Montera bakruta på Volvo V70 II 2008
Postat: tis 01 maj 2018, 00:25
God kväll!
Denna afton är jag på skrivhumör och det har fött till liv dessa rader igenom vilka jag söker efter kunskap som jag hoppas att någon här bär inom sig. För den som inte uppskattar läsningen som sysselsättning räcker det att läsa den kortfattade versionen. För den som finner nöje i att läsa är det till min glädje som du gärna får ta del av den längre versionen.
Allt gott!
Kortfattad version:
Objekt och utgångspunkt: Volvo V70 II från 2008 (inte V70N alltså) som just nu saknar bakruta och i stället har en svart sopsäck som ersättning. Det enda som finns kvar av dess ruta är glasresterna som är fastlimmade i bakluckan. En begagnad ruta är på väg. Mina allmänna reparationskunskaper är goda och jag har gjort lite allt möjligt med tidigare fordon.
- Hur svårt är det att montera en bakruta på en Volvo V70 II från 2008?
- Vad kan det tänkas kosta att lämna in bilen och rutan till en bilverkstad och låta dem montera den?
Längre version:
Efter en ytterst klantig incident råkade jag för en tid sedan ut för en situation som kostade mig dels en bakruta, dels andra kosmetiska skador. Jag var vållande till situationen, inget annat fordon var inblandat, inga personskador uppstod, utan det var endast bilen jag körde som råkade illa ut. Ett släp som hoppar av är ingen lek vill jag lova, och särskilt inte när min enda tanke var att det absolut inte fick skena som om det fick smak av den fria viljan, och av den orsaken bromsade jag för att fånga upp ekipaget och styra det av vägen. När de akuta bekymren hade blivit hanterade och jag hade kommit vidare från platsen, var det endast att vänta på att morgondagens ljus skulle äta mörkret ur natten. Här började alla faktiska frågor att ställas och jag fick ta en i sänder.
Problem nummer ett var att jag hade lånat den av en anhörig, en farförälder, varför dennes försäkringsbolag fick mottaga skadeanmälningen. De beviljade anmälan utan konstigheter och hänvisade oss till en specifik verkstad för skadebedömning och reparation. Det här drog ut på tiden och bilen nådde aldrig verkstaden, utan kördes och körs med tejpad bakruta alltjämt. För sedan uppstod problem nummer två som bara inte skulle kunna ske. Ägaren till fordonet, min farfar, avled synnerligen hastigt, utan förvarning, och lämnade resten av familjen i sorg och chock.
Kort efter denna händelse vidtog vår familj åtgärder. För att lätta på änkans bördor och ekonomiska tvivel skrev vi över bilen till vår familj och tecknade en egen försäkring. Vi hade en, om än ringa, förhoppning om att det förra försäkringsbolaget möjligen skulle bekosta reparationen trots omständigheterna, i och med att händelsen, anmälan och så vidare gjordes i ett tidigare skede och att de sist vi hade talats vid givit klartecken. Men så tvärvände det - de menade på att vi förlorade erbjudandet när bilen lämnade dödsboet. Ingen av oss tänker heller ta den matchen, utan vi accepterar läget, för trots allt är inte bilen längre dödsboets och därmed upphörde också dess försäkring för den.
Nu har jag gått och grubblat över hur jag ska laga bilen, mina föräldrars bil nu helt sonika. Jag har beställt en begagnad bakruta som kommer att anlända i slutet på veckan. De resterande, kosmetiska skadorna får låtas till helhetens förtret vara icke-vidgjorda tills vidare - rutan är det prioriterade här. Likväl är inte en bakruta bara en bakruta för mig; min inkomst härrör från CSN och ett inte alltför omfattande extraknäck, varför jag har det minst sagt ekonomiskt ansträngt. Mina föräldrar har inte direkt krävt av mig att jag ska åtgärda problemet ögonaböj, men jag är en person som vill göra rätt för mig. Jag åsamkade skadorna och därför ska jag efter bästa förmåga också åtgärda dem, även om detta skulle ha gjorts redan när min farfar var vid liv. Men nu är det nuet jag har att förhålla mig till och jag kan endast påverka morgondagen.
Utgångsobjekt: Volvo V70 II från 2008. Rutan totalkrossades när jag lekte katt-och-råtta med det kringfarande, herrelösa släpet. Efter detta spektakel och efter att jag hade kommit i väg igen (med släpet ordentligt tillkopplat, den här gången
) ägnades tjugo minuter vid en Cirkel K-mack med deras dammsugare att dammsuga glasbitar ur bilen. Vid rutans fästpunkter runt om på bakluckan sitter fortfarande glas kvar med tanke på att det är där rutan är (eller var, i min situation) limmad.
Mina tidigare skruvkunskaper: Jag har hållit på rätt så mycket med allehanda mekaniska ingrepp på både mina egna och bekantas bilar och har följaktligen inte tummen mitt i handen. År 2013 bytte jag dessutom en vindruta på en Volvo 945 mot en bättre begagnad, och den gick igenom besiktningen efter den där reparationen. Att sedan exteriörtvätt också påverkade inredningen och att vindbrus gjorde en normal samtalsnivå svår är en annan sak. Kontentan är att jag besitter en något så när god erfarenhet av att reparera bilar. I det här avseendet vill jag dock att det ska bli riktigt ordentligt gjort, vilket kanske inte alltid har varit huvudprioritering för några av mina tidigare fordon.
Alternativ 1: Lämna in bilen och den begagnade rutan till en verkstad som monterar den åt mig. Det praktiskt enklaste tillvägagångssättet, men den ekonomiska biten gnager lite i mitt huvud. Rutan gick lös på 2 000 kronor, hyran är betalad och alla räkningar dragna... men jag ska kunna äta något de kommande veckorna också. Mitt lån och bidrag samt den lilla extraslanten från min anställning kan redan höras skramla från längst ned i botten av inkomstskålen. Vad kan det tänkas kosta för en glasfirma/bilverkstad att montera rutan?
Alternativ 2: Montera rutan själv på mina föräldrars uppfart en dag som solen skiner. Min plan ser i så fall ut som så här: a) Införskaffa cykelvajer och ett extra par händer, b) Med värmepistol och vajern såga bort glasresterna och därefter rengöra anläggningsytan noggrant, c) Applicera ett av någon reservdelsåterförsäljares rekommenderat lim för ändamålet runt om, d) Med sugproppar från Biltema/motsvarande lyfta rutan och trycka den på plats, e) Hålla kvar trycket så länge som instruktionerna för limmet anger.
Ställer jag dessa scenarion mot varandra i mitt sinne lutar det tungt åt alternativ två. Jag försöker att komma på potentiella missöden som kan tänkas dyka upp och som bara väntar på att få bevittna mitt besvikna, irriterade eller ledsna ansiktsuttryck, men ärligt talat kan jag inte komma på några alls. I jämförelse med att byta en vindruta, känner åtminstone jag att en bakruta på en herrgårdsvagn bör vara en av de mest förlåtande och fri-från-missöden-operation inom glasreparationerna i vilka limmade rutor ingår. Eller missar jag något elementärt, något som bara måste poängteras? För annars blir det nog så att jag försöker mig på att montera den själv utan verkstadsinblandning. Men jag tar likväl gladeligen emot tips och trix för att underlätta ett eventuellt ingrepp.
Tacksam för synpunkter och funderingar.
Trevlig kväll!
Denna afton är jag på skrivhumör och det har fött till liv dessa rader igenom vilka jag söker efter kunskap som jag hoppas att någon här bär inom sig. För den som inte uppskattar läsningen som sysselsättning räcker det att läsa den kortfattade versionen. För den som finner nöje i att läsa är det till min glädje som du gärna får ta del av den längre versionen.
Allt gott!
Kortfattad version:
Objekt och utgångspunkt: Volvo V70 II från 2008 (inte V70N alltså) som just nu saknar bakruta och i stället har en svart sopsäck som ersättning. Det enda som finns kvar av dess ruta är glasresterna som är fastlimmade i bakluckan. En begagnad ruta är på väg. Mina allmänna reparationskunskaper är goda och jag har gjort lite allt möjligt med tidigare fordon.
- Hur svårt är det att montera en bakruta på en Volvo V70 II från 2008?
- Vad kan det tänkas kosta att lämna in bilen och rutan till en bilverkstad och låta dem montera den?
Längre version:
Efter en ytterst klantig incident råkade jag för en tid sedan ut för en situation som kostade mig dels en bakruta, dels andra kosmetiska skador. Jag var vållande till situationen, inget annat fordon var inblandat, inga personskador uppstod, utan det var endast bilen jag körde som råkade illa ut. Ett släp som hoppar av är ingen lek vill jag lova, och särskilt inte när min enda tanke var att det absolut inte fick skena som om det fick smak av den fria viljan, och av den orsaken bromsade jag för att fånga upp ekipaget och styra det av vägen. När de akuta bekymren hade blivit hanterade och jag hade kommit vidare från platsen, var det endast att vänta på att morgondagens ljus skulle äta mörkret ur natten. Här började alla faktiska frågor att ställas och jag fick ta en i sänder.
Problem nummer ett var att jag hade lånat den av en anhörig, en farförälder, varför dennes försäkringsbolag fick mottaga skadeanmälningen. De beviljade anmälan utan konstigheter och hänvisade oss till en specifik verkstad för skadebedömning och reparation. Det här drog ut på tiden och bilen nådde aldrig verkstaden, utan kördes och körs med tejpad bakruta alltjämt. För sedan uppstod problem nummer två som bara inte skulle kunna ske. Ägaren till fordonet, min farfar, avled synnerligen hastigt, utan förvarning, och lämnade resten av familjen i sorg och chock.
Kort efter denna händelse vidtog vår familj åtgärder. För att lätta på änkans bördor och ekonomiska tvivel skrev vi över bilen till vår familj och tecknade en egen försäkring. Vi hade en, om än ringa, förhoppning om att det förra försäkringsbolaget möjligen skulle bekosta reparationen trots omständigheterna, i och med att händelsen, anmälan och så vidare gjordes i ett tidigare skede och att de sist vi hade talats vid givit klartecken. Men så tvärvände det - de menade på att vi förlorade erbjudandet när bilen lämnade dödsboet. Ingen av oss tänker heller ta den matchen, utan vi accepterar läget, för trots allt är inte bilen längre dödsboets och därmed upphörde också dess försäkring för den.
Nu har jag gått och grubblat över hur jag ska laga bilen, mina föräldrars bil nu helt sonika. Jag har beställt en begagnad bakruta som kommer att anlända i slutet på veckan. De resterande, kosmetiska skadorna får låtas till helhetens förtret vara icke-vidgjorda tills vidare - rutan är det prioriterade här. Likväl är inte en bakruta bara en bakruta för mig; min inkomst härrör från CSN och ett inte alltför omfattande extraknäck, varför jag har det minst sagt ekonomiskt ansträngt. Mina föräldrar har inte direkt krävt av mig att jag ska åtgärda problemet ögonaböj, men jag är en person som vill göra rätt för mig. Jag åsamkade skadorna och därför ska jag efter bästa förmåga också åtgärda dem, även om detta skulle ha gjorts redan när min farfar var vid liv. Men nu är det nuet jag har att förhålla mig till och jag kan endast påverka morgondagen.
Utgångsobjekt: Volvo V70 II från 2008. Rutan totalkrossades när jag lekte katt-och-råtta med det kringfarande, herrelösa släpet. Efter detta spektakel och efter att jag hade kommit i väg igen (med släpet ordentligt tillkopplat, den här gången
) ägnades tjugo minuter vid en Cirkel K-mack med deras dammsugare att dammsuga glasbitar ur bilen. Vid rutans fästpunkter runt om på bakluckan sitter fortfarande glas kvar med tanke på att det är där rutan är (eller var, i min situation) limmad. Mina tidigare skruvkunskaper: Jag har hållit på rätt så mycket med allehanda mekaniska ingrepp på både mina egna och bekantas bilar och har följaktligen inte tummen mitt i handen. År 2013 bytte jag dessutom en vindruta på en Volvo 945 mot en bättre begagnad, och den gick igenom besiktningen efter den där reparationen. Att sedan exteriörtvätt också påverkade inredningen och att vindbrus gjorde en normal samtalsnivå svår är en annan sak. Kontentan är att jag besitter en något så när god erfarenhet av att reparera bilar. I det här avseendet vill jag dock att det ska bli riktigt ordentligt gjort, vilket kanske inte alltid har varit huvudprioritering för några av mina tidigare fordon.
Alternativ 1: Lämna in bilen och den begagnade rutan till en verkstad som monterar den åt mig. Det praktiskt enklaste tillvägagångssättet, men den ekonomiska biten gnager lite i mitt huvud. Rutan gick lös på 2 000 kronor, hyran är betalad och alla räkningar dragna... men jag ska kunna äta något de kommande veckorna också. Mitt lån och bidrag samt den lilla extraslanten från min anställning kan redan höras skramla från längst ned i botten av inkomstskålen. Vad kan det tänkas kosta för en glasfirma/bilverkstad att montera rutan?
Alternativ 2: Montera rutan själv på mina föräldrars uppfart en dag som solen skiner. Min plan ser i så fall ut som så här: a) Införskaffa cykelvajer och ett extra par händer, b) Med värmepistol och vajern såga bort glasresterna och därefter rengöra anläggningsytan noggrant, c) Applicera ett av någon reservdelsåterförsäljares rekommenderat lim för ändamålet runt om, d) Med sugproppar från Biltema/motsvarande lyfta rutan och trycka den på plats, e) Hålla kvar trycket så länge som instruktionerna för limmet anger.
Ställer jag dessa scenarion mot varandra i mitt sinne lutar det tungt åt alternativ två. Jag försöker att komma på potentiella missöden som kan tänkas dyka upp och som bara väntar på att få bevittna mitt besvikna, irriterade eller ledsna ansiktsuttryck, men ärligt talat kan jag inte komma på några alls. I jämförelse med att byta en vindruta, känner åtminstone jag att en bakruta på en herrgårdsvagn bör vara en av de mest förlåtande och fri-från-missöden-operation inom glasreparationerna i vilka limmade rutor ingår. Eller missar jag något elementärt, något som bara måste poängteras? För annars blir det nog så att jag försöker mig på att montera den själv utan verkstadsinblandning. Men jag tar likväl gladeligen emot tips och trix för att underlätta ett eventuellt ingrepp.
Tacksam för synpunkter och funderingar.
Trevlig kväll!
