade, aldrig fick en syl i vädret och längtansfullt tittade mot en Volvo C70 coupé i samma prisklass som stod och blänkte i ett hörn av lokalen. Vad jag förstod av diskussionen så ansågs det att en rymlig Nissan var bättre eftersom den skulle fungera som familjebil och hon var ju i den åldern att det började bli dags för det där nu... Stackars människa!
Andis skrev:SEpaket. Kul historier. Ja en del är helt otroliga när det gäller att både köpa och sälja bilar.Ja, ett par till har jag allt, fast en behandlar en inbytesbil.
Har du inga fler kul historier. Läser dom gärna.
Det var en tandläkare som skulle åka ifrån oss i en XC90 hade ha bestämt sig för. Varpå han skulle byta in sin fem år gamla Land Rover Discovery. En fullutrustad, mörkgrönmetallic LR med beige skinnklädsel. Eller ja, den hade varit beige en gång. Interiören var nog det skitigaste jag någonsin har beskådat, det låg matrester och skit i hela bilen, halvätna kolor och jag vet inte vad. Vi gjorde misstaget att öppna facket i mittkonsolen. Det skulle vi inte ha gjort. Det luktade, på allvar, lik och var fullt med mögel i facket. Den bilen var närmast omöjlig att sanera. Han fick inte särskilt mycket pengar i inbyte för den, kan jag säga. Också har alla vi som befann oss där under denna period mentalt noterat tandläkarens namn, då vi absolut inte vill ha hans händer i våra munnar. Men än mer, vi vill absolut inte ha hans tandläkarverktyg i munnen, gudarna vet var dessa varit förut.
En kul kille dök upp och skulle köpa ett inbyteslik (Toyota Previa av uråldrig modell med prislapp på 10 000 spänn, vilket den var värd). Han började rota runt och pruta som en tokig, slutligen enades vi om 7 000 spänn. Vilket han ville ta mot finansiering. På sin icke närvarande sambo då han fanns hos Kronofogden. Efter mycket om och men så åkte han faktiskt därifrån i en risig Previa med kasst avgasrör. Den bilen är nog död sedan länge nu.
Och så den unga italienskan som skulle ha sin första bil, varpå hela släkten stolpade in på bilfirman samtidigt. Värst var den gamla farmodern som tydligen i egenskap av släktens äldsta nu levande medlem var den som bestämde. Hon bestämde vilken bil som skulle köpas, hon bestämde vilka egenskaper bilen hade oaktat vad som stod skrivet på våra skyltar och hon försökte också bestämma vilket pris vi skulle begära för bilen. Det gick sådär när hon försökte besluta åt oss på firman, men i hennes värld var vi antagligen uppassare som skulle ge henne det hon ville ha. Observera nu att jag inte är rasist eller något ditåt, en av mina bästa vänner är just italienare, men denna kvinna var något extra. Det blev slutligen en bil i form av en Nissan Primera, av oklara skäl, till ett pris något under utgångspris. Allteftersom den unga kvinnan som saken gällde mest suckade, aldrig fick en syl i vädret och längtansfullt tittade mot en Volvo C70 coupé i samma prisklass som stod och blänkte i ett hörn av lokalen. Vad jag förstod av diskussionen så ansågs det att en rymlig Nissan var bättre eftersom den skulle fungera som familjebil och hon var ju i den åldern att det började bli dags för det där nu... Stackars människa!
Detta konto väntar på att avslutas, jag är vad man kan kalla före detta medlem. Därför är det ingen idé att försöka kontakta mig då jag inte läser vad som skrivs ändå.
- By KalleJ