Lindfalas skrev:Skidåkaren-PillarKottar:: Det du pratar om är en Nano teknik. Vilket jag beskriv som den tredje varianten.Vanligt tyg brukar t.ex inte suga fett eller oljor. Numer har man då upptäckt hur man kan designa textiltrådarna så att de suger fett (på nanonivå).
Givetvis finns det varianter på dem.
Men i grundern är det saker som är på Nano nivå.
Om du gör det från atom/molekyl nivå eller om du bryter ner partiklar till Nano eller om du använder Nano partiklar som finns redan och sätter ihop dem på "annat" sätt är egentligen ändå Nano.
Tänk på att Nano är ett måttenhet.
Att utnyttja något på Nano nivå kallas för Nano teknik.
Dags att lära sig denna grund tycker jag.
Det är för mycket felaktiv information om detta hos många personer.
Greetz
Omvänt finns det ju kläd-textil som numer ska "föreställa" teflonyta och lura vatten att rinna av, trots att det är vanlig tyg-textil UTAN impregnering.
Men, tillverkarna vill precis som du säger lura oss ganska ofta att tro att deras s.k. nanoprodukter (som saknar äkta design på nanonivå) är något nytt... vilket oftast är ljug.

I mitt exempel är ju tyget som stöter bort vatten nanoteknik, men impregneringen som funnits i många år (inklusive mamma som smetade stearin på vinterlek-kläderna för jag skulle ha torr rumpa :lol: ) har aldrig ansetts vara nanoteknik utan vanligt "kladd". Tensid verkar ju också på nanonivå men är INGET annat än vardagskemi!
Tänk äkta nanoteknisk design! Då skulle vi kunna få ett rost-angreppsmedel som känner var rosten är och endast angriper där, stenhårt. Eller så skulle vi kunna ha en lack som först stöter ut vattnet ur porer innan den härdar (nästan som att den tänker alltså). Målar man på torr yta härdar den på 1 timme, men vid vattenporer avvaktar färgen tills den stött bort vattnet i ett dygn eller så.
.