[volvo244gle]

Vad skulle det vara för elektronik som läste av mängde toner menar du? En viktsensor? En nivåsensor mitt i pulvret? Nu gissar jag bara men det är nog uträknat hur många utskrifter tonern räcker till och dessutom med god marginal. Man vet hur mycket pulver en ny toner innehåller och man vet hur mycket som skrivs ut och då kan bör man med ganska stor exakthet kunna räkna ut hur länge den räcker. Sedan är det like märkligt att det stannar mitt i en utskrift. På seriösa skrivare brukar man kunna skaka tonern och få ut några utskrifter till men det kan ju vara annorlunda på billiga hobbyskrivare. Det lönar sig att köra kvalité även om det kostar lite mer från början.

Många skrivare använder en tonersensor med IR-ljus som reflekteras för att känna av mängden pulver som är kvar i kassetten.
Dessa brukar man kunna lura genom att ta ur kassetten och skaka den så att tonern inuti omfördelar sig, eller varför inte måla över det lilla fönstret som sensorn använder.
Annars är det som sagt chip i kassetterna och en programvara som håller koll. Men att skrivarbranchen är genomrutten är sedan länge konstaterat, iallafall när det gäller billiga skrivare för hemmet.

Färglasern jag nämnde tidigare hade t.ex. kunnat varna då tonern var beräknad att vara slut, med val om att fortsätta ändå "på egen risk" - eller bara gått över till s/v läge då den tappade en färg p.g.a. saknad eller förbrukad kassett.
Men det är nog bara att glömma ifall det inte går att flasha om skräpet med någon hackad mjukvara som beter sig som jag vill..

Så är det på bildskärmar också. Problemet är inte att kunna laga dessa, problemet är att hitta någon som gör det och dessutom på ett ekonomiskt försvarbart sätt. En ny skärm kostar användaren 1300 spänn. Skall någon laga en gammal 19-tummare så kostar det i alla fall en femhundring. Det är svårt att motivera när man får en ny och bättre skärm som ökar ens produktivitet och som bara kostar 800 spänn till. Men visst, en ny skärm borde kosta 5000 spänn om man skall ta hänsyn till miljövänlig tillverkning och att de som gjort den fått skälig lön och arbetar under vettiga förhållanden.

Visst är det så. För en hemmapulare som en annan så är det givetvis inga som helst problem att lägga en kväll eller två på att felsöka och laga prylar åt både en själv och bekanta som förtjänar det.
Utmaningen i sig, och naturligtvis att apparaten gick att laga är behållning nog. ;)

Men hålla på med något dyligt och försöka försvara det ekonomiskt? Glöm det för TV-apparater, bildskärmar o.s.v...
Nog kan väl jag lägga tid på sådant, men ska jag ta skäligt betalt för min tid så backar nog de flesta.

Men man tycker ändå att tillverkarna borde kunna sätta i kondingar som INTE "lyfter på hatten" efter bara några års drift?
Föredrar att jobba med äldre elektronik, och där är det som sagt relativt sällsynt med kondensatorproblem.
Intressant att utvecklingen verkar ha gått bakåt... :roll:

När man tänker efter så finns det väl få saker som skulle kunna leva lika längre än en modern platt-TV eller bildskärm, om nu tillverkarna bara ville och folk var villiga att betala!
TV:n/skärmen innehåller ingen elektronik som behöver slita ut sig på att skyffla någon större mängd effekt, bakgrundsbelysning av LED-typ håller 100.000 timmar och säkert mer ändå innan den har tappat så mycket ljusstyrka att det blir ett problem.
Själva LCD:n är mycket stabil och slits i princip inte alls. Kanske kan dess flytande kristaller påverkas på 50 års sikt eller så, vad vet jag?

EDIT: Och när vi ändå är inne på ämnet hållbar elektronik så har jag alltid varit fascinerad av de här två rymdfarkosterna, som efter nära 40 år i en väldigt påfrestande miljö fortfarande fungerar och sänder hem data!
http://voyager.jpl.nasa.gov/spacecraft/index.html

De flesta system har visserligen fått stängas av för att spara ström allt eftersom atombatterierna tacklat av, och en bit in i framtiden när batterierna tappat ännu mer kraft så kommer sonderna inte längre kunna hålla sina styrsystem och sändare igång. Men ändå...
Antar att det inte sparades kronor och ören på komponenterna där direkt. 8)

Allt handlar om kunskap. Antingen kunskap om hur man felsöker moderna bilar eller vart man vänder sig när märkesverkstaden gnuggar händerna och vill skinna en. De som började meka med bilar när farfar var ung har sällan den kunskap eller de verktyg som krävs för att felsöka en modern bil. De tycker då att bilen är värdelös och försvarar sin okunskap med ”dagens bilar går ju inte att laga”. Det gör de visst. Med rätt verktyg och rätt kunskap.

Sant.
Framtidens mekaniker kommer få odla ett intresse i både elektronik och programmering för att hålla entusiastbilar från tidigt 2000-tal i skick.
En av de första sakerna som införskaffades när jag vart med V70 var just en DICE-enhet för att kunna kommunicera med bilens alla datorer. Och det är väl inte helt otänkbart att verktygsarsenalen kommer utökas med olika läsare och verktyg för att kunna extrahera firmware, programmera kretsar och allt annat man kan tänkas vilja göra.

Fast å andra sidan så lägger jag mycket hellre energin på att bevara mina bilar ur 200-serien. De kommer garanterat rulla om 50 år, om gud vill. ;)
Den lilla elektronik som dessa innehåller i främst motorstyrningen kan utan problem ersättas med en Arduino eller liknande om det skulle bli aktuellt.

[VolvoMotor]

Visst kan det vara lite konspirationsteori över att bilarna har programmerad livstid men att det är helt osannolikt skulle jag väl inte vilja säga. :) Man kan inte lita fullt ut på företag idag.

Däremot så är jag nästan till hundra procent säker på att tillverkarna konstruerar delarna, motorn och all mekanik så det inte ska hålla "för länge" som några fler är inne på.

Alltså, folk gör ett enormt misstag när de blandar ihop bilindustrin med någon annan industri på jorden. Finns ingen mer vedervärdigt hårt konkurrensutsatt vinstfattig industri där de svaga dör omgående och bara de allra allra bästa överlever. Det finns ingen erfarenhet att hämta här ur tvättmaskinsbranschen m.fl. där kunden väntar sig att produkten håller några år bara.

Den största skillnaden är att inom fordonsindustrin är produktens andra liv vitalt för att första kundens kalkyl över huvud taget ska gå ihop. Folk verkar ha noll förståelse för detta generellt sett. En bil som inte ligger i 100kkr-klassen som nybil -MÅSTE- vara konstruerad så att även andra och tredje kunden blir nöjda, annars faller andrahandsvärdet som en sten och bilen blir outhärdligt dyr att äga som förstaägare. Titta bara på hur folk notoriskt varnar för franska och italienska bilar och säljsiffrorna tar enormt stryk av detta. Krånglet är ändå sällan sånt som förstaägaren upplever, men är inte bilen stabil nog att ge ett bra andrahandsvärde till de kommande ägarna är den inte värd vatten.
Därför är det 100% omöjligt i vård industri att sitta och programmera in livslängder i grejerna. Även 10 år gamla bilar som dras med kvalitetsproblem får folk att dra sig från märket.

Att prylarna mekaniskt är konstruerade för en viss körsträcka är dock helt självklart. Slitintervallerna brukar ligga i jämna och halva multiplar av 100 000 miles. Inget på en bil ska hålla kortare än 100 000 miles, inget. Sedan är det ett gäng grejer som tillåts fallera. Ju amerikanskare bolag, desto värre. Oplar t.ex. ska du i princip alltid behöva byta lite framvagnsprylar på efter den körsträckan. Volvo -har- varit hårdare på detta men man tvingas i princip ge grejerna kortare livstid för att kunna vara med och konkurrera pris och viktmässigt. Vid så långa körsträckor som uppåt 20k mil har fordonet ändå tappat såpass i värde att andra och tredje ägaren troligen är ute ur bilden.

TL;DR: Fordon har ett unikt värde i sitt andrahandsvärde som få andra produkter har. Det är därför elbilar är långtifrån att bli nåt som svensson kan köpa. Batterierna blir risiga ("men lol crumpetz det är ju faktiskt batterigarant i i 10 år!!!" läs det finstilta. batterierna tillåts tappa typ 40% av sin kapacitet under de åren... jättebra garanti) och måste bytas ut till ett högt pris = uselt andrahandsvärde = oacceptabelt för svenssonkunden.

Ja, det har du väl rätt i. Det var ju som sagt bara en konspirationsteori..men jag skulle nog inte bli förvånad om det verkligen var på det viset. Det är ju ändå 2015.

Mekaniskt så kan aldrig en ny bil bli som Volvo 940. Det är vi nog alla överens om.

[VolvoMotor]

Lite roligt det här med 940 som den sista riktiga volvon..
Nu ser jag volvo som en bil som håller och går längre än medelbilen,
kanske bara jag som är hemmablind då det finns mycket volvos i Sverige.
Men om jag går till mig själv som person vet jag att en 240/740/940
som gått 35.000-40.000mil är inget köphinder, den är rejält byggd och
är den bara omskött så är det grönt.
En 850/V70 som gått lika mycket och dessutom är nyare är jag ändå skeptiskt emot.
Min 850 hade gått 34 000 och motormässigt rätt slut faktist även om karossen
fortfarande var väldigt rostfri.

Som Crumpets skrev ovan så bryr sig varken volvo eller något annat bilmärke
om ägare som köper bilen efter 20k mil och äldre än 10år, då är värdet borta.
Att bilen skulle vara konstruerad att gå ett visst antal mil eller år för att sen
"självdö" tror jag inte på. Att det snålas in för att spara pengar det tror jag
verkligen på. Volvo tjänar på att slitdelar går sönder de första 10 åren
medans kunderna köper orginaldelar. Efter 10år spelar det ingen roll
då åker kunderna till biltema och den bilen är "borta" från kalkylen.

Men att säga att elektriska komponenter Inte har ett slutdatum kanske är
att förhasta sig själv.
Någon skrev ovan om skrivare med toner, den har ett slutdatum oavsett
hur mycket färg det är kvar.
Har man sett dokumentären om glödlampor så vet man att de gör allt för
att hålla ned kostnaderna och livslängden till ett minimum.
Det är klart att Volvo med fler kan tillverka en styrled som håller 20k mil.
Men det kostar, någon måste betala.
Det finns två priser, ett inköpspris och ett ägarpris. Priset är det du betalar, värdet är det du får s.a.s
Skulle volvo sälja sin V70 för 1,2 miljoner kronor och ha slitdelar som håller i 40 000mil skulle den bilen vara svårsåld som ny men eftertraktad som begagnad.

/// Waiz

Jag håller med. Även om 850 och 70-serien går väldigt långt så rår de inte i närheten på 2,7,940. 40 000 mil på en 850/70-serie "känns" mer än 40 000 på en 2,7,9. Hur ska då en bil som byggs idag kunna bli äldre och gå längre än våra bakhjulsdrivna stoltheter? En bil av idag tror jag även kommer få svårt att nå upp till 850/70-serien i ålder och mil.

[VolvoMotor]

Förr så fanns inte samma möjligheter, så istället så tog man till lite extra för att ha marginaler. Resultatet blev inte sällan en del som höll i evigheter, jämfört med i kanske 5.000 mil om den hade konstruerats med dagens hjälpmedel.

Eller så pajade skiten redan efter en vecka. Bilhistorien är full av bilar som var undermåliga. Vilken skall vi börja med? Det är lätt att hänfalla åt ”det var bättre förr” eftersom de flesta bara minns det som var bra.

Visst fanns det riktiga bottennapp även förr i bilhistorien. Men nu är vi på ett Volvo-forum. Är det någon som sitter och tror att vi får se en Volvo som 940 igen så vill jag meddela att denna person borde komma tillbaka till verkligheten. Inget illa menat men. :D

[Lucif3r]

Jag håller med. Även om 850 och 70-serien går väldigt långt så rår de inte i närheten på 2,7,940. 40 000 mil på en 850/70-serie "känns" mer än 40 000 på en 2,7,9. Hur ska då en bil som byggs idag kunna bli äldre och gå längre än våra bakhjulsdrivna stoltheter? En bil av idag tror jag även kommer få svårt att nå upp till 850/70-serien i ålder och mil.

Jag tycker inte man kan dra dom över en kamm bara så där. Det beror ju helt på hur dom sköts. Som insatt i båda modellerna både elektroniskt och mekaniskt kan jag med bestämdhet säga att skillnaderna inte är så stora som många verkar tro.
Bara för att motorn sitter snett så betyder det inte per automatik att den är sämre. 5an är ändå bara en avhuggen 6a som kom på 960, och inte klagar speciellt många på 6an(förutom att den är lite törstig, men är det så konstigt egentligen?)?

Det som är är att drivlinan kan bli glapp med åren, men guess what? Det blir den på 1/2/7/900 också, och betydligt mer dessutom. Det känns bara inte riktigt lika mycket, då det inte framträder i ratten på samma sätt som på en FWD.
Det som också blir med åren på 85x70 är 'svampiga växlingar' pga gamla slitna bussningar i växellänkaget... Men hur var det nu på M4x lådorna? Ja just det, veva runt i grytan tills du hittar en växel... Ja det är ju mycket bättre?
Sen har ju 85x70 drivknutar som ger upp med åren också. 1/2/7/940 serien har inga drivknutar då dom har en stel axel. 960 därimot har även dom drivknutar på bakaxeln, som går sönder minst lika ofta som på 85x70...
Det som istället händer på 1/2/7/940 serien är att du kör av hela drivaxlarna istället, eller totalhavererar hela bakaxelklumpen... Ja, det låter ju mycket bättre? Speciellt eftersom det oftast kommer helt utan förvarning.
Sen har vi även dom berömda kardanvibrationerna, vilket är något 85x70 är helt fria ifrån(undantag AWD, givetvis).

Alla 90-tals volvo kör mer eller mindre med lika avancerad elektronik(upp t om 99 då CAN-BUS kom). 940 har ju t om mer som kan pajja då dom har 2 styrboxar, till skillnad mot dom flesta 85x70 som bara har 1(är bara 850 -92 samt alla 10V som har 2).
Och påminn mig här nu... Men vilken modell mellan 7/940 och 85x70 är det som är känd för att bränna säkringsboxen...? Ja, just det, det var 7/940 det ja...

Ang rosten... 85x70 har minst likabra skydd som 740/940 88-(tidigare modeller talar vi inte om, rosthögar hela bunten), och på vissa ställen BÄTTRE skydd än 7/940.
Kikar man runt i mitt område, som är invaderat av volvo både nya och gamla, så är ju antalet rostfria 85x70 betydligt högre än 7/940 t ex(och jämnför man 85x70 med nyare volvo typ 05- så är i regel 05-orna mer rostiga).
Om man jämnför 7/945 med 855/V70 så har 7/945 en fördel - alubaklucka, så bakluckan kan inte rosta........... Men där flagnar lacken istället. :roll:

Det jag vill ha sagt med det här är att 7/940 är inte så jävla bra som alla verkar fått för sig, och 85x70 är verkligen inte så dåliga som alla fått för sig heller.
Dom dras med mer eller mindre samma typ av fel, båda är ungefär lika svårmekade(med undantag växellådan, som är ett h-e att plocka loss på en FWD utan lyft, inget unikt för 85x70), och båda är ungefär lika avancerade. Dom(940, 85x70) byggdes ju ändå under samma period.
Reservdelar kostar ungefär lika mycket till båda modellerna, och dom flesta är lika enkla att byta oavsett modell. Trångt i motorrummet på 85x70? Skruva loss 2 skruvar, plocka ur fläkten, och vips så kan du vända en långtradare där inne.

Observera att jag inte försöker hacka ner eller hylla någon utav modellerna, utan snarare påvisa att skillnaderna är så pass små att ingen utav dom är bättre än den andra. Det är dock sant att dom tidigaste 850(92-93 typ) drogs med en hel del barnsjukdommar, och har man enbart kört den modellen så är det lätt att tro att alla 850(och x70) är lika "dåliga" - vilket inte är sant.
Jag älskar både 940 och x70. 940 har fördelen att den driver bak, vilket är skoj på vintern. Men som ren bruksbil, vardaglig körning, så vinner x70 med hästlängder, det är inte ens öppet för diskution.
Resten är helt enkelt personliga åsikter, och min personliga åsikt är att x70 är det bättre valet för att frakta arslet i. Den ser bättre ut, har trevligare inredning, roligare motor(nåja, T5an är en roligare motor ;)), betydligt bättre komfort och skönare att pendla med. Men, x70 är helt klart deprimerande på vintern :lol:

[Waizguy]

Nu vill jag inte få det här till en 740/940 vs 850/V70 tråd Men;
Vi bygger oftast våra tankar om bilar och andra saker genom erfarenhet alt. vissa bygger den på vad personer säger som har stort inflytande på dom.
Ett exempel på bilar många klagar på är Renault, Peugeot utan att aldrig ens ha ägt en, eller kanske ens kört...
I min familj har det ägts mycket volvo genom tiderna, vi har även en del volvohatare som alltid yttrar sig med orden "volvo kan inte göra någonting rätt" när jag tar upp ett fel som uppstått med min volvo.
När en familjemedlem gick från 740 till 850 i början på nitti-talet så var de det största upplyft vad gäller bil i hans liv.
Han var den sidan av volvoägare som jublade "äntligen en modern volvo" medans många fortfarande var konservativa "850, 440 är inge riktiga volvos"

Min erfarenhet av volvo ägande säger att ingen av dessa modeller är generellt dåliga bilar. 7/9-serien och 8/70 serierna hade säkerligen minst lika många barnsjukdomar när de va nya.
Skillnaden enligt min erfarenhet är att rödblockarna är tåligare för misshandel än vad vitblockarna är. Detta märks framförallt nu när modellerna börjar bli riktigt gamla och det finns många ägare som struntat i oljebyten och annan sedvanlig service.
Man lär ändå på något vis hylla volvos ingenjörer som lyckats få en helt ny konstruerad motor att hålla så långt som många fått vitblockarna att gå och som fortfarande rullar idag, se 850 med årsmodell 92-93, finns en hel del kvar.

Dock hur många med handen på hjärtat kan säga att deras B5252 eller B5254 har gått över 35.000mil utan att ha bytt packboxar, rengjort vevhusventilation osv..
Som någon skrev här uppe så finns det rödblockare som gjort över 40k utan att ens ha lyft av toppen eller gjort någonting motormässigt direkt förutom vanlig service med oljebyte, ibland inte ens det.
Att få en bakaxeln att rasa på 7/9-serie är ingenting som tillhör vardagen direkt, folk som inte trimmar eller kör fullgas i varenda kurva lär knappast ha stött på detta. Min 740 som nu står avställd har över 40k på mätaren, den hade 23k när jag köpte den, aldrig bytt bakaxelolja, den har inte rasat och lär knappast göra det då jag inte kör som en biltjuv :)
Jag kan dock hålla med om att rostskyddet är minst lika bra på 8/70 serien som de äldre 7/9-modellerna.

Det som trådstarten började med och som man kan fråga sig är väl de bilar som är producerade på slutet av 00-talet och de som produceras nu kommer att rulla på vägarna om 20år, eller stå skrotade för att city safety inte längre fungerar och det är för dyrt för att laga.

/// Waiz

[llesrof]

Förr så fanns inte samma möjligheter, så istället så tog man till lite extra för att ha marginaler. Resultatet blev inte sällan en del som höll i evigheter, jämfört med i kanske 5.000 mil om den hade konstruerats med dagens hjälpmedel.

Eller så pajade skiten redan efter en vecka. Bilhistorien är full av bilar som var undermåliga. Vilken skall vi börja med? Det är lätt att hänfalla åt ”det var bättre förr” eftersom de flesta bara minns det som var bra.

Visst fanns det riktiga bottennapp även förr i bilhistorien. Men nu är vi på ett Volvo-forum. Är det någon som sitter och tror att vi får se en Volvo som 940 igen så vill jag meddela att denna person borde komma tillbaka till verkligheten. Inget illa menat men. :D

Men vill någon idag levande människa utom möjligen en och annan entusiast med en böjelse för gamla bilar som kan lagas med en slägga, ha en evighetsbil? Om dessa entusiaster kan tänka sig att skaffa rätt verktyg och även förkovra sig så kan de hålla en nyare bil i liv både länge och väl.

[Waizguy]

Verktyg hjälper väl inte direkt när hela enheter lär bytas ut?
Inga illa ment men varför slita och slänga?
Jag kan förstå ur sin egna säkerhetssynpunkt att man vill ha de senaste säkerhetsdetaljerna men personligen så kan jag vara utan nyaste stereon med spotify inbyggt osv osv...

// Waiz

[Lövet]

Det finns MASSOR av människor som byter av de märkligaste anledningar. Läs bara de som är inne på sin tredje V70. "Men den nya har ju Sensus". "Men den nya har ju bättre chassi", "Men den nya har ju VEA istället för femman" osv. Knappast "nödvändiga" anledningar egentligen...

Men jag tycker var och en gör som de själva önskar och billtillverkarna anpassar sig förstås efter detta.

[VolvoMotor]

Han var den sidan av volvoägare som jublade "äntligen en modern volvo" medans många fortfarande var konservativa "850, 440 är inge riktiga volvos"

440 är ingen riktig Volvo så det är alldeles rätt. :)

Lucif3r, som Waizguy skriver så går ju rödblockarna i de allra flesta fall längre än våra femmor. Så jag vågar säga, vill man ha det driftsäkraste och hållbaraste Volvo producerat i motorväg så kör man 2/7/9. Men i övrigt så är ju 850/70-serien lite bättre i allt.

X70 97-98 kan vara de bästa bilarna Volvo tillverkat. De känns fräscha än. Hög driftsäkerhet och fantastisk komfort(för sin tid), man åker skönt än idag. På den tiden var Volvo på sin yttersta topp.
vol:-)