torbjorn_75 skrev: Vilken majoritet pratar du om?
De trafikanter jag avser är givetvis fordonsförarna eftersom actibump är avsett att reglera och ingripa i deras förehavanden tvångsmässigt. Majoriteten av trafikarbetet som utförs med motorfordon i riket sker med en högre hastighet än den tillåtna enligt undersökningar som trafikverket publicerat. Det är alltså ingen liten grupp man ska trycka ned i skoskaften. Men visst går det, frågan är bara vilka konsekvenser det medför för trafiksäkerheten i stort när samarbetsviljan går ned till noll.
torbjorn_75 skrev:Med en vägbula som alltid är där blir 100 % av fordonsförarna bestraffade.
Med actibump slipper 95 % av fordonen bestraffning.
Jag tycker inte vare sig vägbulor eller actibump främjar samarbetsviljan i trafiken. Typiskt att hela tiden prata om bestraffning. Det finns andra beprövade metoder inom psykologin som man när hållbara och stabila beteendemönster med. En sådan metod stavas delaktighet. Nu medverkar myndigheterna till att man söndrar trafikanterna som grupp istället.
torbjorn_75 skrev:Actibump handlar om oskyddade trafikanter, barn som går över ett övergångsställe på väg till skolan osv.
De oskyddade trafikanterna är det verkligen synd om. Från myndigheternas sida ställer man olika trafikantgrupper mot varandra och hänger ut den ena parten som fullt ansvarig fast den andra parten är den som får lida eller t.o.m. avlida. Man bygger ett trafiksystem vars säkerhet i grunden hänger på att vissa trafikantgrupper tvångsmässigt tvingas till visst beteende om de råkar glömma sig istället för att utforma trafikmiljön och trafikreglerna så att mer följsamhet uppstår som innebär att trafikanterna aktivt samarbetar. Ett exempel på misslyckande som tydliggör detta var införandet av regeln om motorfordonsförares väjningsplikt mot gående på obevakat övergångsställe. Regeln infördes 1 maj år 2000.
Se här hur trafiksäkerhetssituationen för de oskyddade trafikanterna påverkades:
http://www.vti.se/sv/publikationer/pdf/ ... splikt.pdf
1. Antalet skadade i olyckor som inträffade mellan gående och motorfordon
på obevakat övergångsställe ökade efter införandet av regeln om
väjningsplikt för fordonsförare mot gående på obevakat övergångsställe.
2. Antalet skadade var större andra och tredje tertialet år 2000 jämfört med
motsvarande ”genomsnittstertial” perioden 1994–1999. Ökningen kvarstod
under perioden 2001–2002. Den kvarstående ökningen gäller antalet
lindrigt skadade trafikanter i första hand men också antalet svårt skadade.
3. Ökning skedde av olyckor som inträffade då bil stannat för gående på
obevakat övergångsställe och då blivit påkörd bakifrån av annan bil.
Möjligen ökade också antalet olyckor med väjande bilist något. Ökningen
av olyckorna resulterade i huvudsak i ökning av de lindriga skadefallen.
4. Ökningen av antalet skadade fotgängare återfanns inom åldersgruppen
yngre än 65 år. Det gällde såväl svåra som lindriga skadefall. Ingen
förändring kunde konstateras inom gruppen fotgängare 65 år eller äldre. En
tillfällig ökning av i första hand lindrigt skadade inträffade dock under år
2000, efter regelns införande, för denna grupp.
5. Såväl motorfordonsförare i åldern 65 år eller äldre som under 65 år var
inblandade i ökat antal fotgängarolyckor med personskada på obevakat
övergångsställe. Då det gällde de äldre förarna var ökningen begränsad till
olyckor med lindriga skadefall, medan gruppen förare yngre än 65 år också
var involverad i ett ökat antal olyckor med svåra skadefall.
6. Den ökning av antalet olyckor som äldre motorfordonsförare var
involverade i kunde hänföras till sådana som inträffat på obevakat
övergångsställe i korsning och under dagtid. Den ökning av antalet olyckor
som yngre motorfordonsförare, under 65 år, var involverade i gällde såväl
sådana som inträffade på sträcka som i korsning och gällde också både
dagsljus- och mörkerförhållande.