- mån 13 dec 2010, 18:52
#476453
Nya Volvo V60 lyckas inte ens på hemmaplan - svensk vinterväg.
Tidigt i höstas var jag i norra Italien för att köra nya Volvo V60. Jag var kritisk till formen, till dålig sikt, till de bortslarvade utrymmena och till fjädringskomforten. Men gav köregenskaperna högsta betyg. "Det blir inte bättre än så här; tryggt, säkert och full underhållning på en gång. Bilen styr dit man vill, är neutral i kurvan och tappar aldrig greppet bak", skrev jag.
Det var dumt. För på vinterväg är köregenskaperna inte alls bra. Faktum är att bilen brister så mycket i kyla och halka att jag undrar hur utvecklingsarbetet gått till.
Sportchassit ställer till det
Jag lämnar Mellansverige med en tempratur runt nollan. Det är barmark och på nylagd asfalt känner jag igen bilen från körningen i Verona. Lite diffusare i styrningen, men det beror på vinterdäcken, dubbade Hakkapeliitta 7 i dimensionen 215/55 16, våra testvinnare med överlägset grepp på snö och is, men inte lika distinkta som sommardäck på sommarväg.
Så blir asfalten sämre och nu hoppar och stöter det mer än lovligt. Vid Gävlebro måste jag av för att kolla lufttrycket och mycket riktigt är det för högt, 2,7 kilo i alla fyra däcken. Volvo rekommenderar 2,6 för den som vill köra snålt, 2,3 för den som vill ha mera komfort. Jag släpper ur luft och väljer kompromissen 2,5 kilo. Det blir marginellt bättre så i Sundsvall släpper jag ut 2 hekto till.
Men när jag svänger av på väg 331 är bilen fortfarande på tok för stötig och jag inser att det är Volvos standardmonterade sportchassi som ger sig till känna. Volvo har tre chassin. Komfort, sport och det elektriska 4C. För att ruska av sig tråkstämpeln har Volvo Sverige och på de flesta andra marknader valt sportchassi som standard, medan komfortchassi är kostnadsfritt tillval. Länder med riktigt dålig vägstandard däremot har komfort som standard.
Men om V60-äventyret inte ska sluta med en katastrof måste Volvo Sverige tänka om och erbjuda komfortchassi som förstaval. Den som frivilligt vill förstöra komforten för lite sportigare image kan kryssa i det i beställningsformuläret. Annars risken att de som köper en S- eller V60 tror att så här en Volvo ska vara, och väljer ett annat märke nästa gång.
Bakluckan blir svåröppnad
Preem-macken i Hoting hyr ut sin tvätthall med högtryck för en billig peng. Jag köper fyra polletter och spolar av saltslasket. Volvos vindtunneltekniker har som vanligt gjort ett mycket bra jobb.
Det är rent ända till bakluckan, som är desto skitigare. Men lyktor fram, vindruta, backspeglar, sidorutor och dörrhandtag är rena. Jag vet ingen bil som är bättre. Men bakluckan bygger upp mycket med snö och slask. Det lägger sig under spoilern (har den någon funktion?) och luckan är omöjlig att öppna med handskar. Det sätter sig så mycket skit på öppningshandtaget att man måste pressa in ett par fingrar genom smutslagret för att klicka upp mekanismen.
V60 tappar greppet
Nästa dag är det full vinter. Minus 14, strålande sol och ett tunt snötäcke ovanpå vinterväglaget. D3-dieseln funderar en liten stund när jag trycker in den numera obligatoriska startknappen men sen tickar den igång utan att protestera och värmen kommer relativt snabbt. Vi kör vidare norrut. Nu går det ännu sämre för V60. Plötsligt är inte alls neutral längre. Den spårar med framhjulen mest hela tiden och tappar greppet bak i var och varannan kurva! Ja, det är nästan lika illa som med lilla C30 för ett par år sedan. Men medan C30 for ut i rejäla bakvagnssläpp tappar V60 bara greppet för ögonblicket. För det mesta reder det upp sig utan att antisladdsystemet behöver gripa in, bara ibland måste ESP jobba för att hämta tillbaka bilen till rätt spår efter sladden.
Men även det där lilla, lilla släpet räcker för att sätta hjärtat i halsgropen på föraren och i synnerhet passagerarna. Problemet är ju, om inte trafikfarligt, att man är rädd i varje kurva. För när det släpper där bak vet man ju inte var det ska sluta. Och inte blir det bättre av att bilen dessutom bärjar spåra i snön. Framvagnen gör plötsliga kast åt sidan, som måste kompenseras med snabba rattrörelser.
Slutkörd efter tio mil
Det är tröttande körning och jag är snart stel i hela kroppen av att sitta på pass och aldrig kunna slappna av. Jag tänker på Volvo V70, som man kan köra hundra mil i vilket ruskväder som helst och sen kliva ur utvilad. Här är jag slutkörd efter tio mil. Och på den ojämna vintervägen blir komforten ännu sämre. Det hoppar och studsar mer än i någon konkurrent bland de lite finare bilarna. Den dåliga runt-om-sikten skrev jag redan om i höstas. De extremt avsmalnande sidorutorna och den lutande bakrutan tar effektivt bort sikt snett och rakt bak. Men i vinterföre blir sikten än värre. Ärligt förstår jag inte hur det gick till, visst har bilen testats under vinterförhållanden i både Jokkmokk och Arvidsjaur?
Ett problem är all snö som samlas under motorhusens bakkant, framför/nedanför vindrutan. Den smälter och fryser, och sitter fast. Och där har vindrutetorkarna sitt viloläge vilket göra att det bildas is i torkarbladen - och rutan blir inte ren. Torkarna är av det moderna slaget där det är extra svårt att få loss isen från gummit. Bak är det på liknande vis. Torkarbladet blir snabbt en enda iskoka, som vägrar att smälta eftersom bakbakrutan inte har någon värmetrådar just där.
Förarergonomi inte toppen
Mer elände invändigt. Den delvis nya layouten bland knappar och vred har inte gjort ergonomin bättre. Fyra lika stora rattar till steron och värmen. Vill du ha det kallare kan du vara säker på att radions volym minskar, och vice versa. Och varför ska man trycka på ett ställe för att få värme i stolarna och titta på ett annat ställe för att se vilket läge man har ställt in? Så är det visserligen i Audi, men det är inte bra där heller.
Inte sns plats för reservhjul
Skogsbilvägen upp mot Fånsjön är bedövande vacker. Men oplogad och efter några kilometer tar hjulspåren efter timmerbilen slut. Vi fotograferar med fjällen i badgrunden och mil till civiliserade trakter. Och det slår mig: En punktering här är inget att rekommendera, för bilen saknar reservhjul, den har inte ens en reservhjulsbalja, den försvann för att designen krävde det. Och min telefon saknar kontakt med omvärlden. Slutligen ska en riktig vinterbil ha en riktig handbroms. Så att man kan dra till den i nödsituation, låsa bakhjulen och i sista stund undvika en krock eller avåkning. På V60 är handbromsen som p så många nadra bilar elektrisk. Och dessutom undangömd till vänster om ratten.
Långt från mammas gata
Jo, det heter ju "dra åt handbromsen". Men ska man dra i den lilla spaken för att låsa bakhjulen? Nej, trycka den fråg sig! Stefan Jacoby, gör något. Fort! Du har sagt flera gånger att Volvo skall vara "premium" på sitt sätt, utan att kopiera BMW. Det första man kan begära är att Volvo ska vara bättre än konkurrenterna på mammas gata, på vinterväg och i kyla. Nya V60 är det inte.
- By Lövet