- ons 30 jul 2014, 19:49
#884456
Hej på er!
Ny användare from idag, så jag tänkte jag skulle börja med att dra en liten anekdot om bilhandlare.
Jag kan förresten börja med att nämna att jag är sugen på en ny V60 T5, så det är därför jag registrerat mig. Tråd kommer nog om mitt bilköp vad det lider, jag ska bara bekanta mig lite med modellen och bygga ett par stycken först.
Nåväl, here goes:
Detta utspelar sig när jag skulle köpa min andra bil i livet. Jag var 23 år gammal och ägde en Ford Sierra -89. Tidpunkten var slutet 2003 början 2004.
Jag hade snöat in mig lite på Peugeot 206 och var sugen på en GTI. Jag hade nog inte tänkt köpa en helt ny, men tog med mig två polare och körde 6 mil till närmsta Peugeot-handlare. Det var mitt i vintern och kallt och rått. Vi kommer in i bilhallen och får lalla runt en stund innan en säljare uppmärksammade oss. Han frågade om vi ville ha hjälp och jag sade att jag var intresserad av en 206 GTI. Han pekade på utsidan och sa att "där står en, gå ner och kolla på den". Jag förklarade att jag vet hur de ser ut men att jag aldrig hade kört någon så jag skulle gärna vilja provköra. Han rynkade lite på ögonbrynen och bad mig följa med in på hans kontor.
Inne på kontoret frågade han om jag verkligen var seriöst intresserad av en ny bil. Kanske det sa jag, men som sagt var vill jag gärna provköra för att bilda mig en uppfattning om det kunde vara nåt för mig.
Här ska jag flika in att jag under den tiden jobbade väldigt mycket och hade pengarna på kontot till att köpa en bil på studs om jag ville. Utan lån eller tjafs, men det sa jag såklart inte till säljaren. Vi var respektabelt klädda och såg inte ut som hippies, lodisar eller nåt annat skumt utan helt normala 23-åringar. Snälla var vi också...
Hursomhelst så efter att jag berättat att jag var intresserad så frågade han vad jag nu körde för bil. Jag svarade som det var att jag hade en Ford Sierra varpå han berättade för mig att: "Ja du vet det är ju såna killar med Sierra och Volvo 240 och sånt som ofta kör av vägen." Jaha, tänkte jag...
Sen berättade han att det skulle kosta mig 5000:- i självrisk om jag kraschade bilen. Det påpekade han fem gånger. "Jo, bara så du vet - det kostar FEMTUSEN kronor om du kör av vägen!"
När jag sagt ok tillräckligt många gånger bad han mig skriva på ett papper och bad mig lämna körkortet varpå jag fick ta nycklarna och gå ut till mina frusna kompisar för att dra iväg. När jag startade bilen gick den väldigt konstigt och motorlampan lyste. Jag tror den gick på tre cylindrar så jag stängde av och gick in igen och förklarade att bilen inte gick rent. Då svarade säljaren att "Då får vi nog hoppa över." Sen gav han mig mitt körkort och vi åkte hem igen.
Det var inte särskilt kul...
Ett par veckor senare åkte jag själv till en annan handlare ytterligare 3 mil bort. När jag kom in i bilhallen träffade jag en säljare som frågade om jag ville ha hjälp. Jag drog samma vals igen om att jag var sugen på en 206 GTI. Han frågade om jag inte sett den nya RC:n.
För er som inte vet så var RC i princip en trimmad GTI med 180 hk istället för typ 135 plus att den var helt fullutrustad från start. Modellen var helt ny när detta utspelade sig.
Jag svarade att den hade jag inte tänkt så mycket på, men att den visst kunde vara intressant. Säljaren bad mig vänta en sekund och kom snart tillbaka med en nyckel, pekade på en bil som stod ute på parkeringen och sa: "Där ute står en RC, här är en nyckel. Går ut och ta en provtur."
Sagt och gjort - efter en provsväng med RC:n var jag helt såld. Jag tackade för hjälpen, åkte hem och funderade lite och ringde tillbaka efter någon vecka eller två och beställde en.
SÅ gör man för att sälja bilar. Det var i alla fall ett sätt som funkade prima på mig!
Jag hade inte berättat för mina kompisar att jag varit och kollat på RC:n, och inte heller att jag beställt nån. Efter typ 6 veckor kom bilen och jag var helt otroligt lycklig när jag kom hem till en av kompisarna som var med första vändan. Utan att berätta vad som stod på utsidan så sa jag att jag kunde köra när vi skulle åka iväg och köpa pizza eller vad det nu var vi skulle göra. Han blev lite förvånad och trodde inte på mig att bilen var min... Det var kul!
Jag ber om ursäkt för ett långt inlägg, men så blev det!