Nä, nu är det dags, nu är väl V90n som projekt vid sitt slut tror jag.
Planerna var stora och på något vis började jag ledsna. Eller, ledsna är nog fel ord. Men jag känner att som daily driver med familj och annat så är det svårt att få den så som jag vill. Majoriteten av sakerna är förstås kosmetiska och inte ett problem egentligen - däremot en del pengar. Pengar som jag kan lägga på annat. Pengar som jag kommer lägga på annat.
V90n är kvar förstås och jag kommer fortsätta ta hand om henne, inget snack om den saken. Att plöja mer pengar än nödvändigt i henne? Nej, inte mer än att jag kommer byta ut den lätt tonade skyddsfilmen på framlyktorna mot en helt transparent nu under vinterhalvåret (för att sedan efter vintern slänga på mörk igen).
Filmen beställde jag för några veckor sen från VN Vinyls och den trillade hem efter någon dag, så där är vi good to go.
Diffusorn till baken är också hemma sedan en längre tid, jag har bara inte haft tid att labba med den.
De svartlackade utblåsen fixade jag ju till i somras men har inte hunnit byta.
Hunnit och hunnit... Inte prioriterat helt enkelt. Och med det insåg jag också att nä, jag vill nog inte göra så mycket mer med Harriet tyvärr. Lite ledsamt, men fokus har skiftat enormt.
Jag känner att det börjar bli dags för mitt drömprojekt. En bilmodell som fanns i familjen när jag var liten, en bilmodell som jag egentligen aldrig haft några speciellt stora tankar om, än mindre drömmar. Visst hade det varit kul att köpa tillbaka farsans gamla kärra, morsan sålde den till en gubbe kring 1993 och det är samma ägare än idag. Prisbilden är dock heeelt annorlunda mot vad den var då, eller för den delen bara 5-10 år sen.
Så planerna är orimligt ambitiösa för någon som bara bytt bromsar på en bil EN gång - dessutom med mekanikerhjälp. Ingen minns en fegis? Well... Vi får väl se.
Jag fantiserar och hoppas att jag inom ett år kommer ha hittat rätt objekt, fram tills dess köpte jag på mig en Haynes-bok som jag ska lusläsa tills jag har objektet i garaget.
En hint som ni säkert luskar ut, men målbilden förblir hemlig då purister kommer hata mig. :D
Nåväl..
Kanske var det parkeringsskadan i somras som gjorde att det rann över? Jag tror nästan det, jag vet att det redan då hade börjat dala lite med att jag helt enkelt inte orkar vara så OHYGGLIGT rädd om bilen hela tiden. Det är nästan att jag vill byta ut sommarhjulen på V90n mot något mindre... känsligt. På den nivån är det.
Eller så har jag bara blivit gubbig och har en sju år för tidig 40års-kris.