Lövet skrev:xerent skrev:Köprättsliga fel och reklamationer är inte samma sak som garanti. Saker som fungerar när bilen såldes och som sedan slutar fungera täcks inte av reklamationsrätten. Däremot saker som var trasiga som du inte blev informerad om kan du få ersatt om felen inte är normala för bilens skick och ålder.
Fel som uppstår inom 6 månader anses ursprungliga och täcks således av reklamationsrätten. Det är solklart skrivet i konsumentköplagen. Oseriösa firmor försöker dock ofta dribbla bort detta genom att hänvisa till "trafiksäkerhetsgaranti" och annat mumbujumbu.
Alla fel som inte står i varudeklarationen och som inte anses normalt slitage ska ersättas inom 6 månader, punkt. (Däremot kan du som sagt få bråka en del om firman tror sig stå över detta)
Njae, det är en presumtionsregel. Innebär att man UTGÅR från att fel som visar sig inom sex månader är ursprungliga, men säljaren har möjlighet att föra bevisning om motsatsen.
Den som är jätteintresserad av frågan kan läsa nedanstående utdrag ur kommentaren till konsumentköplagen. Det finns inte så mycket praxis på området, regeln är rätt ny, men ARN har avgjort några fall.
7.8.2 Presumtionsregeln
Utgångspunkten enligt 20 a § är att ett fel som visar sig inom sex månader från avlämnandet skall presumeras ha förelegat redan vid avlämnandet och därför vara något som näringsidkaren ansvarar för (jfr 20 § 1 st. KKöpL). Regeln innebär att om konsumenten efter köpet lägger fram tillräckligt stark bevisning för att ett fel i varan skall anses föreligga, så skall felet presumeras ha funnits vid tidpunkten för riskövergången. Att fråga är om en presumtionsregel medför att näringsidkaren för att undgå ansvar skall bevisa att felet inte fanns vid tidpunkten för avlämnandet och sålunda har uppkommit senare. Enligt bestämmelsen bryts presumtionen ”om ... annat visas” eller om det är ”oförenligt med varans eller felets art” att felet skall anses ha funnits redan vid avlämnandet.(7)
Vilket beviskrav som skall tillämpas för att annat skall anses visat enligt undantagsregeln framgår inte av bestämmelsen. Eftersom konsumenten innehaft varan sedan avlämnandet skulle ett högt ställt beviskrav innebära en tung börda för näringsidkaren eftersom han ofta skulle sakna möjlighet att lägga fram bevisning som uppfyller beviskravet. Enligt Högsta domstolen är det vid tillämpning av bestämmelsen motiverat att näringsidkaren ges en viss bevislättnad för att bryta presumtionen i jämförelse med det högt ställda krav som är utgångspunkten i dispositiva tvistemål.(8) Vad som kan krävas för att näringsidkaren skall anses ha lagt fram tillräcklig bevisning om att ett fel inte förelåg vid tidpunkten för riskövergången kan enligt domstolen i viss mån variera beroende på omständigheterna. En viktig faktor kan här vara den tid som har gått sedan varan avlämnades. Om det exempelvis är fråga om en väl synlig defekt som har påtalats av konsumenten först flera månader efter avlämnandet, krävs det inte samma bevisning för att näringsidkaren skall anses ha uppfyllt sin bevisbörda som när det är fråga om ett fel som påtalas kort tid efter avlämnandet. Tillämpningen av 20 a § 1 st. avviker därför enligt domstolen i praktiken inte väsentligt från den prövning som görs enligt 21 § konsumentköplagen (jfr 59 § konsumenttjänstlagen).(9) Ofta räcker det därför med att näringsidkaren gör sannolikt att felet har orsakats av en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse eller vanvård, onormalt brukande eller något liknande förhållande på konsumentens sida (se nedan kommentaren till 21 § 2 st. KKöpL, avsnitt 7.9.4).(10) Om presumtionen bryts, innebär det att konsumenten enligt huvudregeln måste bevisa att felet fanns vid tidpunkten för riskövergången för att han skall kunna göra gällande felpåföljder.
Presumtionsregeln om fel vid tiden för riskövergången innebär dock inte – och skall inte innebära – någon påverkan på eller bevislättnad avseende felbedömningen i sig. Det åligger sålunda fortfarande konsumenten att bevisa att ett fel i varan föreligger. Det 20 a § gör är att hjälpa konsumenten i den ibland svåra uppgiften att bevisa att felet fanns redan vid riskövergången.(11)
Ett särskilt problem är vad som skall anses gälla när ett fel i varan uppkommit och åtgärdats genom avhjälpande eller omleverans (se 26–27 §§ KKöpL) så att konsumenten åter fått en felfri vara. Om fel uppkommer igen i varan är frågan hur presumtionsregeln skall tillämpas. Antingen skall tidpunkten för sexmånadersfristens inledande vara när varan ursprungligen levererades till konsumenten eller så skall tidpunkten vara när konsumenten fick tillbaka den reparerade varan eller fick en ny vara genom näringsidkarens omleverans. Är det samma typ av funktionssvikt som uppkommer kan det finnas anledning att tillämpa presumtionsregeln analogt med start från rättelsetidpunkten trots att ordalydelsen antyder ursprungligt avlämnande.(12) Repareras varan fyra månader efter köpet och uppkommer samma fel i varan fyra månader härefter, så bör det sålunda åligga näringsidkaren att motbevisa presumtionen att felet fanns vid avlämnandet.(13)
7.8.3 Varans eller felets art
Av 20 a § följer att presumtionen inte skall gälla om detta kan anses oförenligt med varans eller felets art. Regeln utgör delvis ett nödvändigt komplement till huvudregeln om att ursprungligt fel presumeras under sexmånadersperioden. Vissa typer av varor, exempelvis färskvaror, kan omöjligen antas vara sådana att de skall hålla samma kvalitet och andra egenskaper under hela sexmånadersperioden. Anges det sålunda att ett livsmedels normala hållbarhet är exempelvis två veckor efter köpet bör presumtionen inte längre gälla efter utgången av den angivna normala hållbarhetstiden.(14) Presumtionen skall, som nyss framgått, inte heller gälla om detta kan anses oförenligt med felets art. I stort sett följer av denna regel inte annat än att presumtionen inte skall gälla när det framgår av felets art att det uppkommit efter avlämnandet, vilket det redan enligt huvudregeln är näringsidkaren som skall bevisa. Kan näringsidkaren sålunda visa(15) att felets art är sådant att det uppkommit genom en olyckshändelse, onormalt brukande, vanvård eller liknande efter avlämnandet skall presumtionen inte längre gälla och konsumenten själv svara för avvikelsen.
I fyra pleniavgöranden – alla rörande köp av begagnade bilar – har ARN prövat tillämpningen av presumtionsregeln.(16) I två av fallen, ARN 2003-4343 (plenum) och ARN 2003-5348 (plenum), hade näringsidkaren inte tillhandahållit någon varudeklaration. I alla fyra fallen konstaterar nämnden, med identiska formuleringar, att näringsidkaren för att befrias från det ansvar som följer av presumtionen måste visa att varan var felfri när den avlämnandes eller att presumtionen inte var förenlig med varans eller felets art och att det härvid kan vara fråga om fall där varans livslängd är kortare än sex månader eller där felet beror på en olyckshändelse eller felaktig hantering av konsumenten.
ARN 2003-4343 (plenum). I fallet fann en enhällig nämnd att näringsidkaren ansvarade för den kamrem som gått sönder i bilen eftersom han inte presenterat någon utredning som visade att den var felfri vid avlämnandet eller att presumtionen var oförenlig med varans eller felets art.
ARN 2003-5348 (plenum). I fallet konstaterade nämndens majoritet att det av reparationsfakturan som konsumenten erhållit efter det att felet på kylaren åtgärdats framgick att kylaren var ”slut sedan länge” och att konsumenten styrkt att inte en enda cell fanns kvar i kylaren. Eftersom näringsidkaren inte presenterat någon utredning som visat att felet inte fanns vid avlämnandet eller att presumtionen var oförenlig med varans eller felets art befanns konsumenten har rätt till ersättning med yrkat belopp. Minoriteten, som kom fram till en annan slutsats beträffande frågan om köprättsligt fel förelegat, anförde beträffande tillämpningen av 20 a § mycket riktigt (se ovan) att bestämmelsen har till syfte att underlätta för konsumenten att få fastslaget att ett fel som yppas efter en tid fanns redan vid avlämnandet, men att syftet inte är att bestämmelsen skall påverka bedömningen av om felet överhuvud har köprättslig relevans.
I ARN 2003-4989 (plenum) och ARN 2003-4991 (plenum) hade näringsidkaren bifogat en s.k. varudeklaration.
ARN 2003-4989 (plenum). I fallet hade deklarationen upprättats av näringsidkaren själv. Majoriteten, som funnit att köprättsligt fel förelegat, fann avseende tillämpningen av 20 a § att en varudeklaration, som i aktuellt fall inte angav annat än att växellådan bedömdes ha normalt skick, som upprättats av och där den bakomliggande utredningen har utförts av näringsidkaren själv inte kan ”tillmätas något självständigt bevisvärde när det gäller att styrka att en bil var felfri vid avlämnandet”. Majoriteten anförde vidare att för att en varudeklaration skall ha bevisvärde krävs ”att den stöds av någon annan oberoende utredning”. Eftersom näringsidkaren inte presenterat sådan utredning och inte visat att presumtionen om fel var oförenlig med varans eller felets art, fann nämnden att konsumenten hade rätt att göra påföljd gällande.
ARN 2003-4991 (plenum). I fallet hade en enhällig nämnd funnit att fel förelåg. Här hade dock bilen ca två månader före köpet genomgått en s.k. bildiagnos hos Bilprovningen och efter detta tillfälle endast körts ca 35 mil. I deklarationen, som därför ansågs gälla för bilen även vid avlämnandetillfället, saknades uppgift om att spännrullen var defekt. Enligt nämnden fick det antas att Bilprovningen skulle ha uppmärksammat om spännrullen hade varit defekt. Näringsidkaren hade genom denna utredning sålunda visat att felet inte förelåg vid leveransen. I detta senare avgörande kvalificeras sålunda uttalandet i ARN 2003-4989 om den oberoende utredningens bevisvärde. Enligt nämnden krävs sålunda dels oberoende utredning, dels att denna oberoende utredning ger vid handen att den som utrett skulle ha uppmärksammat visst förhållande som inte noterats som defekt.
I två ärenden från år 2008 (ARN 2008-8596 och ARN 2008-8597) har nämnden funnit att presumtionen är oförenlig med felets art.
ARN 2008-8596 (utökad sammansättning). I avgörandet hade displayen på konsumentens kamera slutat att fungera efter fyra månader. Kamerans zoomreglage fjädrade inte heller tillbaka. Vid näringsidkarens undersökning av kameran visade det sig att kameran var fuktskadad, något som, trots att näringsidkaren inte lade fram någon närmare utredning om att felet inte fanns vid tidpunkten för riskövergången, bedömdes medföra att presumtionen var oförenlig med felets art.
ARN 2008-8597 (utökad sammansättning). I avgörandet hade displayen på en mobiltelefon blivit randig vid flera tillfällen redan fyra månader efter köpet. Vid näringsidkarens undersökning av telefonen visade det sig att displayen var spräckt och att skadan hade uppkommit genom att telefonen hade klämts eller tappats. Eftersom nämnden fann att det inte kunde anses finnas någon annan rimlig förklaring till skadan än att den hade uppkommit efter köpet ansågs presumtionen i 20 a § vara oförenlig med felets art (jfr dock ARN 2009-1467 (utökad sammansättning), där näringsidkaren inte ansågs ha förebringat tillräcklig utredning om att felet hade orsakats av konsumenten efter köpet, trots att verkstaden vid undersökning av datorn uttryckte uppfattningen att datorn hade utsatts för yttre åverkan och ARN 2009-4644 (utökad sammansättning), där nämnden gjorde motsvarande bedömning vid köp av mobiltelefon).
- By XRay89
- By Marlboroman
- By VolvoB20