Jag har sedan i slutet av sommaren hållit på med ett projekt som har börjat bli väldigt akut för att kunna köra bilen; nämligen att renovera förarstolen. Ryggen mådde inte alls bra av stolen så nedsutten och sne den var. När det någon gång i augusti dök upp ett demonteringsobjekt i min närhet med fräscha stolar och rätt årsmodell så slog jag till. Dessa stolar kom från en 93:a medan min är från 1990. Jag tror att det enda som skiljer stolarna åt är att 93:an har den nyare och bättre varianten av stolsvärmen, vilket inte är fel att ha i min bil också tycker jag. Det finns ju nytillverkade dynor att köpa, men jag fick till mig att de inte är så bra då de saknar metallöglorna ingjutna i skumgummit för att fästa mitten av stolsklädseln, så då fick det bli bättre begagnade.
Med två fräscha stolar hemma så demonterade jag dem för att inspektera skumgummi och stolsramar. Allt såg fint ut! Även klädseln var mycket fint och av samma typ av klädsel som i min bil. Men jag bestämde mig för att behålla orginalklädseln, så får de andra ligga som reserv till en vacker dag då stolen behöver renoveras igen.
De gamla dynorna var slitna och spruckna, inte konstigt att man satt alldeles snett. Dock verkar det som att någon har försökt fixa till denna stol någon gång tidigare (mer än 9 år sedan i alla fall) med tanke på silvertejpen och de inlindade sidostöden. Jag som trodde att denna stol var helt orörd. Eller var det någon på volvofabriken som tog sig friheter?
Gallret under sittdynan var rätt slitet.
För att stolen ska hålla i många år framöver så förstärkte jag dynornas undersidor med kraftigt möbeltyg och 3M-spraylim samt la en tunn plastskärbräda från Biltema ovanpå “sittgallret”. Förstärkningen blev inte jättesnygg. Dels hade jag inte bästa utrymmet att jobba (ett trångt garage), dels så hade jag köpt lite för tjockt möbeltyg så det var lite svårarbetat. När det är dags för passagerarstolen att få sig en uppfräsching så ska jag använda ett bättre lämpat tyg och måtta ut olika delarna istället för att hukandes på golvet försöka lappa ihop olika bitar. Trots att det inte blev så snyggt så tror jag ändå att det kommer att hålla länge!
När jag har sökt runt på internet för att kika hur andra har gjort så såg jag att en del har valt att förstärka ryggstolsramen. Jag kände dock inget behov av att göra det. Upplever inte att det är där problemet sitter. Dock kanske de tidigare bilarna saknade förstärkningsröret som sitter i nederkant av ryggramen? Jag vet inte heller om möbeltyget som jag satte mitt på ryggdynans baksida kommer göra någon nytta, men det får vara så. Det viktigaste tror jag är att förstärka på sidorna, där sidostöden skär in i dynan. Kanske borde ett nytt galler ha monterats ovanpå det gamla, men jag får åka runt några tusen mil och känna efter. Det är inte värre än att jag får göra om. Ett ganska enkelt arbete tycker jag nu när jag har kommit ut på andra sidan.
Istället för att fästa klädseln med metallringar som det var från fabrik så använde jag buntband. Mycket enklare och lär hålla minst lika bra som metallringarna tänker jag. Skulle ett buntband gå sönder så är det enkelt att montera ett nytt. När metallringarna så måste ett specialverktyg ha använts för att spänna upp klädseln. Annars lär det ha varit ett rent helvete. Det var bökigt nog med buntband, men gick egentligen ganska bra då de är så långa att man kan fästa ihop dem och sedan spänna klädseln på plats med hjälp av buntbanden.
Ta-da! Den färdiga stolen! Eller ja, nästan färdiga. Men på sista bilden så är stolen komplett och monterad på sin rättmätiga plats! Klädseln körde jag i tvättmaskinen på ett mildprogram. Nu är ju klädseln mörk så någon direkt skillnad syntes inte, men den blev nog mycket renare! Nu har jag bara hunnit med en kort tur med bilen och dess nyrenoverade förarstol, men jäklars vilken skillnad! Jag sitter skönt och stabilt, och rakt! Förhoppningsvis kan min rygg inte klaga på detta. Gissa vem som kommer glida runt som en kung i sommar! Eller åtminstone känna mig som en kung när jag sitter i bilen haha. Det riktiga provet visar sig dock om ytterligare 39 000 mil. Om stolen är lika stabil då så har jag gjort ett riktigt bra jobb. Men men, den som lever får se.
Egentligen var detta en rätt så enkelt arbete. Det som ställde till det för mig var min tidsbrist och mitt trånga garage. Hade jag haft lite bättre förutsättningar så hade detta inte tagit särskilt lång tid, men så var det första gången jag utför kirurgi på en framstol från en 240. Näst på tur står passagerarstolen och då kommer det nog gå ännu snabbare och enklare. Det sura är att de garanterat kommer bli mycket bättre gjord en förarstolen haha. Borde ha börjat med den, fast förarstolen stod för de mest akuta arbetet.
- By VolvoB20
- By KnotVillage