nattjobbarn skrev:anp skrev:nattjobbarn skrev:högerregeln har "aldrig" funnits i stockholm.inte under dom snart 10 åren jag kört yrkestrafik i stan.
Den tillämpas nog inte i speciellt många städer eller orter.
Då tjejen som körde på mig inte ens efter mycket diskussioner om vems felet var, kunde förstå högerregeln, så undrar man ju vad körskolan lärde ut egentligen.
Fast det är klart, hennes farsa kom till platsen, och var mer vild än tam om man uttrycker sig snällt.
Han fattade inte heller högerregeln, så det kan ju ha varit han som lärt dottern köra bil.
Och av en slump så kom en polisbil med 2 poliser i förbi i ett annat ärende, då jag bad dem förklara högerregeln, och vad som faktiskt gällde i korsningen där vi krockat, så kom de bara med undanglidande svar om att de faktiskt inte var på platsen yada yada... Och kunde därför inte förklara trafikreglerna där!?
Frågan är ju om de ens visste vad högerregeln var, för varför annars komma med ett så virrigt undanglidande svar?
typiskt att folk ska bli galna efter att dom har krockat.Har olyckan varit frame är det försent att stå och skrika.Låt försäkringsbolagen göra upp om det i stället (hoppas du fick rätt).Senast jag var med i en krock (polarn körde) fick vi nästan brotta ner gubben i den anndra bilen för han gick i genom molnen.Det roliga var att han hade en 3 dagar gamal bil och körde mot rött från höger.Då ville han ha det till att högerregeln gällde.Problemet var bara att vi åkte på huvudled hade grönt och att han hade en STOR STOPPSKYLT två meter bakom bilen efter krocken.Men men.
Jodå, jag hade mer än rätt.
Då jag visste hur detta skulle sluta, och då min bil var gammal och skadan inte speciellt stor, samt att tjejen precis klarat uppkörningen.
Så erbjöd jag henne att ge mig 1000 kronor, och så kunde vi låta bli att blanda in f-bolagen.
Hennes självrisk skulle ju oavsett min ersättning bli minst 1000 kronor, och vem vet vad som skulle ske med hennes körkort, då hon missade en så enkel trafikregel?
Farsan hennes som kom till platsen, gapade och skrek så pass att jag trodde han skulle nita mig.
Mitt sällskap tog skydd bakom en buske en bra bit bort.
Först hävdade han att jag kört för fort, vilket jag inte hade.
Sedan var min bil olaglig på flera sätt, och sedan var den säkert också obesiktad då skattelappen inte var helt dagsaktuell.
Under tiden han skrek och levde om ringde jag polisen, talade om mitt ärende och frågade om allt stod rätt till med min bil ( naturligtvis gjorde det det, vilket jag visste om ), och bad polisen tala om detta för gubben.
Räckte över telefonen till honom och förklarade att personen i andra telefonen kunde bekräfta min bils skatte och försäkringsstatus.
Gubben trodde förmodligen att jag ringt någon kompis, varpå han var väldigt högljudd och stursk i telefon, i alla fall ända tills personen i andra änden presenterade sig som polis si & så... 8)
Då blev han mycket mildare i tonen...
I vart fall så skulle han driva ärendet i alla tänkbara och otänkbara domstolar och instanser, för skyldig det var jag oavsett vad jag sade eller hänvisade till för trafikregler.
Jag förklarade flera gånger att fick jag tusenlappen så kunde vi glömma detta, då skadorna inte var så stora på något av fordonen.
Men inte då.
Efter några veckor fick jag ersättning och bekräftelse på att jag hade rätt, och de fel.
Jag hörde aldrig mer av den familjen heller, men förhoppningsvis blev de både en och annan erfarenhet rikare, och kanske klokare.