- fre 15 nov 2013, 18:08
#805606
Godkväll.
Efter en tids lurkande på detta forum kommer här min första tråd. Detta för att jag behöver hjälp från människor som vet bättre än jag. Är gärna den första att erkänna att jag är allt annat än en expert på all den dunkla mystik som är insidan av en Volvo 740. Nu till saken.
Historien börjar för någon vecka sedan då ekipaget i rubriken med 2 passagerare styrde kosan mot Kalmar. Resan från Stockholm förflöt i sedvanlig god anda med en trevligt morrande motor och en orginalstereo uppskruvad ungefär halvvägs. Humöret var gott. Ca 2-3 kilometer från resans slut stötte vi på en vattenpöl som visade sig vara ett smärre dike i omfång och djup. Vattnet reste sig i en formidabel kaskad längs bilens sida. Rätt kul tyckte jag. Mindre kul tyckte bilen som svarade med att hosta till 2 gånger under resans avslutande kilometrar men gick på det hela framåt med samma beslutsamhet som vanligt.
Väl vid resans slut proklamerade gps:en att vi minsann kommit rätt och bilen parkerades. Dörrar öppnades och första steget ut på fast mark ackompanjerades av bilens monotoma tutningar även kallat larm. Förbryllat slänger jag igen dörren. Larmet upphör efter några sekunder. Provar att öppna dörren igen. Larmet brinner av precis som förra gången och bilen går heller inte att starta. Ögonbryn rynkas. Oroliga blickar utbyts med en sambo i färd med att hålla för öronen. Larmlampan lyser faktiskt. Detta i sig kanske inte skulle varit så konstigt såvida det inte förhöll sig så att larmet inte använts sen Birgitt Friggebo försökte blidka massorna Rinkeby genom att sjunga "we shall overcome". Eller sen min far tappade bort larmbrickan. Vilket nu kom först.
Problemet måste hur som helst lösas och beväpnad med en tång och en idé skred jag till verket. Dörren öppnades en tredje gång och larmet brinner av likt kanonerna på Navarone och grannen två hus bort satte förmodligen eftermiddagsfikat i halsen. Väl inne i kupén öppnas motorhuven och med flinka fingrar monteras kabeln väck från pluspolen från batteriet. Tystnad. Succé. Kabeln monteras tillbaka och motorn morrar snällt igång vid första startförsöket. Allt gott så långt.
Väl nästa dag skulle resan gå åt motsatt håll, Kalmar- Stockholm, och med full tank och sol i sinne rusade vi ut på motorvägen. Humöret var gott. Det pratades om att köpa pizza i Norrköping. Allting gick enligt plan. Efter ett par mil skulle 2 passagerare bli 4 och ratten vreds mot avfart Oskarshamn på E22:an. Kopplingen trycktes ned då en väl vald växel skulle hjälpa till med motorbromsningen. Innan växeln i fråga ens hinner trilla i händer det märkliga saker. Motorn dör nämligen i farten. Min blick dras mot Lamda Sond lampan som just tänts på instrumentpanelen. Vi rullar fortfarande. Jag kliar mig i huvudet. Min Sambo tittar oroligt upp från sin Hänt Extra. Allt som hörs är det lätt vinande ljudet av gummi mot asfalt. Någonting är, som Latin Kings en gång uttryckte det, knas.
Ett bit bort stannar vi där den ansamlade farten och rörelseenergin väljer att lämna oss åt vårt öde. Prövar att starta igen. Startmotor går runt, allt verkar vara som det ska men bilen vill på inga villkor tända till. Väl under motorhuven rycks det i kablar och kikas efter läckor i klassiskt däcksparkar manér. Säkringar kollas, svordomar når dagens ljus coh en panna läggs i konstant djupa veck. De 2 tidigare förhoppningsfulla passagerarna har nu anslutigt. I deras ögon går det nu att vittna om ett uns av ångest. De börjar se en bussresa framför sig. Det gör jag också.
Efter att ha försökt se ut som att jag vet vad jag gör en längre stund bestämmer vi oss för att flytta bilen till bättre plats. Det är då vi märker att den gamla skorven läcker bensin någonstans. Efter lite krypande under bilen inser jag att det droppar bränsle från avgasröret i höjd med förgreningen. Det ser inte ut som att det kommer från ett hål men det droppar likväl därifrån. Mystiken tätnar. Bilen vill fortfarande inte starta. Likt en döende vit val säger hon, hit men inte längre.
Vi forslar henne till väl vald plats och förbereder oss för det faktum att det blir buss für alles. Ett sista chans vill jag dock ge henne så jag sätter mig i bilen och vrider om nyckeln. Till min förvåning hoppar den igång men dör sedan direkt. Någon form av tomgång lyser med sin frånvaro. Samma sak upprepar sig om och om igen. Vi kommer dock inte längre. Sista bussen går om 25 minuter. Den vita valen lämnas åt sitt öde. Vi vinkar adjö och lovar att vi menar på återseende...
Nyligen bytt:
Fördelardosa
Hallgivare
Bränslerelä
Spridarelä
Tändstift och kablar till dessa.
Funderingar:
Vattnet kortslöt larmet, kan det ha kortslutigt någonting annat? Motorn verkade bli tvärsur? Hur kan den ha skickat in så mycket bränsle?
Kan det vara så att någonting glappar i det elektriska? Är det mekaniskt, i så fall tips?
Sambon har vid två tillfällen ganska nyligen kört den tom 2 gånger, kan det ha något med att det kommit in skit i filter? Då borde det väl komma för lite Bensin?
Backventilen? Returslangen var nämligen snustorr.
Tack på förhand både till de som har tagit sig igenom mitt raljerande och de som eventuellt kan komma med tips angående den gamla men ack så omtyckta vita skorven som alltjämt övernattar i Oskarshamn i väntan på vård.
Tack och trevlig helg!
/Johnny
Efter en tids lurkande på detta forum kommer här min första tråd. Detta för att jag behöver hjälp från människor som vet bättre än jag. Är gärna den första att erkänna att jag är allt annat än en expert på all den dunkla mystik som är insidan av en Volvo 740. Nu till saken.
Historien börjar för någon vecka sedan då ekipaget i rubriken med 2 passagerare styrde kosan mot Kalmar. Resan från Stockholm förflöt i sedvanlig god anda med en trevligt morrande motor och en orginalstereo uppskruvad ungefär halvvägs. Humöret var gott. Ca 2-3 kilometer från resans slut stötte vi på en vattenpöl som visade sig vara ett smärre dike i omfång och djup. Vattnet reste sig i en formidabel kaskad längs bilens sida. Rätt kul tyckte jag. Mindre kul tyckte bilen som svarade med att hosta till 2 gånger under resans avslutande kilometrar men gick på det hela framåt med samma beslutsamhet som vanligt.
Väl vid resans slut proklamerade gps:en att vi minsann kommit rätt och bilen parkerades. Dörrar öppnades och första steget ut på fast mark ackompanjerades av bilens monotoma tutningar även kallat larm. Förbryllat slänger jag igen dörren. Larmet upphör efter några sekunder. Provar att öppna dörren igen. Larmet brinner av precis som förra gången och bilen går heller inte att starta. Ögonbryn rynkas. Oroliga blickar utbyts med en sambo i färd med att hålla för öronen. Larmlampan lyser faktiskt. Detta i sig kanske inte skulle varit så konstigt såvida det inte förhöll sig så att larmet inte använts sen Birgitt Friggebo försökte blidka massorna Rinkeby genom att sjunga "we shall overcome". Eller sen min far tappade bort larmbrickan. Vilket nu kom först.
Problemet måste hur som helst lösas och beväpnad med en tång och en idé skred jag till verket. Dörren öppnades en tredje gång och larmet brinner av likt kanonerna på Navarone och grannen två hus bort satte förmodligen eftermiddagsfikat i halsen. Väl inne i kupén öppnas motorhuven och med flinka fingrar monteras kabeln väck från pluspolen från batteriet. Tystnad. Succé. Kabeln monteras tillbaka och motorn morrar snällt igång vid första startförsöket. Allt gott så långt.
Väl nästa dag skulle resan gå åt motsatt håll, Kalmar- Stockholm, och med full tank och sol i sinne rusade vi ut på motorvägen. Humöret var gott. Det pratades om att köpa pizza i Norrköping. Allting gick enligt plan. Efter ett par mil skulle 2 passagerare bli 4 och ratten vreds mot avfart Oskarshamn på E22:an. Kopplingen trycktes ned då en väl vald växel skulle hjälpa till med motorbromsningen. Innan växeln i fråga ens hinner trilla i händer det märkliga saker. Motorn dör nämligen i farten. Min blick dras mot Lamda Sond lampan som just tänts på instrumentpanelen. Vi rullar fortfarande. Jag kliar mig i huvudet. Min Sambo tittar oroligt upp från sin Hänt Extra. Allt som hörs är det lätt vinande ljudet av gummi mot asfalt. Någonting är, som Latin Kings en gång uttryckte det, knas.
Ett bit bort stannar vi där den ansamlade farten och rörelseenergin väljer att lämna oss åt vårt öde. Prövar att starta igen. Startmotor går runt, allt verkar vara som det ska men bilen vill på inga villkor tända till. Väl under motorhuven rycks det i kablar och kikas efter läckor i klassiskt däcksparkar manér. Säkringar kollas, svordomar når dagens ljus coh en panna läggs i konstant djupa veck. De 2 tidigare förhoppningsfulla passagerarna har nu anslutigt. I deras ögon går det nu att vittna om ett uns av ångest. De börjar se en bussresa framför sig. Det gör jag också.
Efter att ha försökt se ut som att jag vet vad jag gör en längre stund bestämmer vi oss för att flytta bilen till bättre plats. Det är då vi märker att den gamla skorven läcker bensin någonstans. Efter lite krypande under bilen inser jag att det droppar bränsle från avgasröret i höjd med förgreningen. Det ser inte ut som att det kommer från ett hål men det droppar likväl därifrån. Mystiken tätnar. Bilen vill fortfarande inte starta. Likt en döende vit val säger hon, hit men inte längre.
Vi forslar henne till väl vald plats och förbereder oss för det faktum att det blir buss für alles. Ett sista chans vill jag dock ge henne så jag sätter mig i bilen och vrider om nyckeln. Till min förvåning hoppar den igång men dör sedan direkt. Någon form av tomgång lyser med sin frånvaro. Samma sak upprepar sig om och om igen. Vi kommer dock inte längre. Sista bussen går om 25 minuter. Den vita valen lämnas åt sitt öde. Vi vinkar adjö och lovar att vi menar på återseende...
Nyligen bytt:
Fördelardosa
Hallgivare
Bränslerelä
Spridarelä
Tändstift och kablar till dessa.
Funderingar:
Vattnet kortslöt larmet, kan det ha kortslutigt någonting annat? Motorn verkade bli tvärsur? Hur kan den ha skickat in så mycket bränsle?
Kan det vara så att någonting glappar i det elektriska? Är det mekaniskt, i så fall tips?
Sambon har vid två tillfällen ganska nyligen kört den tom 2 gånger, kan det ha något med att det kommit in skit i filter? Då borde det väl komma för lite Bensin?
Backventilen? Returslangen var nämligen snustorr.
Tack på förhand både till de som har tagit sig igenom mitt raljerande och de som eventuellt kan komma med tips angående den gamla men ack så omtyckta vita skorven som alltjämt övernattar i Oskarshamn i väntan på vård.
Tack och trevlig helg!
/Johnny
- By kvillebäck
- By Funk
- By lennarte