NCR skrev:JSVARD skrev:
edit: Vi får den imorgon! Wohoooo! :-K
Jag vill se en lång och intressant recension efter din första dag i den! :D
Nu har jag fått hem underverket. Och då jag misstänker att jag inte kommer lägga lika mycket tid i framtiden på att skriva något gör jag det nu istället, som en ”step up”-grej från en Ford Focus till Volvo V70 Classic 2008.
(V70N Classic ’08, 2,4D, 6-växlad manuell, Electric Silver, skojjigare ljudanläggningen)
Öppnade dörren i nya bilen, och stängde den igen på en gång! Ska det låta sådär mysigt? Måste ha varit inbillning, eller vakum i bilen från fabriken? Testar igen, jodå – det ska låta som ett kylskåp, perfekt liksom. Trevligt,
- men vad är det där?
Ah, en skön kromlist innanför dörren, med volvologgan på, som fotsteg liksom. Nästan som att gå på röda mattan för att stiga in. Jag aktar kromen så att den inte smutsas ner och sätter mig ner. Allt jag tar på känns tungt och gediget. Forden känns som ett plastskal i jämförelse. Dessutom är man ju ombonad i Volvon, knappast i Forden.
Säljaren sträcker sig in i bilen och demonstrerar diselvärmarens tidur i färddatorn. Stiligt, enkelt och med tanke på hur långt norrut vi bor känner jag på mig att det är värt sitt pris. Men jisses så mycket rattar och knappar på de två stackars spakarna som sticker ut från ratten. Inser att jag måste läsa manualen för att lära om från Ford till Volvo när det gäller så enkla saker som bakrutespolning.
Startar bilen för att få demonstrerat hur många mil det är kvar på 15 liter Diesel. Hmmm… det låter lite som en lastbil. Mitt sinne tyngs en aning, trots att stolen känns som bomull för baken. Nåja, det var ju diesel jag köpte, det visste jag ju om.
Efter att ha justerat förarstolen till perfektion bär det iväg ut ur hallen. Min dieselljudsoro dämpas med ens. Bilen är ju helt knäpptyst!? Nu jämför jag återigen med en Ford Focus här, men det brusar ju från backspeglarna när man krypkör i jämförelse med V70n. Ah.. cruising, detta är trevligt. Bilen känns ju inte ens stor, bara välformad och överskådlig (bortsett från spakarna, men blinker sitter ju där den ska, och solen skiner).
Nu ska vi se om den hänger med i körglädjen från Focusen, för sanningen är den att på 4.500 varv går ”lillen” rätt bra på småvägarna här uppe. Trycker lite på gasen, och det bär iväg som f-n. Hmm.. hade jag inte 5:an i? Jodå, och min diselljudsoro är helt förbytt i vridmomentslycka. Tokigt trevligt. Snabbare respons på allt jag gör, förutom möjligtvis styrningen, men det är svårt att säga när knuffen i ryggen är så trevlig.
Jag vet att många av er som har möjlighet att läsa detta har mycket bättre knuff än jag, men som sagt var, jag jämför med min Ford.
En till konstig sak var att jag hade solglasögonen på mig i resan till Volvohandlaren (Ford), men nu har jag tagit av mig dom. Konstruktionen, rutorna, jag vet inte vad? Men jag ser bättre också.
Sjätte växeln sitter som en smäck. Skönt att glida till vad jag upplever som tomgång. Och ändå drar den tillräckligt på sexan för att kunna ligga i 100 i uppförsbackarna med farthållaren aktiverad.
Några liter kvar vad det ser ut som på nålen, och 210km kvar enligt färddatorn. Jisses, i etanol-Forden hade ett streck kvar inneburit omedelbart tankningsbehov. Jag väljer att lita på att det åtminstone räcker 5 mil till.
Helt vansinnigt att köpa en sprillans ny bil – men jag är nykär.