- tor 30 jun 2011, 01:05
#543105
Ja, då var det sant...
En olycka kan hända även den bästa...
Bakgrunden till det här är att jag sedan ett par månader tillbaka letat ny bil eftersom meckbegäret inte finns kvar, har velat ha en bruksbil som bara går utan att oroa mig för besiktning osv. Plats för att mecka finns inte och tiden försvinner alltförofta til annat.
Idag den 29 de juni 2010 lämnade jag hemmet kl 14:01 för att åka till bilhandlaren och titta på en nyinkommen V70 med lite fix. Var en större parkeringskada som krävde omlackering och en reva i förarstolen. Priset var satt därefter och jag tänkte att det blir nog bilbyte om bilen är fin i övrigt så kan jag lägga mellanskillnaden på att lacka om höger framskärm och nyckelreporna.
Efter ett samtal till bilhandlaren så fick jag komma på kvällen och titta samt provköra bilen eftersom en veteranbilsträff råkade inträffa samtidigt som jag inte ville missa. Sent omsider efter att ha kört vilse i den mindre staden där bilhandlaren låg kom jag fram till den lilla bilhandlaren och började titta på V70:n samtidigt som jag ringde och sa att jag kommit fram. Innan den trevliga försäljaren ens hunnit komma ut konstaterade jag att det var nog lite mer än fix som krävdes på bilen. En omlackering av hela högersidan och kofångare bak och fram, må så vara det hade jag kunnat leva med men revan i förarsätet fick mig att tänka på styckmord snarare än en mindre reva.
Ingen bil idag heller tänkte jag när jag hälsade på bilhandlaren. Bilhandlaren var mycket mån om att jag skulle få se alla bilar han hade inne, alla 20 stycken. Ganska snart så visade han mig en bil som jag var lite skeptisk mot, gud förbjude det stod ju SAAB på den. Jag har ju bara ägt volvo i hela livet, men priset på saaben var ju lockande och den såg väldigt fin ut både i lack och inredning och hade både bra sommar och vinterdäck på alufälg så försiktigt gjorde jag ett närmande och tittade på bilen ifråga. Ja den var ju fin, och det var inte farligt många mil på mätaren så sagt och gjort efter en längre provtur så började det diskuteras priser. Affären gjordes upp och våran pärla gick i inbyte.
Inom ett par dagar hämtas den "nya" saaben och våran kära 740 lämnas in. Sägas ska att jag hade tårar i ögonen efter att affären var uppgjord och vi åkte de 10 milen hem från bilhandlaren. Kommer kännas extremt vemodigt att lämna den kära hoppsan som jag kört under i princip hela min studenttid och som jag har många fina minnen av, både under meckande och körande. Tålamodet tog väl helt enkelt slut tillslut, av önskelistan försvann flera saker när det tillslut blev affär; Volvo, Kombi, Antisladd och automat fick stryka på foten
Så nu antar jag att jag måste gå i exil härifrån? Fast jag hoppas att jag, trots min desertering, är välkommen att dela med mig av det jag kan om volvo och klottra lite på klotterplanket i väntan på att det åter blir volvo i familjen.
En olycka kan hända även den bästa...
Bakgrunden till det här är att jag sedan ett par månader tillbaka letat ny bil eftersom meckbegäret inte finns kvar, har velat ha en bruksbil som bara går utan att oroa mig för besiktning osv. Plats för att mecka finns inte och tiden försvinner alltförofta til annat.
Idag den 29 de juni 2010 lämnade jag hemmet kl 14:01 för att åka till bilhandlaren och titta på en nyinkommen V70 med lite fix. Var en större parkeringskada som krävde omlackering och en reva i förarstolen. Priset var satt därefter och jag tänkte att det blir nog bilbyte om bilen är fin i övrigt så kan jag lägga mellanskillnaden på att lacka om höger framskärm och nyckelreporna.
Efter ett samtal till bilhandlaren så fick jag komma på kvällen och titta samt provköra bilen eftersom en veteranbilsträff råkade inträffa samtidigt som jag inte ville missa. Sent omsider efter att ha kört vilse i den mindre staden där bilhandlaren låg kom jag fram till den lilla bilhandlaren och började titta på V70:n samtidigt som jag ringde och sa att jag kommit fram. Innan den trevliga försäljaren ens hunnit komma ut konstaterade jag att det var nog lite mer än fix som krävdes på bilen. En omlackering av hela högersidan och kofångare bak och fram, må så vara det hade jag kunnat leva med men revan i förarsätet fick mig att tänka på styckmord snarare än en mindre reva.
Ingen bil idag heller tänkte jag när jag hälsade på bilhandlaren. Bilhandlaren var mycket mån om att jag skulle få se alla bilar han hade inne, alla 20 stycken. Ganska snart så visade han mig en bil som jag var lite skeptisk mot, gud förbjude det stod ju SAAB på den. Jag har ju bara ägt volvo i hela livet, men priset på saaben var ju lockande och den såg väldigt fin ut både i lack och inredning och hade både bra sommar och vinterdäck på alufälg så försiktigt gjorde jag ett närmande och tittade på bilen ifråga. Ja den var ju fin, och det var inte farligt många mil på mätaren så sagt och gjort efter en längre provtur så började det diskuteras priser. Affären gjordes upp och våran pärla gick i inbyte.
Inom ett par dagar hämtas den "nya" saaben och våran kära 740 lämnas in. Sägas ska att jag hade tårar i ögonen efter att affären var uppgjord och vi åkte de 10 milen hem från bilhandlaren. Kommer kännas extremt vemodigt att lämna den kära hoppsan som jag kört under i princip hela min studenttid och som jag har många fina minnen av, både under meckande och körande. Tålamodet tog väl helt enkelt slut tillslut, av önskelistan försvann flera saker när det tillslut blev affär; Volvo, Kombi, Antisladd och automat fick stryka på foten
Så nu antar jag att jag måste gå i exil härifrån? Fast jag hoppas att jag, trots min desertering, är välkommen att dela med mig av det jag kan om volvo och klottra lite på klotterplanket i väntan på att det åter blir volvo i familjen.
//Cicaro
Long will they live in my memory
Olu 460 -94 R.I.P
Hoppsan 740 -89 *Såld*
Long will they live in my memory
Olu 460 -94 R.I.P
Hoppsan 740 -89 *Såld*
- By Speakern