- ons 20 jul 2011, 11:30
#548420
En liten sammanfattning av mina första 700 mil och 3 månader i V70II 2,5FT R-Design Automat
Vi måste väl börja med motorn, där gasresponsen är lite väl långsam. Ibland får man vänta flera minuter på att kraften ska komma, exempelvis vid utfart från en rondell. Detta med resultat att folk ofta tutar på en, hytter med paraplyerna och skriker glåpord. Man vänjer sig kanske. När kraften väl kommer, är den som rekylen i ett gummiband; obönhörlig.
Segheten kan ju bero på den sävligt växlande Geartronicen, turbolagg eller bara allmänt långsam motorstyrning – men troligast är väl att det är alla tre i kombination?
Automatväxellådan, ja. Den är ju just det – en automatisk växellåda. Den har ju några år på nacken och kan inte betraktas som ”state of the art”, men det ska väl inte kännas som om 17-åriga Maja på körskolan växlar åt en? Efter lite inkörning (och tillvänjning till varandra) så är vi (Maja och jag) dock alltsomoftast överens om vilken växel vi ska köra på. Det som stör mest är att Maja envisas med att gå ned på ettan, i tid och otid, när jag tycker att man kunde segdra lite mer på tvåan – faktum är att jag inte tycker att man ska ned på ettan alls, så länge bilen rullar. Det blir bara onödigt ryckigt. Maja (liksom faktiskt och min flickvän, när hon växlar manuellt) verkar dock gilla ryckighet och omotiverade växelbyten.
Att säga att sportchassiet är lite stötigt, är lite som att jämföra jupiter med en anka, helt utan proportion. Detta särskilt i kombination med 18”, och särskilt bak, där nivåregleringen antagligen gör sitt till för att styva upp anslaget i potthål och trottoarkanter extra mycket. Körkänslan påminner ibland om en alltför hårt strängad fiol, eller kanske snarare om en konsertflygel, som rullar utför en backe – mängder med kraft huserat i alltför hårt spända strängar, en massa tungt ädelträ och väldigt små hjul i hörnen. Om man körde över en Fasan, så skulle man antagligen kunna känna om det var en höna eller tupp…
Dynamicstolarna, som vi blev förespeglade (lurade) att de skulle motsvara de gamla hederliga sportstolarna från S60 och V70n, är en besvikelse. Mina sportstolar i S60:n var sååå mycket trevligare, både som loja landsvägsfåtöljer och som strama fläskkramare, vid kraftigare kurvtagning.
Man sitter liksom ovanpå dynamicstolen, snarare än i den, som om volvo inte gjort den riktigt bred nog. Dynan är dessutom för kort, i alla fall för mig som är över en och nittio (flickvännen klagar bevisligen inte), och varför kan inte Volvo skaka fram ett utdragbart lårstöd, som exeplemvis Audi har? Hur svårt och dyrt kan det vara?!?
Vidare så kan jag helt enkelt inte dra ratten långt nog mot mig, för att kompensera för mina långa ben, och tyvärr blir det inte mycket bättre när man hoppar bak i baksätet. Dynan är platt och oinspirerande. Plattheten kan ju bero på att man försökt göra bilen 5-sitsig. Men, ärligen – hur ofta sitter det folk på mittplatsen, och hur långa sträckor? Bättre att göra sidoplatserna lite bekvämare och mittplatsen till en lite mer tillfällig plats. För vuxna (även av normallängd) är sätet vidare för lågt placerat, för kort och med för upprätt ryggstöd. Ryggstödets vinkel beror säkerligen på att man optimerat för mycket last i skuffen, och att man ändå tänkt sig att det mest sitter barn i baksätet… men det sitter inte mest barn i baksätet, gör det?
Väldigt många V70 säljs till barnfamiljer med barn i bilbarnstol, och då en av föräldrarna vill kunna sitta bak med barnet i baksätet. Här är dock V70 i gott sällskap av både billigare och dyrare motståndare. Den enda av konkurrenterna som har ett lika bra baksäte som vår gamla hederliga S60, är Audi A6.
Tyvärr är inte kritiken slut där. Klädseln, dvs den mörkgrå lädersklädseln (vi valde bort den giraff-fläckiga), är mycket känsligare i nya bilen, jämfört med min gamla S60.
En av anledningarna till att jag, och många med mig, väljer att betala extra för läderklädsel i bilen, är att det är lätt att torka av när brorsbarnen kladdar glass på sätet, eller man själv i rusningen på väg till jobbet tappar en skål cornflakes i passagerarstolen, när man rakar sig.
Här har dock Volvo valt att istället för det blanka och lättavtorkade lädret i de gamla sportstolarna installera någon form av halvmocka – det måste vara bilvärldens känsligaste material? Men då jämför jag ju i och för sig med erkänt robusta och solida material som instrument och reglage i Renault Megáne -04, eller varför inte persikoskal. Utveckling, volvo?
Som det verkar är jag katastrofalt och grundligt missnöjd på mitt bilköp, volvo i allmänhet och R-Design i synnerhet. Risken finns att jag kommer behöva plåga mig fram utefter vägarna, i tre år framöver, med mungiporna nedåt och besvikelsen lysande i ögonen?
…eller inte?
Motorn är, trots den lite sega gasresponsen, en fantastisk bekantskap. Kraft finns hela tiden och överallt. Det känns faktiskt lite som om motorn, utan att snåla, alltid håller en liten kraftreserv i beredskap. Som att den inte riktigt släpper till allt, utan kan klämma ur sig lite mer acceleration, om det skulle behövas, vid en lite tajt omkörning. Det är en trygg känsla och en säkerhet, som i alla fall jag uppskattar väldigt mycket. Motorn går dessutom tyst som en katt, förutom det djupa, nästan ohörbara, brummandet på tongång, och det inspirerande morret vid fullgas. Däremellan är det som en knappt hörbar spänd förväntan – lite som i konserthuset, sekunden innan symfonikerna slår an första tonen.
Stolarna kanske inte når upp vår gamla S60, men hur kan man jämföra sig med bilvärldens bästa? Vi får hoppas att de är lite billigare att tillverka, eller nåt? Men herre min skapare, så sköna de är jämfört med kollegors och vänners bilar. Det är som natt och dag. En kollega köpte en Passat med sportstolar som är som kyrkbänkar och en annan kollega har V70’s std-stolar, med förvissa småsköna men ack så platta och glidiga stolar. Och vad gäller utragbart lårstöd, så har jag en vän som ideligen får pilla upp pommes frites och kexchoklad rester ur glipan som bildas mellan lårstödet och sätet på sin A4. Stackars har dessutom tygklädsel, som är förödande i kombination med just kexchoklad. Nej volvos nya läder kanske inte är i min smak, men det är fortfarande tusen och åter tusen gånger bättre än tygkldsel. Säga vad man vill om att läder är kallt på vintern och varmt på sommaren, men jag hade hellre huggit av mig handen än köpt en bil med skulpterad velourinteriör eller plyschtygklädel.
Och när vi ändå jämför med de andra bilar som jag åker i då och då: V70II är tyst, tyst och tyst. Och när man inte trodde att det kunde vara tystare, så hör man en knappnål falla i bakluckan (varifrån knappnålen nu kom?). Detta trots 18” hjul och sportchassie – jag kan tänka mig att den är fantastisk med std-chassie och 16”are. Vi får väl se till vintern…
Baksätet är kanske inte det bästa, men det är skönt med eluppvärmning och insteget lätt, liksom det är lätt att montera i och ur barnstolar etc. Det är måhända inte lika rymligt som i en Mondeo, men fullgott för mig själv, en och nittio, och det är tillräckligt för familjens behov, liksom att skjutsa tre fullvuxna karlar i bredd. Jag har alltid hävdat att problemet med det rymliga baksätet i Ford Mondeo, är att det är installerat i en Ford Mondeo.
High Performanceljudanläggningen har fått utstå mycket spott och spe här på forumet, men min åsikt är att den är fullt godkänd, trots frånvaro av Subwoofer, och trots att jag kommer från ett väldigt bra ljud i S60:n, med Highperformancehögtalare och HU-650. Jag antar att mitt lyssnande på Jazz, P1 och viss Progressive Rock, inte ställer samma krav på bas/dunk, som utifall jag hade velat plåga mina öron med Vocal House, Hiphop eller Eurodisco..? Dörrsidorna är kanske i lättaste laget, när man höjer volymen, dvs basen kan bli lite mullrig/distad, men det inget som stör mycket, och vill jag njuta av riktigt HIFI-ljud, så gör jag inte det i bilen, utan sitter hemma i soffan istället.
Ljudsystemet har också ett praktiskt och lättnavigerat USB-interface, som alla i familjen uppskattar, liksom en Bluetooth, vilken ända från början har fungerat klanderfritt.
Skrammel och rattel i inredningen har jag inte haft, annat än den lilla plastbit som sonen initiativrikt pillade in i luftintagen ovan mittkonsolen. Jag får väl vid tillfälle plocka bort gallret och pilla ut plastbiten. Bilen känns allmänt tajt och väl ihopskruvad.
Sportchassiet, ja… Vi hade våra funderingar kring hur en sportsänkt bil med 18” hjul skulle bete sig på de allehanda småvägar som vi allt som oftast färdas på under semestrarna. Och jag kan säga att vi är förvånade över hur väl den klarar sig ute i bushen. Bara en gång har vi fått vända och hitta en alternativ rutt, och då var det mest för att jag tvivlade på bilens vadarförmåga. Efter ett kraftigt regnfall körde vi omkring på grusvägarna i norra Skåne, och i en tunnel under E4 hade det bildats en fantastisk ansamling vatten. Det som fick mig att tveka var att jag i mitten av pölen, som fyllde tunneln från vägg till vägg, såg en upphöjning, och att jag inte visste hur djupt det var på ömse sida om denna. Hade jag haft en XC70, så hade jag inte tvekat en sekund – men nu ville jag inte bli sittande mitt i vattenpölen med bilen hängande på underredet och vatten strömmande in under dörrarna… Vi vände alltså.
Jag tycker egentligen att chassiet klarar sin uppgift väl, men då jag inte är en performaceförare och sällan håller 70 kr/h genom rondeller, så hade jag nog kunnat nöja mig med std-chassiet.
Förbrukningen är lite högre än redovisat, men lägre än vad jag förväntat mig. Jag kör mest E85, och har snittat (blandad körning) 1,51 liter/mil, vilket ger en bränslekostnad om strax under 15 kr/mil. Med B95 drar den kring 1,2 liter/mil och kostar sålunda ca 17 kr/mil. En besparing – eller i alla fall något mindre utgift. Jag sällar mig dessutom till de som säger att vill man ha en snål bil, så ska man inte köpa en så stor bil som V70, samt att den marginellt högre milkostnaden ändå är en liten utgift i det stora hela för en nybilsköpare som kör 2000 mil om året.
Lastutrymmet är fantastiskt lättlastat, och man får med sig på tok för mycket saker till landet – som alla sedan måste transporteras hem igen. Min flickvän har redan vant sig vid det större bagageutrymmet, och tar numera med även saker som möjligen kanske, men med all sannolikhet absolut inte, kommer att behövas på semestern. Nivåregleringen träder då i funktion, och ser till att man slipper se ut som om man fyllt bakluckan med tegelsten, trots att man kanske har gjort det, och de små krokarna på sidorna av lastutrymmet är bra för allehanda matkassar och inköp. Det är ju min första kombi, så här kanske jag ger ett oförtjänt bra omdöme, men jag älskar lastutrymmet i min V70! Det enda som jag kan störa mig lite på är att kassetten som lastnätet rullas ned i, tar lite mycket plats. Det är ju dock lätt åtgärdat med att byta till lastgaller.
Summa summarum, så är jag hemskt nöjd med vårt bilköp, trots kritiken. Jag tror att kritiken hade varit värre om jag köpt en Passat, som jag var på väg att göra. Det är väldigt kul att köra en bil som har så mycket krut under huven, och sportchassie med 18” hjul är en erfarenhet som jag inte hade velat gå miste om.
Jag ska dock avsluta denna text lite som jag började den. När jag nu har kört denna bil i 700 mil och genom fyra länder, så har jag lärt känna dess brister och fördelar. Jag tycker inte att alla brister är störande, men jag tycker heller inte att alla bilens fördelar och företräden är nödvändiga.
När jag om två år ger mig ut och för att leta ny bil, så kommer jag att ta med mig dessa erfarenheter och troligen göra ett något annorlunda val är vad jag gjorde nu senast.
Jag ska väl inte sticka under stol med att XC70 lockar… vi får väl se!
XC60 T6 Recharge -21
Tidigare:
XC40 D4 AWD Auto, Intro Edition -18
XC70 II D4 Auto, Summum -15
V70 II 2,5FT Auto, R-Design -11
S60 2,4/140 Man, Classic -08
-) Håll till godo.
- By Erik Å
- By Råraksätaren