- sön 18 okt 2009, 18:03
#332270
En bredbandslambda är en helt annan sak än den 5v lambda som sitter på 140hk motorerna. En riktig bredbandslambdasond har en helt annan mätnogrannhet.
Dom stora skillnaderna mellan 140hk modellens lambdasond och den som sitter på 20v modellerna är signalspänningen och arbetstempen.
En vanlig lambda använder 0-1 volt o i pendling. En sån sond som sitter på 140hk modellen använder 0-5 volt som pendling.
I övrigt jobbar systemet endast med topparna i respektive riktning. Det sker alltså ingen heltidsmätning över sonden.
En vanlig sond jobbar från drygt 280 grader till 850 grader.
En 5v sond kräver drygt 700grader för att jobba.
Funktionen på 5v systemet ser ut såhär..
*Funktion:
Sensorplattan innehåller 2 motstånd R1 och R2. R2 är ett uppvärmningselement och R1 är syresensorn som är av typ titaniumdioxid. Uppvärmningselementets ena anslutning matas med ström från systemreläet och genom den andra anslutningen reglerar styrenheten temperaturen genom att jorda uppvärmningselementet med en viss frekvens, där jordpulsernas längd bestämmer uppvärmningen. Styrenheten är programmerad att hålla sensorplattans temperatur vid ca 700°C.
Syresensorns ena anslutning är jordad i styrenheten, medan den andra matas med en nominell spänning av 5 V.
När motorn går mager (λ>1) finns ett överskott av syre i avgaserna, syresensorns motstånd är högt och inspänningen blir då hög (ca 4,8 V), på grund av det höga motståndet mellan inspänningen och jord.
När motorn går fet (λ <1), finns inget eller lite syre i avgaserna, syresensorns motstånd är lågt och inspänningen sänks till ca 0,7V.Eftersom syresensorns signal varierar något med sensorplattans temperatur används signalen av styrenheten för att även reglera temperaturen på sensorplattan.
1V systemet som finns till övriga system jobbar såhär..
*Lambdasonden fungerar endast över en viss temperatur, cirka 285 °C. Normal arbetstemperatur ligger inom området 350–850 °C.
Lambdasonden värms upp elektriskt. En anslutning är kopplad till 12 V från huvudrelät och en annan anslutning är kopplad till styrenheten. När styrenheten jordar anslutningen kommer en ström att flyta genom PTC–motståndet som sitter i lambdasonden. Då lambdasonden är kall är resistansen i PTC–motståndet låg och en stor ström kommer att flyta genom kretsen. För att undvika skador på PTC–motståndet pulsas strömmen från styrenheten i början. Efterhand som temperaturen i PTC–motståndet stiger, ökar resistansen i motståndet, strömmen minskar och övergår stegvis till opulsad ström. Uppvärmningstiden är kort, ungefär 30 sekunder.
Lambdasonden kan skadas om kondenserat vatten från motorn träffar lambdasonden när den är varm.
B5234T/B5204T (årsmodell 94): Styrenheten väntar en stund innan sondförvärmningen startas, för främre lambdasonden upp till 1 minut och för bakre lambdasonden upp till 7 minuter. Därmed har temperaturen runt sonderna hunnit stiga så att ingen risk finns att kondenserat vatten fälls ut.
B5234T/B5204T/B5234T5 (årmodell 95–): Sondförvärmningen startar omedelbart efter motorstart, men kan avbrytas under de tre första minuterna om motorn går ned på tomgång.
För bakre sonden fördröjs uppvärmningen upp till sju minuter. Detta för att säkerställa att temperaturen runt sonderna har hunnit stiga så att ingen risk finns att kondenserat vatten fälls ut.
B5254S: Sondförvärmningen startar omedelbart vid motorstart. När sondtemperaturen nått 350°C hålls sondtemperaturen konstant, till dess att avgastemperaturen vid främre lambdasond och katalysatortemperaturen vid bakre lambdasond uppnått värden då ingen risk finns för att kondenserat vatten fälls ut.
Lambdasondens båda givaranslutningar är kopplade till bränsle–/tändstyrenheten.
När motorn går fet (λ<1) finns inget eller lite syre i avgaserna. Lambdasonden ger då en utspänning på ca 0,9 V.
När motorn går mager (λ>1) finns ett överskott av syre i avgaserna. Utspänningen från lambdasonden sjunker till nästan 0 V.
Växlingen från hög till låg spänningsnivå inträffar vid det ideala blandningsförhållandet 14,7 kg luft/1 kg bränsle.