Sveriges Volvoforum

Noterar att effektmätaren har lite annorlunda visning för regenerering. I början på regenerering så är stapeln vit och när skivbromsarna aktiveras blir den delen grön. Fick läsa i manualen hur det hängde ihop. Vad jag mer noterar är att "hinnan av ytrost" på bromsskivorna efter tex, regn, biltvätt försvinner inte "snabbt" på framaxel. Däremot bromsskivorna bak blir rena/blanka snabbt, helt tvärsemot min tidigare XC60 Recharge. ( Och alla mina tidigare bilar )

Är det något fel på bromskraftsfördelning fram/bak? Eller används bakbromsarna på något annat sätt separat?

Har V90CC och klossarna bak slits mera, efter 14000 mil dags för andra bytet men fram utan byte bara halvslitna. Är ju inte samma förutsättningar då vår är en diesel, men liknande slitage.

Bytte på våran äldre v90, en my18 vid ca 8800mil va jämt slitna fram å bak då.
På våran v90 t6 my22 ser beläggen ut å va rätt jämt slitna när jag kollade dem vid däckbytet i våras.

På min förra XC70 märkte jag samma sak. Bytte belägg bak efter knappt 17000 mil, fram gick de ungefär 20000 mil.

Hade en XC60 -13 från 2014 till 2020 som såldes vid 32000 mil. Klossar byttes runtom vid 6000 mil. Efter det byttes bara stårklastarlampa och ett motstånd till kupéfläkten. Tanken på bromsbelägg slog mig aldrig.

Som TS vill jag påpeka att jag inte frågar efter livslängden på bromsbelägg utan varför främre bromsskivorna inte "blir rena" men dom bakre blir det? Och betänk att Recharge nyttjar elmotorn till stor del av bromsbehovet. Läs mitt första inlägg för mer info och min bil har bara rullat 100 mil :)

73k skrev:Klossar byttes runtom vid 6000 mil. <...> Tanken på bromsbelägg slog mig aldrig.

Det är ju samma sak.

När det gäller bromsning bak kontra fram så var det så förr i tiden att bilar alltid bromsade mer fram. Orsaken är att en bakhjulslåsning ger en sladd men låser det bara fram fortsätter bilen i färdriktningen, bara med ett jädrans oväsen. Detta reglerades förr med en lastkännande hydraulventil som reglerade bromsverkan bak. Ju tyngre bil bak desto mer kunde man bromsa utan att hjulen låste.

När sedan bromsningen blev helt elektroniskt kontrollerad (inte enbart ABS, som bara kan minska på bromskraften) i samband med aktiva bromssystem som förarstöd etc. kunde man börja lägga på betydligt mer bromskraft bak som utgångspunkt. Skulle det bli för mycket gick det ändå enkelt att reglera bromsningen fram och bak för att undvika att tappa styrförmågan bak och därmed riskera bakvangssläpp.
Varför ville man göra detta, då? Det fungerade ju bra att bromsa fram?
Ja, bromsa gick bra, men nackdelen är att bilen niger granska kraftigt när man bromsar på framaxeln. En del bilar, till exempel 850-serien, hade påkostade hjulupphängningar med så kallad anti-dive, konstruerade så att det vridmoment som uppstår runt hjulupphängningarna när man bromsar strävade till att lyfta karossen över axeln fram och dra ner den bak. Om vridmomentet verkade på andra hållet, som vid kraftig acceleration, drog samma konstruktion istället ner framvagnen, så den inte lyfte så mycket (anti-lift). Detta fungerade bra men var förstås dyrare än att använda ett bromssystem som man ändå redan har i bilarna idag till att skapa kraftigare bromsning bak, så den här nigningseffekten till stor del uteblir.

Så som vanligt var det ettöresräknarna som var framme och fick till den här förändringen. Det leder till att dagens bilar vid försiktig (normal) inbromsning knappt bromsar alls fram. Har du då en bil med elmotor som först börjar bromsa med den, sen sätter an skivbromsarna bak och inte förrän i sista hand bromsar fram också blir det inte mycket slitage på de främre bromsarna. Alltså poleras inte rosten bort heller.

Jag brukar göra åtminstone en kraftig inbromsning i veckan, typiskt när jag tvättat bilen, för att torka upp skivorna då. På samma gång motioneras oken lite, vilket minskar risken för att de fastnar.