Sveriges Volvoforum

Din B21FT är ju utan intercooler och de var väl bara på runt 125 hästar original så en B21ET med intercooler bör väl gå rätt mycket bättre gissar jag.

frasse4 skrev: ↑tor 22 okt 2020, 11:07 Din B21FT är ju utan intercooler och de var väl bara på runt 125 hästar original så en B21ET med intercooler bör väl gå rätt mycket bättre gissar jag.

Den svensksålda jag provkörde med B21ET hade inte heller intercooler, men ändå var det mycket bättre drag i den.

Jag har för mig att 240 Turbo utan IC ska ha 155hk, och med IC ca. 180hk. Jag kan ha fel dock. USA-bilarna har kanske en annan effekt också.

Fanns IC på 240 utan egen hittepålösning? Jag hade en -84 och den hade inte IC medans jag vet att 740 Turbo hade i någon version.

Enligt wiki (som ju ofta kan ifrågasättas) fanns IC som tillval i USA från -83 och blev standard på USA-bilar från -84. De svenska bilarna med B21ET tycks inte fått IC vad jag kan se.

1981 hade B21FT 126 hk, 1982-1983 steg effekten till 127 hk och 1984 steg den till 131 hk utan IC och 162 hk med IC.

/Håkan

Tack för era svar! 127 hk stämmer nog med min bil. Vill minnas att det var det som skrevs in vid registreringsbesiktningen.

Vad för effekt har bilarna med B21ET? Är det 155 hk?

Jag funderar lite på framtiden för denna bilen, hur jag ska gå till väga. Tanken är att mer eller mindre renovera bilen och hålla den hyfsat orginal. Dock har jag ingen historik över bilen och jag vet inte ens om miltalet stämmer eller om den är i orginalskick som den är nu. Så några mindre modifieringar och förbättringar kommer det att bli, men inget som inte går att återställa. Bland annat hade jag tänkt lite bättre väghållning och montera en IC för att få lite bättre tryck i bilen. Även europafront och stötfångare vill jag ha. Detta är mina tankar nu och de kan ändras under tidens gång.

Den stora frågan är dock hur och när jag ska få möjlighet att fixa bilen. Den står just nu på en annan ort än där jag studerar och de kommande åren ser det inte så mycket ljusare ut på bilmekarfronten. Så jag funderar på hur jag ska förenkla det hela. Det bästa vore att strippa bilen helt och sen åtgärda den lilla rosten och skavankerna och lacka karossen. Detta kommer jag inte ha möjlighet att ordna själv så jag tänker lämna iväg allt plåt- och lackjobb till någon som kan den biten. Att strippa bilen helt kommer jag nog inte heller ha tid eller möjlighet att göra. Så det får kanske bli en utvändig lackering och rostlagning. Motorutrymme och andra skrymslen får jag ta vid ett annat tillfälle. Det kommer inte bli ett helt perfekt resultat, men det är samtidigt inte tanken. Bilen ska inte vara i utställningsskick utan den ska vara rostfri och i gott skick i övrigt, sen ska den användas. Den ska ligga brett på grusvägar och spruta grus. Den ska ta mig på långresor runtom i världen (om jag vågar ta mig utanför landsgränsen någon gång).

Jag måste alltså göra det så enkelt som möjligt för mig, annars är det risk att bilen kommer bli stående i minst fem-sex år och det känns inte kul. Jag skulle gärna vilja ha den ute på vägarna inom två år. Nu delar jag mest bara med mig av mina tankar, men är det någon som har erfarenhet av att renovera bilar som har några tips att dela med sig av om hur jag ska gå till väga? Eller alla tips, tankar och idéer tas tacksamt emot!

Förstår hur du tänker och känner. Det du behöver fundera över är vilken del du "ser fram" mot mest, renovera den eller köra den? En enkel fråga med ett inte alltid lika enkelt svar.

Min spontana tanke är att du kombinerar dom 2 till en början. Fixa småsaker som inte gör bilen obrukbar i flera flera månader(eller år). Börja med att åtgärda den rost som *måste* fixas(om sådan rost finns). Byt lite smådelar som inte kräver veckor av planering och stillastående(t ex nya fjädrar och dämpare, front, IC borde gå relativt snabbt att fixa också).
Om lacken behöver bättras på sina ställen(t ex på grund av rostlagning), börja med sprayburkar(2-komps!).

En hel omlackering av bilen bör vara bland det sista du gör, både pga. jobbet som krävs, ekonomiska skäl, och för körglädjen. För är du minsta lilla lik mig kommer du vara livrädd för minsta lilla stenskott när bilen väl blir omlackad, vilket kan hindra dig från att få ut full körglädje av bilen(du nämnde ju "sprätta grus", och det är väl bland det sämsta man kan göra mot lacken. Men kul är det!).

Räkna också med att det du tror kommer ta X tid, i slutändan kommer ta minst dubbelt så lång tid. Det kommer ALLTID upp oväntade hinder när man väl börjar skruva, speciellt på gamla bilar.

Det är väldigt väldigt lätt att fastna i "jag vill göra X, jag vill göra Y, och gärna allt på en gång!", och det kanske funkar för vissa. Men för dom flesta är det inte vettigt att göra på det sättet. Speciellt inte om man saknar både vettig plats(jag räknar "bilen står på annan ort" som en inte vettig plats) och tiden som krävs för ett sådant arbete.
Är det däremot så att det är just själva renoveringen man ser fram emot mest kan det absolut fungera, då spelar det så att säga ingen roll hur många år arbetet tar... Men det blir som sagt lite knöligare om man samtidigt "bara vill köra" med bilen.

Det finns väldigt mycket man kan göra på en bil samtidigt som man brukar den, men en hel renovering på en gång tillhör dessvärre inte den kategorin.

Tack för ditt svar Lucifer! Mycket kloka tankar.

Jag hade gärna gjort en helrenovering, men det kräver ett hyfsat bra garage som jag kan ha tillgång till ganska ofta, samt att jag har tid till en renovering. Nu saknar jag allt det där och jag kan inte se att jag kommer ha något av det i en överskådlig framtid. Det blir också jobbigt om jag helt plötsligt behöver byta garage när bilen är nerplockad i smådelar. Jag tror nog att jag kommer göra så som du säger. Fixa enklare saker som gör att jag kan bruka bilen, och fixa rosten. Det är ingen rost som måste fixas för att kunna bruka bilen, men det är ändå hög prio för mig att fixa det så att rosten inte blir värre. Sen kan jag slappna av. Det enda är lite ytrost här och var som behöver blästras samt ett rosthål i förargolvet som måste svetsas.

Tanken var först att lackera bilen hyfsat snart för att få den fin och se lite resultat, men jag är mer inne på ditt spår nu. Att hellackera bilen när den är en tom kaross kommer jag inte ha möjlighet att göra, och att lackera bilen i olika delmoment kommer inte bli bra. Resultatet blir nog bra, men att fortsätta göra större arbeten på bilen när den har ny lack är dömt att resultera i lackskador. Jag vet hur jag är jag mekar och jag är lite oförsiktigt ibland. Nä, en hellackering får bli ett senare skede, och efter det kanske det är som du säger att jag inte vågar sprätta grus längre. Bättre att passa på då innan jag blir rädd om bilen.

Jag har funderat lite mer och prioriteringarna till våren blir nog att fixa rosten och att få bilen besiktad så att den är laglig att köra på vägarna. I vilken ordning återstår att se. Rostlagningen lämnar jag iväg till någon så vet jag att det blir bra. Det är några plåtskador efter i slag i båda baljorna och en bit i ena tröskeln. Om det inte måste fixas så tar jag kanske det i ett senare skeden, men det kanske kan vara så att besiktningen klagar på tröskeln?

Om tröskeln inte är trasig, utan bara lite bulig, så bryr besiktningen sig inte. Även böjd plåt fyller sin funktion i form av bärfastighet osv, till skillnad mot trasig plåt där bitar saknas(pga. rost eller liknande).
Visst finns det säkert någon typ av gräns av hur böjd/bulig en plåt får vara, men då lär den nog vara så böjd att den utger fara för andra(utstickande), eller så böjd att bilen går som en banan efter vägen(dvs ramsne).
I övrigt är det bara kosmetiskt, och mig veterligen finns det ingen lag på att man inte får ha en "fuL" bil