Sveriges Volvoforum

Det här är historien om mitt lilla vita vrak, en 940 -97.

Det började egentligen redan under tidig vår 2015.
Vi hade sedan tidigare en jättefin 744 -90 och en Skoda Octavida -14 i familjen. Men då 744:an inte varken hade ABS eller airbag, och Octavian var nätt och jämt året vid tiden, så tyckte jag att det var lite väl magstarkt att köra någon av dem. Och då det var mindre än ½ år kvar tills jag skulle fylla 18 år, kände jag mig ändå tvungen att börja övningsköra. Så jag och pappa började titta på Blocket. Då 940 både är en klassisk och säker bil, fick dra tungt (lämpligt när man har häst!) och inte borde kosta så mycket, kändes det som ett perfekt val.

Så i maj hittade vi bilen med stort B. Det var en alldeles kritvit -97 Sedan. Den hade bara haft en ägare och gått 16 99x mil. Alldeles perfekt för mig! Så vi åkte och tittade på den. Pappa förstod direkt att något litet var fel, då ett däck var snedslitet (det visar sig vara framvagnsinställningen som är åt farskogen!). Vi fick också veta att kamremmen var bytt – för 13 år sedan. :lol: Jaja, några mindre skavanker får man väl räkna med när den är så pass gammal tyckte pappa. Vi fick inte heller se så mycket dokumentation då, utan det som fanns skulle skickas när det hittades. Sagt och gjort, vi köpte den, för 18 000 kr.

Dokumentationen som fanns, bestod i de tre senaste besiktningsprotokollen och några gamla kvitton från runt millennieskiftet. Ett av dessa bekräftade även att kamremmen inte var bytt på 13 år/9 000 mil.

Då felen ändå inte var jätteakuta, bestämde vi att den inte skulle användas allt för mycket till dess allt var åtgärdat. Men sommaren stod ju för dörren, och då skulle det finnas tid att fixa den. Så kom sommaren. Pappa insåg dock att han inte hade kunskap nog för att fixa framvagnsinställningen och kamremmen själv. På verkstad skulle det kosta typ 2 500 kr. Visst, lite surt, men som sagt var ju inte bilen sprillans ny precis.

En dag i juni var vi som vanligt på väg till stallet. Men vi fick tvärnita för en traktor, och bromsarna låste sig! :-O) Lyckligtvis satt pappa vid ratten… Han provade att bromsa hårt några gånger på väg hem också, men med samma resultat. ABS:en funkade inte. Kul. :-(O) 2 500 kr reparationer kändes ändå okej, men nu detta också, nej! När han skulle starta bilen följande gång märkte han också att det inte bara var ABS:en som inte funkade, ABS-lampan funkade inte heller. Märkligt… Pappa gick då tillbaka, och kollade i besiktningsprotokollen, för att se om det stod något om ABS-fel där. Men icke. Han ringde även tidigare ägaren, men fick bara som svar att det aldrig varit problem med ABS, och inte framvagnsinställningen heller för den delen. Konstigt… Vid det här laget började vi faktiskt bli ganska lessna på bilen.

Så kom september, och hösten. På grund av ABS-felen och att annat kommit emellan, hade vi inte gjort någonting åt varken framvagnsinställningen eller kamremmen. Dessutom började vi se att det var en del rost på vraket, som tillsynes var övermålad, men där färgen börjat släppa. Lyckligtvis bara ytrost, men ändå. Vid det här laget hade vi lessnat fullkomligt på vraket, men värre skulle det komma att bli…

I mitten av september behövde pappa ta vraket för att köra skräp till soptippen, då jag och mamma skulle ha Octavian. Han kom dock inte en centimeter – skiten startade inte längre! Efter en liten koll under motorhuven, och tittande i en bok om 940 (Haynes tror jag den hette??) kom han fram till att det nog var bränslepumpen som var problemet. Så han sprutade kontaktspray på en del kablar. Utan tillstymmelse till resultat. Nu var slutet nära…

Jag propsade hela tiden på att vraket skulle skrotas. Ingen skulle ändå vilja ha en bil som inte startar, och dessutom skulle den bara orsaka framtida ägare förbannelse. Men pappa ville ändå ge marknaden en chans, så vi kompromissade. Han fick sätta ut en Blocket-annons under max en veckas tid. Men hade ingen eller endast någon oseriös firma nappat, skulle den skrotas.

Sagt och gjort. Redan efter några timmar ringer några killar från Norrköping, som skulle komma med bilsläp på stört. Herre gud. Att man vill åka 15 mil för en bil som inte ens startar, men visst… De kom samma kväll, och köpte vraket. Frågade lite nyfiket vad de skulle med skiten till, och fick till svar att dem skulle göra i ordning och sen använda den. Herre gud igen… :shock:

Det sista stycket utspelade sig igår, söndag, och faktiskt känns det som ett bra avslut på den här historien. Jag är förvisso lite ledsen över att aldrig själv fått köra ”min” bil, men å andra sidan är det ju för farligt med trasig ABS. Och visserligen hade man kunnat skrota den också, då hade ju ingen annan ”lidit” av den. Men samtidigt känns det här ändå väldigt bra. Den får komma till några med intresse, kunskap och tid. Som kan och vill ta vara på den, och liva upp dess forna charm. För reparerar man bara alla fel, och tar hand om rosten på dörrar och skärmkanter, kan den säkert leva i fem år till… (L)

PS. Vet inte om ni två killar läser detta, men med tanke på att ni var typ 5 år äldre än mig och säkert använder en hel del forum/sociala medier, skulle det inte förvåna mig

Ärligt talat? Det där var ju bara småsaker.
Att få en gammal rödblockare som inte startar, att starta igen, kostar inte många kronor även om man byter hela motorn. I det här fallet var det säkert bränslereläet(typ 50spänn) eller pumpen under bilen(~500kr) som gett sig. 2 vanliga fel.
ABSen är säkert bara en givare eller krans - varken svårt eller speciellt dyrt att fixa.

Inget av felen är ens i närheten av allvarliga nog för att skrota hela bilen för.
Hur mycket sålde ni den för?

Sen måste jag inflika... "för farligt utan abs"... Det enda som är farligt är folk som förlitar sig blint på säkerhetssystem, och KOMMER orsaka en olycka den dagen säkerhetssystemet plötsligt slutar fungera. Lär dig köra utan ABS istället, lär dig att bromsa rätt, lär DIG att köra bil, och inte bilen köra dig.

Lucif3r skrev:Ärligt talat? Det där var ju bara småsaker.
Att få en gammal rödblockare som inte startar, att starta igen, kostar inte många kronor även om man byter hela motorn. I det här fallet var det säkert bränslereläet(typ 50spänn) eller pumpen under bilen(~500kr) som gett sig. 2 vanliga fel.
ABSen är säkert bara en givare eller krans - varken svårt eller speciellt dyrt att fixa.

Inget av felen är ens i närheten av allvarliga nog för att skrota hela bilen för.
Hur mycket sålde ni den för?

Sen måste jag inflika... "för farligt utan abs"... Det enda som är farligt är folk som förlitar sig blint på säkerhetssystem, och KOMMER orsaka en olycka den dagen säkerhetssystemet plötsligt slutar fungera. Lär dig köra utan ABS istället, lär dig att bromsa rätt, lär DIG att köra bil, och inte bilen köra dig.

Vi sålde den för 7 000 kr.

Intressant det där med felen! Men tyvärr så blev vi bara mer och mer trötta på den vart eftersom och orkade tillslut inte ens bry oss...
Jo, du har ju rätt om det där med ABS:en, absolut. Men samtidigt, med tanke på vilka vägar jag skulle röra mig på, så är ABS ett absolut grundkrav där.

Bara en förlust på 11.000 kr...
Trist såklart när det jävlas, speciellt på en bil som man nyss köpt. Sådant kan definitivt göra att man tappar lusten. Men håller med om att det mest var småfel, och hade ni lagt en mindre summa på att fixa detta så hade nog den bilen hängt med i många år till.
Varför ge upp så lätt?

Våren 2011 så köpte jag en 765 Turbo -90. Den var i stora drag ombyggd till en V90, kul och rätt udda bil.
Men kunde ju ha börjat bättre om man säger så.
Fick ett rejält stenskott nästan direkt. Kul att behöva börja med ett rutbyte för flera tusen kronor.

Några månader senare så tackade bilen mig med ett totalt motorras mitt under husvagnssemester med några bekanta.
Blev ett saftigt femsiffrigt belopp med bärgning, hyrbil och transport av skitbilen hem samt vagnen, plus helt förstörd semester.
(säljaren, en f.d. polare, hade visst glömt att upplysa mig om att det troligtvis fanns en spricka i toppen, fick jag höra ryktesvägen sen)

Lösningen blev donatorbil för 7.000 kr med ny motor samt turbo. Den som satt i mådde inte så bra efter att motorn kastat ur sig delar av ventiler och andra hårda metallbitar när den gav upp.

Nästa sommar när det var dags för ett nytt försök med husvagnen så täckte iallafall helförsäkringen bärgningen! :roll:
Denna gång efter kopplingsras 30 mil hemifrån...
Försäkringen täckte bärgning till närmsta verkstad alltså. En större kedja som rimmar på "ekonomen", och som skulle ha tid att hjälpa oss om ca tre veckor! Fast de kunde inte lova något heller då företagskunder gick före vid ev. problem.
Det är service det!.. *not*

Blev camping med sambon och nyfödd bebis i närheten av denna skitverkstad på ett mysigt industriområde ett par nätter innan jag lyckades få ett par polare att komma ner med trailer och två bilar så de kunde "rädda" oss därifrån.
Det haveriet kostade iallafall bara ett fyrsiffrigt belopp, och förstörd resa.

Nu står bilen bara och skäms här på gården sen tre år tillbaka. Har hittat ganska mycket rost i trösklarna och runt bakre domkraftfästena som inte längre går att använda.
Men det är bara att bita ihop, och om några år ska den fan rulla igen är planerna. ;)

Lillarapunzel skrev:Vi sålde den för 7 000 kr.

Ok, ja då förstår jag att den inte var svårsåld. Gått så pass lite, sen årsmod. med turbo, plus att det var en 945 vilket per automatik innebär att folk vill ha dom

Missförstå mig rätt, ABS är ett väldigt bra säkerhets system som helt klart är en stor fördel att ha. Men, som allt annat så går ABS'en förr eller senare sönder på ett eller annat sätt. Och händer det vid "fel" tillfälle så måste man kunna bromsa 'riktigt' utan ABS, oavsett väglag.
När jag övningskörde(i en 945a -92a dock) så ryckte vi faktiskt säkringen till ABSen så jag fick lära mig bromsa utan... Det var spännande dom första gångerna på halt underlag :mrgreen: :mrgreen:

Lucif3r skrev:

Lillarapunzel skrev:Vi sålde den för 7 000 kr.

Ok, ja då förstår jag att den inte var svårsåld. Gått så pass lite, sen årsmod. med turbo, plus att det var en 945 vilket per automatik innebär att folk vill ha dom

Missförstå mig rätt, ABS är ett väldigt bra säkerhets system som helt klart är en stor fördel att ha. Men, som allt annat så går ABS'en förr eller senare sönder på ett eller annat sätt. Och händer det vid "fel" tillfälle så måste man kunna bromsa 'riktigt' utan ABS, oavsett väglag.
När jag övningskörde(i en 945a -92a dock) så ryckte vi faktiskt säkringen till ABSen så jag fick lära mig bromsa utan... Det var spännande dom första gångerna på halt underlag :mrgreen: :mrgreen:

940 Sedan, LTT 135 hk*
Men annars ligger det säkert något i det säkert något i det du säger!

ABS har näst intill ingen effekt på att förhindra dödsolyckor. Vill du ha något som hjälper, se till att bilen har antisladd.
(Källa http://www-nrd.nhtsa.dot.gov/Pubs/811182.PDF, vill man så går det att hitta fler undersökningar som visar att ABS inte är livsnödvändigt.)

Jag har lite svårt att förstå varför du inte kan övningsköra med familjens vanliga bil. Jag övningskörde i mina föräldrars nya Volvo. I princip alla jag känner har också övningskört i familjens "bästa" bil. Enda undantagen är där familjen haft automatlåda på den vanliga familjebilen -- då har jag ett par bekanta som skaffat äldre bilar med manuell låda. Mina barn kommer att få börja övningsköra om drygt två år. Det är ingen diskussion om att de kommer att få göra det i familjens bästa och säkraste bil.

Ett råd i all välmening. Gör inte allting så komplicerat. Kör med de bilar du kommer åt. Kör så ofta du kan. Det brukar lösa sig till slut.

Ja fast utan abs så kan du ju glömma att försöka styra undan när framhjulen låser sig. Men med abs så har man ju iaf skaplig styrning när man pallnitar.

Visst, men den fördelen har visat sig utan mätbar fördel när det gäller att förhindra dödsolyckor. Om jag kommer ihåg rätt finns det någon studie som visar på ett svagt bidrag -- men de flesta kommer till samma slutsats som amerikanerna i den länkade studien.