Sveriges Volvoforum

Hej kompisar :( ja nu är jag ledsen igen :( men det har varit lite mycket DÖD för mej nu ett tag :( Idag var jag och begravde min mamma som dog för några veckor sen, ja hon var 88 år men det är alltid lika jobbigt att vara med om sådana saker :( för ungefär två månader sen så va jag ju med om att göra samma sak med en av mina bästa vänner så det börjar bli lite för mycket av detta just nu, om ni fattar ?:-/ Känner att här kan jag iallafall skriva av mej lite eftersom jag vet att ni inte tycker att det är fel att göra så :shock: Tack för det. Jo det är klart att det blir svårt men det ljusa idag var att jag hade min familj, min fru och mina två söner + en av sönernas fästmö med som tröst och det gav dom mej verkligen :) När det blev som mest svårt och jobbigt för mej så fanns dom där alldeles nära och tröstande och nu efter när jag sitter här hemma och tänker efter så känner jag mej stolt som en tupp för att dom var där och gav mej just det stöd och den tröst som jag behövde att jag dessutom känner att jag fick en underbar och NY kontakt med mina tre syrror gör ju att livet känns som att det finns en mening med det mesta som sker :D OCH Tack för att NI FINNS därute och som jag vet att jag kan skriva av mej till, ja ibland så blir detta forum nästan som en blog för mej :!: Men jag ser inget fel med det utan tycker bara att det är UNDERBART :D för egentligen så känner vi ju bara varandra genom forumet men ändå!!!!! så känns det som ni är ett stöd och som jag bara kan skriva av mej lite på. Så TACK ALLA NI DÄRUTE!!! Tack för att ni FINNS 8)

Tråkigt med din mor men hon fick leva länge ändå .88 år är inte så vanligt att människor blir nuförtiden.
Min mormor är 83 tror jag och ligger på ålderdoms hem (lite senil ) jag skäms att berätta detta men har ej varit hälsat på henne och hon har snart varit där i 1-2 år . Hon har blivit mycket senil säger min mor och minns ej någon som har varit där och ej vad som hände för 10 min sedan. Jag minns henne som ganska pigg och fräsh i minnet när hon bodde kvar i sin villa och kanske är det så jag vill minnas henne därför jag ej tar mig i kragen och hälsar på henne. :?:
Sen var det ju kul du fick lite "NY" kontakt med familjen :D som jag brukar säga: "det finns inget ont som inte har något gott med sig" :D

Mvh / Magnus

jag lider med dig det känns jäkligt att mista en familjemedlem jag miste min lillebror 1989
endast sexton år gammal det tog väldigt lång tid innan den värsta sorgen lagt sig
jag tröstade mig själv med väldigt långa mc-turer och fick och gav stöd av övriga familjen
men som min gamla mormor alltid sagt när det är som mörkast så ljusnar det.
ta hand om din familj och krama om dem ofta man vet inte vilken dag som är den sista.


mvh/roger

lilleman skrev: ta hand om din familj och krama om dem ofta man vet inte vilken dag som är den sista.

Så sant som det är sagt!