- tis 12 maj 2009, 06:50
#287738
En sammanfattning behöver även innehålla en värdering av konstruktionen.
Detta är återigen ett bevis på billiga skitlösningar som används i bilar.
Gasspjällets funktion består av en motor som vrider gasspjället samt en lägesgivare som talar om för styrsystemet om läget på spjället.
Detta är här uppbyggt med en enkel potentiometer ungefär som en simpel volymkontroll på en radioapparat.
Alltså motorn får i uppgift att vrida gasspjället och potentiometern (lägesgivaren) talar om för styrsystemet vart det befinner sig.
Motorn vrider och lägesgivaren "talar om" för styrsystemet om hur långt man kommit och styrsystemet kan då fortsätta vrida spjället tills man kommit fram. osv.
Denna typ av potentiometer med kolbanor och släpkontakter kommer med tiden att bli slitna och få kontaktproblem.
Alla med erfarenhet av gamla radiopapparter vet att de brukar knastra när man vrider på volymkontrollen och beror kontaktproblem orsakade av slitage på kolbanan och oxid på kontakterna.
Detta är precis samma vad som händer med ett gasspjäll. Detta har Volvo kompenserat med nyare mjukvaror. Skillnaden på nya mjukvaror och gammal är att de är lite mer förlåtande till dett "knaster" (dålig kontakt) och man har förlängt tiden för kontakbortfall före man ger larm om problem i gasspjället. Programavaran "glömmer" alltså tillfälligt läget och räknar ut var det rimligen borde befinna sig och fortsätter.
Jämför med en bil du betraktar och som färdas på öppna områden och kommer plötsligt till en skogsdunge (då man inte ser bilen) och man kan då anta att den befinner sig ett stycke efter där man senast såg bilen.
Alltså någonstans bakom skogsdungen. Strax så kommer bilen fram på vägen igen (efter dungen) och observationen kan fortsätta. Alternativt så har man gjort det riktigt enkelt för sig och "skiter" fullständigt i var man befinner sig och helt enkelt glömmer läget för ett kort ögonblick.
Dett är så gasspjället med ny mjukvara kan hantera brister i kontakten, men problemet är fortfarande där, att kontakterna börjar missa exakta läget på gasspjället.
Denna skitlösning är vad man kan förvänta sig i barnens leksaker och skulle ALDRIG återfinnas på lägesgivare i t.ex. en bearbetningsmaskien utan där har man riktiga lösningar med lägesgivare som inte får kontaktproblem.
Jämför med en CNC styrd svarv eller en robot så finns här motorer som förflyttar enheterna och lägesgivare som talar om vart man befinner sig. Dessa använder inte kolbanor, möjligen så fanns sådant för 40 år sedan men inte numera eftersom detta inte fungerar riktigt bra.
Resultatet av dessa billiga skitlösningar går att läsa om i denna och andra trådar på forumet här.
Tackar återigen CarMan för hans fina analyser av gasspjället vilka med bilder visar hur gasspjället är uppbyggt.
Hoppas att ni förstod min sammanfattning, om inte kan jag givetvis förtydliga den.
mvh Roland
Detta är återigen ett bevis på billiga skitlösningar som används i bilar.
Gasspjällets funktion består av en motor som vrider gasspjället samt en lägesgivare som talar om för styrsystemet om läget på spjället.
Detta är här uppbyggt med en enkel potentiometer ungefär som en simpel volymkontroll på en radioapparat.
Alltså motorn får i uppgift att vrida gasspjället och potentiometern (lägesgivaren) talar om för styrsystemet vart det befinner sig.
Motorn vrider och lägesgivaren "talar om" för styrsystemet om hur långt man kommit och styrsystemet kan då fortsätta vrida spjället tills man kommit fram. osv.
Denna typ av potentiometer med kolbanor och släpkontakter kommer med tiden att bli slitna och få kontaktproblem.
Alla med erfarenhet av gamla radiopapparter vet att de brukar knastra när man vrider på volymkontrollen och beror kontaktproblem orsakade av slitage på kolbanan och oxid på kontakterna.
Detta är precis samma vad som händer med ett gasspjäll. Detta har Volvo kompenserat med nyare mjukvaror. Skillnaden på nya mjukvaror och gammal är att de är lite mer förlåtande till dett "knaster" (dålig kontakt) och man har förlängt tiden för kontakbortfall före man ger larm om problem i gasspjället. Programavaran "glömmer" alltså tillfälligt läget och räknar ut var det rimligen borde befinna sig och fortsätter.
Jämför med en bil du betraktar och som färdas på öppna områden och kommer plötsligt till en skogsdunge (då man inte ser bilen) och man kan då anta att den befinner sig ett stycke efter där man senast såg bilen.
Alltså någonstans bakom skogsdungen. Strax så kommer bilen fram på vägen igen (efter dungen) och observationen kan fortsätta. Alternativt så har man gjort det riktigt enkelt för sig och "skiter" fullständigt i var man befinner sig och helt enkelt glömmer läget för ett kort ögonblick.
Dett är så gasspjället med ny mjukvara kan hantera brister i kontakten, men problemet är fortfarande där, att kontakterna börjar missa exakta läget på gasspjället.
Denna skitlösning är vad man kan förvänta sig i barnens leksaker och skulle ALDRIG återfinnas på lägesgivare i t.ex. en bearbetningsmaskien utan där har man riktiga lösningar med lägesgivare som inte får kontaktproblem.
Jämför med en CNC styrd svarv eller en robot så finns här motorer som förflyttar enheterna och lägesgivare som talar om vart man befinner sig. Dessa använder inte kolbanor, möjligen så fanns sådant för 40 år sedan men inte numera eftersom detta inte fungerar riktigt bra.
Resultatet av dessa billiga skitlösningar går att läsa om i denna och andra trådar på forumet här.
Tackar återigen CarMan för hans fina analyser av gasspjället vilka med bilder visar hur gasspjället är uppbyggt.
Hoppas att ni förstod min sammanfattning, om inte kan jag givetvis förtydliga den.
mvh Roland