[svda]

Hej,

Jag var i färd med att köpa en bil med lån i Santander, med bilen som säkerhet. Lånet skulle lösas vid affären, så jag ställde som krav att i förhand få lånenummer, så att jag kunde kolla beloppet och kontonummer för inbetalning med Santander innan vi träffades på bankkontoret för att göra upp affären då jag löste lånet genom en inbetalning till långivaren och mellanskillnaden till säljarens konto. Dvs jag och inte säljaren löser lånet.

Problemet var att säljaren av för mig outgrundlig anledning inte vill ge mig info så att jag kan kolla upp lånet i förhand. Det skulle istället göras på banken när affären gjordes klar. Förklaringen säljaren get är att jag annars skulle kunna använda denna information för att pruta. Jag förstår inte hur ett sådant resonemang skulle se ut, då skulle jag ju lika gärna kunna pruta med hänvisning till vädret.
Jag har ingen anledning att tro att säljaren skulle vara direkt oseriös, men jag vill inte sitta på banken och fixa sådant som kan ordnas långt innan.

Säljaren såg problem med att ägarskapet i bilregistret inte kan övergå innan lånet är löst. Detta ser jag dock inga som helst problem med om jag bara kan visa att lånet är löst, säljaren har fått mellanskillnden, jag har ett påskrivet kontrakt och bilen i min besittning.
Det gör inget om det tar några dagar innan ny ägare registreras.

Affären är avblåst av ovanstående skäl, men kan någon förklara för mig hur det kan vara till skada för säljaren att i förhand ge köparen information så att denne själv kan verifiera med långivaren hur lösen av lånet skall göras?

/svda

[Malmstroem]

Det är väldigt få personer som säljer bilen för mindre än vad lånet är på -- om de inte verkligen, verkligen måste. Det ger därmed en möjlighet att komma med ett "lägsta bud".

Jag har viss förståelse för hur säljaren tänker, även om jag själv inte skulle agera på det sättet.

Resonmanget är att om du vet hur mycket hon/han måste få för att lösa lånet, så är det vad du kommer att erbjuda. Rätt eller fel går att diskutera. Troligtvis är det felaktigt tänkt av säljaren.

[svda]

Jag har frågat om lånet är högre än köpeskillingen och detta förnekar säljaren med enfas. Att jag frågat beror inte på att jag skulle använda detta som argument i någon sorts fortsatt prisförhandling, utan för att affären då blir omöjligt att genomföra om säljaren inte först amorterar ned lånet.

Resonmanget är att om du vet hur mycket hon/han måste få för att lösa lånet, så är det vad du kommer att erbjuda.
Jag förstår hur du tänker, men om köparen är så oseriös så kan säljaren alltid välja att lämna affären i detta läge.
Jag har investerat mer i affären än köparen och det finns inte i min begreppsvärd att ens försöka något sådant, man står vid det som är sagt om det inte finns sakliga skäl att reducera priset och några sådana hade ännu inte identifierats. Bilen skulle innan köpet på min bekostnad besiktigas av märkesverkstad. Möjligen hade de hittat något i samband med detta som kunde utgöra grund för prisjustering. Köpet är nu avblåst, så det får vi aldrig veta.

[SvenB]

Om säljaren är så rädd för detta, är det bara för honom/henne att lösa lånet innan ni avlutar affären och skaffa ett intyg att skulden är bortamorterad från Santander.

[specos]

Intyg är ju dock bara värda pappret de är skrivna på.

När jag köpte en bil med lån gjorde vi som du hade tänkt. Det va inget problem varken för säljaren eller Volvia att bekräfta lånesumman. Om detta inte hade gjorts hade jag liksom du avstått affär. Jag hade också avstått affär om säljaren först vill ha in pengarna till sitt konto.

[SvenB]

Intyg är ju dock bara värda pappret de är skrivna på.

Det där förstod jag inte. När man läser vidare i ditt inlägg ser det ut som att det gick bra.

[svda]

Om säljaren är så rädd för detta, är det bara för honom/henne att lösa lånet innan ni avlutar affären och skaffa ett intyg att skulden är bortamorterad från Santander.

För att lösa skulden skulle nog de flesta säljare behöva ta ett nytt lån utan bilen som säkerhet och detta är nog inte alltid så enklet och definitivt inte gratis.

Jag har fortfarande svårt att förstå hur man resonerar som säljare när man avstår från affären pga detta.

Risken säljaren tar är att köparen är oseriös och sänker priset, i värsta fall på banken när affären skall göras upp.
Men i detta läge måste säljaren ändå berätta hur stort lånet är, så det gör ingen skillnad. Säljaren är ju fri att avstå affären där och då.
Planen är väl antagligen att jag på banken först skall skriva på kontraktet med köpesumman och därefter få reda på lånets storlek.
Denna typ av hemlighetsmakeri vill jag inte ha, så då hade jag nog lämnat banklokalen, då skulle det behövas en jurist för att hålla koll på att man är garderad i det fall lånet, trots säljarens muntliga uppgifter, skulle visa sig vara större än köpesumman osv.

[SvenB]

Jag har fortfarande svårt att förstå hur man resonerar som säljare när man avstår från affären pga detta.

Risken säljaren tar är att köparen är oseriös och sänker priset, i värsta fall på banken när affären skall göras upp.
Men i detta läge måste säljaren ändå berätta hur stort lånet är, så det gör ingen skillnad. Säljaren är ju fri att avstå affären där och då.

Jag förstår inte detta resonemang. Varför skulle en köpare sänka priset på en bil man kommit överens om? Om jag skulle sälja min bil skulle jag ha mycket mer betalt för den än vad återstående del på lånet är. Jag tog nämligen bara ett litet lån då jag köpte den. Jag tror att det ligger mycket mer bakom detta än faran att du skulle sänka priset. Du gör rätt om du avstår affären.

[specos]

Intyg är ju dock bara värda pappret de är skrivna på.

Det där förstod jag inte. När man läser vidare i ditt inlägg ser det ut som att det gick bra.

Visst gick affären bra. Men det berodde ju inte på att säljaren kom med något icke-verifierat intyg. Det berodde på att jag fick lånesumman verifierad av dels säljaren och av finansbolaget.