Vi åkte med flygbussen en timme tidigare än planerat och det var inte speciellt mycket trafik i närheten av Arlanda. Polisen var på plats vid alla korsningar i närheten av Arlanda.
Vi var på rätt ställe på flygterminalen när Obamas plan landade och jag såg en skymt av landningen, men det roligaste var att se alla "planespotters" som blev alldeles till sig av händelsen... Sedan såg vi i ett annat fönster hur planet (om det nu var samma) rullade bort mot skogsbrynet. Kul att ha varit på plats och att kunna säga att man varit typ 100 meter från en amerikansk president! :D Det lär ju aldrig hända igen.
Och angående trafikkaoset vid Arlanda som jag varit så orolig för, så kan jag säga att jag fick min beskärda del av trafikkaos när jag kom fram till södra Indien ett dygn senare...
Trafikfilosofin i Indien var "vi använder vägen tillsammans"
-) och på vägen var en salig blandning av bilar, lastbilar, bussar, autorickshaws (med maxfart 30-40 km/h), cyklister, fotgängare, hundar, kor, apor, getter och otaliga motorcyklar (som vår chaufför beskrev som moskitosvärmar). På en och samma motorcykel kunde det sitta en hel familj, ingen bar hjälm. Filosofin tycktes ändå fungera rätt bra, men det gick ju inte snabbt framåt i rusningstid.
Att filosofin "vi använder vägen tillsammans" även gällde mittlinjen fick vi erfara när vi trötta efter resan kommit på den geniala idén att vi skulle göra något lättsamt: åka från hotellet in till stan och shoppa. Stan visade sig ligga en timmes resa bort. Efter att jag på en kvart räknat till tio incidenter som kunnat sluta med frontalkrock, och på allvar varje gång trott att min sista stund var kommen, slutade jag räkna och insåg att en halvmeter från FRONTALKROCK ändå är en halvmeter FRÅN frontalkrock och intalade mig att detta nog var normalt och att chauffören nog hade koll på läget. Vid flera tillfällen åkte man flera fordon i bredd på en tvåfilig väg. Vi var glada över att vi insisterat på att bilbältena skulle tas fram och inte gett oss när chauffören sa att det inte skulle behövas, att det bara var föraren som måste ha bälte. Chauffören tyckte nog att vi var helknäppa som började rumstera och klättra omkring i baksätet på Tata Indican för att ta fram bältena.
Kul saker med bilanknytning som vi såg längs vägen i Indien var bilvårdsfirmor som kunde ha namn som "Car Spa" och "Car Beautification Centre"; även en autorickshaw med texten Volvo fick oss att dra på munnen. Överlag var lastbilarna väldigt fint utsmyckade med målade dekorationer (blommor, påfåglar, elefanter, mönster) och kunde tom ha en blomstergirlang framme på grillen. Som jag förstod av någon chaufför som bara kunde några få ord engelska skulle dessa symboler betyda tur, och jag kan ju tycka att det är logiskt att man önskade sig all tur man kunde få i denna trafik.
Betydligt mindre logiskt var till en början det sätt som de använde signalhornet. Det var ett förskräckligt tutande hela tiden och när jag frågade chauffören varför de tutade hela tiden, svarade han att det var "för att undvika olyckor", som om det vore en självklarhet. ??:-/
I Sverige använder vi ju också signalhornet för att förhindra olyckor, men här är det ju en självklarhet att endast använda signalhornet i undantagsfall. I Indien uppmanades det uttryckligen till tutande genom att det på lastbilarna stod "Sound horn" och "Horn please". Jag antar att de på något sätt använde tutan för att hålla koll på var alla andra befann sig i trafiken och på så sätt kunde undvika olyckor genom att tuta.
Vi såg någon Volvo-bil, någon Volvo-lastbil och någon Volvo-buss, men det var förstås märkena Tata, Mahindra och Ambassador som utmärkte sig i mängd. Volvo är tydligen en lyxbil i Indien, så jag höll tyst om att jag har två stycken lyxbilar
. Fick även en snabbglimt av Tata Nano, världens billigaste bil, som ska säljas till den växande medelklassen i Indien.
Ja, jag har ju tyckt att Stockholm varit ett enda stort trafikkaos tidigare, men det som Stockholm har är trängsel, vilket man löser genom välordnade köer.
Jag ska aldrig mer oroa mig för trafikkaos i Stockholm. 8)
- By apersson850
- By lennarte
- By Erik Å