[NCR]

Japp, jag erkänner. Jag installerade och fastnade efter några timmar. Fruktansvärt roligt är det i alla fall och detta att kunna dra på äventyr med sina vänner (och alla nya man träffar i spelet) gör att alla andra spel man provat tidigare känns korta och trista.

Jag spelade enbart FPS (First Person Shooters) typ Half-Life, Battlefield 2 osv innan jag provade detta men nu är det helt kört med sånt. Drakar väntar på att bli mosade och fienden på att bli ivägjagade! :D

Jag bifogar en recension som en kille har skrivit som jag tycker är bra:

Det är lätt att undra hur J.R.R. Tolkien, om han fortfarande levt, skulle ha tolkat den massiva påverkan hans arv haft på dagens samhälle. För hans genre - fantasyn - har aldrig känts så nära och lättillgänglig som nu.

World Of Warcraft är kort sagt enormt. Att bege sig till denna vackra virtuella värld görs med några snabba musklick, men att utforska den är ett oändligt projekt. Världen består av två jättelika öar, Azeroth som är de godas hemvist och Kalimdor, de ondas. Men där ondska finns, bor också godhet. På Kalimdor beblandar sig de alliansknutna nattalverna med taurer, troll och orcher. Det motsatta gäller på Azeroth där de odöda har en egen bit mark bland annars godhjärtade människor, dvärgar och gnomer.

Att hinna beskriva spelets komplexitet på en sida är omöjligt, så jag tar de viktigaste bitarna. Utöver att ta ut en ras och sedan bestämma utseende, går det rent naturligt att välja vilket sorts skrå man vill tillhöra. Magiker, shamaner, krigare och jägare är några av klasserna. Varje kategori medför sina för- och nackdelar. Sedan är det bara att bege sig ut på en oförglömlig upptäcktsresa.

Befogade uppdrag

I början startar man som en nästan naken individ utan vare sig några egentliga kvalifikationer eller redskap. Men under spelets gång, efter avklarade uppdrag och allmänt monsterdödande, förbättras alla attribut. Valfriheten över olika former av specialisering inom ämnesområden som örtsamlare, smed, helare och mycket mer sätter tydliga stämplar på spelarnas avatarer.

När det kommer till själva lirandet, blir det sällan linjärt och förutbestämt. Alltid finns något roligt att hitta på och den tristess som brukar infinna sig när man ska levla är som bortblåst. Småuppdragen, hur simpla de än må vara, känns ändå befogade och tillför mycket till den stora handlingen. Däremot inte sagt att det inte finns irritationsmoment. Jag svor högt måna gånger över att specifika objekt som måste hämtas genom att döda djur, ibland inte gick att hitta när man länsade bytet. Att hämta fyra tigerpälsar kan lätt sluta med tio döda tigrar. Är man omringad av andra spelare med samma uppdrag, tar ärendet ännu längre tid därför att nya djur som ersätter de dödade tar några minuter på sig att komma.

Utmärkt socialt experiment

Som det sociala experiment ett onlinerollspel egentligen är, så är kommunikationen i World Of Warcraft ett nöje i sig. Det lönar sig att samarbeta med andra och man kan lätt annonsera efter personer som är ute på liknande uppdrag. Råkar de bära på sig nya uppdrag, kan de dela med sig till resten av gruppen. När högre levels har nåtts går även Elite Quests att utföra, där det faktiskt krävs en grupp av personer för att ta sig an fienderna.

World Of Warcraft är ett spel som aldrig känns stelt eller enformigt. Tröttnar man på att slakta fiender kan man gå och fiska, snacka med andra eller försöka förbättra sina egenskaper. De stora städerna är utmärkta forum där nya spännande individer går att lära känna. Blizzard har satt en helt ny standard för genren och öppnat upp en värld som nu är tillgänglig för alla, inte bara unga, ljusskygga, arbetslösa män i grå mjukisbyxor.

Jonas Lundmark

http://www.apple.com/games/trailers/wor ... er480.html

[_hagitch_]

Japp, jag erkänner. Jag installerade och fastnade efter några timmar. Fruktansvärt roligt är det i alla fall och detta att kunna dra på äventyr med sina vänner (och alla nya man träffar i spelet) gör att alla andra spel man provat tidigare känns korta och trista.

Jag spelade enbart FPS (First Person Shooters) typ Half-Life, Battlefield 2 osv innan jag provade detta men nu är det helt kört med sånt. Drakar väntar på att bli mosade och fienden på att bli ivägjagade! :D

Jag bifogar en recension som en kille har skrivit som jag tycker är bra:

Det är lätt att undra hur J.R.R. Tolkien, om han fortfarande levt, skulle ha tolkat den massiva påverkan hans arv haft på dagens samhälle. För hans genre - fantasyn - har aldrig känts så nära och lättillgänglig som nu.

World Of Warcraft är kort sagt enormt. Att bege sig till denna vackra virtuella värld görs med några snabba musklick, men att utforska den är ett oändligt projekt. Världen består av två jättelika öar, Azeroth som är de godas hemvist och Kalimdor, de ondas. Men där ondska finns, bor också godhet. På Kalimdor beblandar sig de alliansknutna nattalverna med taurer, troll och orcher. Det motsatta gäller på Azeroth där de odöda har en egen bit mark bland annars godhjärtade människor, dvärgar och gnomer.

Att hinna beskriva spelets komplexitet på en sida är omöjligt, så jag tar de viktigaste bitarna. Utöver att ta ut en ras och sedan bestämma utseende, går det rent naturligt att välja vilket sorts skrå man vill tillhöra. Magiker, shamaner, krigare och jägare är några av klasserna. Varje kategori medför sina för- och nackdelar. Sedan är det bara att bege sig ut på en oförglömlig upptäcktsresa.

Befogade uppdrag

I början startar man som en nästan naken individ utan vare sig några egentliga kvalifikationer eller redskap. Men under spelets gång, efter avklarade uppdrag och allmänt monsterdödande, förbättras alla attribut. Valfriheten över olika former av specialisering inom ämnesområden som örtsamlare, smed, helare och mycket mer sätter tydliga stämplar på spelarnas avatarer.

När det kommer till själva lirandet, blir det sällan linjärt och förutbestämt. Alltid finns något roligt att hitta på och den tristess som brukar infinna sig när man ska levla är som bortblåst. Småuppdragen, hur simpla de än må vara, känns ändå befogade och tillför mycket till den stora handlingen. Däremot inte sagt att det inte finns irritationsmoment. Jag svor högt måna gånger över att specifika objekt som måste hämtas genom att döda djur, ibland inte gick att hitta när man länsade bytet. Att hämta fyra tigerpälsar kan lätt sluta med tio döda tigrar. Är man omringad av andra spelare med samma uppdrag, tar ärendet ännu längre tid därför att nya djur som ersätter de dödade tar några minuter på sig att komma.

Utmärkt socialt experiment

Som det sociala experiment ett onlinerollspel egentligen är, så är kommunikationen i World Of Warcraft ett nöje i sig. Det lönar sig att samarbeta med andra och man kan lätt annonsera efter personer som är ute på liknande uppdrag. Råkar de bära på sig nya uppdrag, kan de dela med sig till resten av gruppen. När högre levels har nåtts går även Elite Quests att utföra, där det faktiskt krävs en grupp av personer för att ta sig an fienderna.

World Of Warcraft är ett spel som aldrig känns stelt eller enformigt. Tröttnar man på att slakta fiender kan man gå och fiska, snacka med andra eller försöka förbättra sina egenskaper. De stora städerna är utmärkta forum där nya spännande individer går att lära känna. Blizzard har satt en helt ny standard för genren och öppnat upp en värld som nu är tillgänglig för alla, inte bara unga, ljusskygga, arbetslösa män i grå mjukisbyxor.

Jonas Lundmark

http://www.apple.com/games/trailers/wor ... er480.html

nefan..det är ju riktigt segt.. :lol: