- tor 08 apr 2010, 09:52
#397397
För omkring två år sedan förskte jag polisanmäla Carpark (numera Q-Park) för en grannes räkning. Jag hade absolut vattentäta bevis för att kontrollavgiften debiterats utan stöd i lagen. Bland annat påstod debiteringen av kontrollavgift att det funnits en parkeringsförbudsskylt vid infarten medan svaret på överklagandet påstod att det stod en P-skylt vid infarten. Det förekom andra dokumenterade fel.
Svaret på överklagandet påstod att "Vid infarten till området är det skyltat med "P". Parkering inom området är endast tillåten inom markerade platser, och platserna är skyltade med piltavlor. Pilen visar åt vilket håll hela ditt fordon måste stå för att parkeringen ska vara korrekt."
Jag har sällan sett så mycket fel på några enstaka rader text.
I själva verket var infarten skyltad med "P-förbud område", men piltavlan saknade P-skylt, vilket den måste ha om infarten skyltats med P-förbud. Överklagandet var baserat på detta.
Den tjänstgörande polisen skakade medlidsamt på huvudet och muttrade "Catpark" men vägrade ta upp polisanmälan. I stället bad hon mig fylla i en bllankett för att överklaga felparkerinsgavgift. Jag försökte förklara att en kontrollavgift inte ska överklagas på det viset men hon vidhöll att så var fallet. Jag tvingades ge upp.
Jag kan förstå att en polis inte kan kunna alla lagar och förordningar, men att de inte ens vill lyssna på och värdera fakta tycker jag är oförlåtligt.
Så i praktiken återstår den civilrättsliga vägen. Den är egentligen inte så krånglig eller stor ekonomisk risk som man förleds tro. Nackdelen är att det tar tid, och i mitt fall hade jag tyvärr tröttnat innan jag nått målet. I mitt eget ärende tog det över ett halvår innan Q-Park förlorat i domstol. Detta trots att jag besvarade varje skrivelse inom några dagar. Q-Park tog hela tiden omkring en månad på sig att besvara varje skrivelse, utan att egentligen besvara en enda fråga.
Om man tänker driva ett skadeståndskrav mot ett parkeringsbolag kan man antagligen börja med att helt enkelt skicka kravet till dem. Lämpligen i rekommenderat brev.
Om de inte svarar lämnar man det till inkasso.
Om de bestrider, lämnar man in en stämningsansökan. Förutsatt att det rör sig om mindre belopp så får man samtidigt betala en mindre summa till tingsrätten (jag tror det är 450 kronor). Den summan lägger man till det ursprungliga kravet. Eftersom det är ett tvistemål om mindre belopp betalar varje part i princip sina egna kostnader. Vinner man målet och motparten fortfarande vägrar betala, lämnar man det till inkasso.
Jag ångrar fortfarande att jag inte gick på den linjen. Men tyvärr måste man prioritera i livet.
llesrof skrev:Diverse obskyra parkeringsbolags metoder är att jämställa med bluffakturor tycker jag.Och som sådant bör det egentligen vara ett polisärende. Men tyvärr bryr sig inte polisen om att en del parkeringsbolag begagnar dessa tvivelaktiga metoder.
För omkring två år sedan förskte jag polisanmäla Carpark (numera Q-Park) för en grannes räkning. Jag hade absolut vattentäta bevis för att kontrollavgiften debiterats utan stöd i lagen. Bland annat påstod debiteringen av kontrollavgift att det funnits en parkeringsförbudsskylt vid infarten medan svaret på överklagandet påstod att det stod en P-skylt vid infarten. Det förekom andra dokumenterade fel.
Svaret på överklagandet påstod att "Vid infarten till området är det skyltat med "P". Parkering inom området är endast tillåten inom markerade platser, och platserna är skyltade med piltavlor. Pilen visar åt vilket håll hela ditt fordon måste stå för att parkeringen ska vara korrekt."
Jag har sällan sett så mycket fel på några enstaka rader text.
I själva verket var infarten skyltad med "P-förbud område", men piltavlan saknade P-skylt, vilket den måste ha om infarten skyltats med P-förbud. Överklagandet var baserat på detta.
Den tjänstgörande polisen skakade medlidsamt på huvudet och muttrade "Catpark" men vägrade ta upp polisanmälan. I stället bad hon mig fylla i en bllankett för att överklaga felparkerinsgavgift. Jag försökte förklara att en kontrollavgift inte ska överklagas på det viset men hon vidhöll att så var fallet. Jag tvingades ge upp.
Jag kan förstå att en polis inte kan kunna alla lagar och förordningar, men att de inte ens vill lyssna på och värdera fakta tycker jag är oförlåtligt.
Så i praktiken återstår den civilrättsliga vägen. Den är egentligen inte så krånglig eller stor ekonomisk risk som man förleds tro. Nackdelen är att det tar tid, och i mitt fall hade jag tyvärr tröttnat innan jag nått målet. I mitt eget ärende tog det över ett halvår innan Q-Park förlorat i domstol. Detta trots att jag besvarade varje skrivelse inom några dagar. Q-Park tog hela tiden omkring en månad på sig att besvara varje skrivelse, utan att egentligen besvara en enda fråga.
Om man tänker driva ett skadeståndskrav mot ett parkeringsbolag kan man antagligen börja med att helt enkelt skicka kravet till dem. Lämpligen i rekommenderat brev.
Om de inte svarar lämnar man det till inkasso.
Om de bestrider, lämnar man in en stämningsansökan. Förutsatt att det rör sig om mindre belopp så får man samtidigt betala en mindre summa till tingsrätten (jag tror det är 450 kronor). Den summan lägger man till det ursprungliga kravet. Eftersom det är ett tvistemål om mindre belopp betalar varje part i princip sina egna kostnader. Vinner man målet och motparten fortfarande vägrar betala, lämnar man det till inkasso.
Jag ångrar fortfarande att jag inte gick på den linjen. Men tyvärr måste man prioritera i livet.