- mån 08 mar 2010, 18:39
#387080
Sådär ja.. Nu har jag varit i kontakt med min handläggare både via mail och uppföljning via muntligt.
Han har bett om ursäkt för sin oanträffbarhet, han har varit på kurs en hel vecka på annan ort 25 mil bort. Det är bra att man utbildas, synd att kundtjänst inte visste om detta utan att dom sett honom i korridorerna? jaja..
Men struntsamma, nu vet jag vad han vill ha. Han vill ha en NOGRANNT kartlagd uppföljning av mej så att jag ska få rätt stöd och hjälp när axeln läkt.
Uppföljningen ska ske dagligen eller minst ett par ggr per vecka.
Han vet nu att jag placerats på ett ställe där ingen hör av sej om nåt och där ingen visat sej för uppföljning överhuvudtaget. Att jag är satt på en arbetsuppgift som mera liknar en personlig assistents än att meka. OCH MEKA ska vara min huvudsakliga uppgift om möjligt.
Han vet nu att så ser inte coachernas åsikt ut: Jag ska hålla tillgodo med det som bjuds, det är inte så hankigt vad jag gör, det är så landet ligger...
Han vet också att den där *personliga coachningen* aldrig existerat och att ingen fått ut nånting av dom där stress samtalen (2st) som aldrig varat längre än 5 min.
Han har nu vidarebefodrat mitt mail till sin enhetschef för att få hennes åsikt. Dom ska ha ett möte imorgon om mej och om situationen.
Om situationen ser ut för flera som det gör för mej så är dom allvarligt bekymrade, det här är INTE vad dom vill ha ut av det hela.
Nu får vi se hur lång tid det här tar att reda ut.
Jag är som sagt djupt sysselsatt om vi frågar dom som bestämmer.
Min dag idag..
07.00 köra lastbil för sophämtning och sandning.
08.20 färdig med körningen
09.00 frukost..
09.30 plockar ihop det sista på en moped
10.00 provkör moppen
10.10 inget att göra....
16.00 hemgång..
Kul? nej..
lärorikt? nej..
jobbigt? ja..MENTALT.