- sön 07 okt 2007, 13:50
#138662
Hej!
Jag har en Volvo 745 SE -1992, motor B230F, 85 kW (115hk). Jag köpte den våren 2003 för 45.000 kr (på bilfirma) och då hade bilen gått 18.200 mil (en ägare, välskött, servicebok osv.). Nu har jag ägt den i drygt 4,5 år och kört omkring 10.000 mil. Den har alltså gått 28.200 mil. Under dessa fyra år har jag haft väldigt dyra reparationer på bilen och jag undrar därför om jag är extremt otursförföljd eller om det här räknas som normalt slitage på bilar av min typ, ålder, körsträcka. Sen jag köpte bilen har jag lagt ut mer pengar på reparationer än på vad bilen kostade. I denna lista räknar jag inte med småreparationer och service såsom oljebyten, glödlampor osv. utan bara de större sakerna. Dessa saker har bytts på verkstad:
• Motor till bakrutans vindrutetorkare (motorn hade slutat fungera + rostat fast).
• Kylaren (den läckte).
• Reglage till främre vindrutetorkare (säkringen brände hela tiden).
• Bränslepump, bränslefilter, tankarmatur, lambdasond.
• Generator + regulator.
• Främre ljuddämpare + katalysator + bakre ljuddämpare.
• Styrled/spindelled vänster framhjul (hjulet glappade rejält).
• Bromsslangar fram, höger och vänster hjul (orra, spruckna).
• Lamphållare mm. till stoppljus hö + vä bak (utslitet, ärgat, glappt, sprucket),
• Värmeventil (det läckte in kylarvätska i kupén, under mattan vänster baksäte).
• Bromsskivor, bromsok, framvangsjustering.
• Stötdämpare bak (utslitna).
• Tändspole (överspänning).
• Lamdasond (gick sönder pga överspänning + läckage i avgassystemet).
Vad ska man dra för slutsatser? Är min bil extremt otursförföljd? Har jag gjort en riktigt dålig affär? Eller kan man betrakta detta som normalt underhåll? Eftersom jag inte är mekaniskt begåvad så har alla reparationer skett på verkstad, vilket givetvis har gjort att kostnaderna blivit väldigt höga, jämfört med om jag hade bytt en del själv.
Tacksam för synpunkter från andra, mer erfarna, Volvoägare!
Mvh Bromma-Uffe
Jag har en Volvo 745 SE -1992, motor B230F, 85 kW (115hk). Jag köpte den våren 2003 för 45.000 kr (på bilfirma) och då hade bilen gått 18.200 mil (en ägare, välskött, servicebok osv.). Nu har jag ägt den i drygt 4,5 år och kört omkring 10.000 mil. Den har alltså gått 28.200 mil. Under dessa fyra år har jag haft väldigt dyra reparationer på bilen och jag undrar därför om jag är extremt otursförföljd eller om det här räknas som normalt slitage på bilar av min typ, ålder, körsträcka. Sen jag köpte bilen har jag lagt ut mer pengar på reparationer än på vad bilen kostade. I denna lista räknar jag inte med småreparationer och service såsom oljebyten, glödlampor osv. utan bara de större sakerna. Dessa saker har bytts på verkstad:
• Motor till bakrutans vindrutetorkare (motorn hade slutat fungera + rostat fast).
• Kylaren (den läckte).
• Reglage till främre vindrutetorkare (säkringen brände hela tiden).
• Bränslepump, bränslefilter, tankarmatur, lambdasond.
• Generator + regulator.
• Främre ljuddämpare + katalysator + bakre ljuddämpare.
• Styrled/spindelled vänster framhjul (hjulet glappade rejält).
• Bromsslangar fram, höger och vänster hjul (orra, spruckna).
• Lamphållare mm. till stoppljus hö + vä bak (utslitet, ärgat, glappt, sprucket),
• Värmeventil (det läckte in kylarvätska i kupén, under mattan vänster baksäte).
• Bromsskivor, bromsok, framvangsjustering.
• Stötdämpare bak (utslitna).
• Tändspole (överspänning).
• Lamdasond (gick sönder pga överspänning + läckage i avgassystemet).
Vad ska man dra för slutsatser? Är min bil extremt otursförföljd? Har jag gjort en riktigt dålig affär? Eller kan man betrakta detta som normalt underhåll? Eftersom jag inte är mekaniskt begåvad så har alla reparationer skett på verkstad, vilket givetvis har gjort att kostnaderna blivit väldigt höga, jämfört med om jag hade bytt en del själv.
Tacksam för synpunkter från andra, mer erfarna, Volvoägare!
Mvh Bromma-Uffe