Besiktigade bilen idag
Postat: mån 13 feb 2012, 17:38
Så… nu är bilen besiktigad. Det började med att jag tog tjänstemannen avsides och fråga lite diskret om man kunde ”diskutera och komma överens” om saker och ting. Jag gned tummen mot pek- och långfinger, ja ni vet, den där klassiska gesten som visar att det handlar om pengar. Man är ju ändå lite världsvan. Han tittade med skickligt spelat oförstående på mig eftersom hans omutbara kollega stod bredvid, men jag upplevde att vi hade förstått varandra. Jag lät honom börja och han kollade skeptiskt på tejpen som höll fast säkerhetsbältena men han förstod att inte dra för hårt i dem. Varningstriangeln hade han inte räknat med att finna men han hade nog inte heller räknat med att se att bakaxeln satt fast med ståltråd och bundband. Han verkade ändå rätt nöjd med denna lösning eftersom han vinkade till sig sin kollega och glatt visade min konstruktion. När han satte sig på drickabacken jag har som förarstol, lossnade ratten och han föll baklänges men jag var snabb att fånga upp honom och sticka till honom en femhundring. Hade jag inte fångat honom så hade han trillat ut genom rosthålet under mattan framför baksätet. Strålkastarna undersöktes och han undrade hur länge sådana där ficklampsbatterier brukade räcka. Eftersom jag skaffat ficklampor med LED-ljus så drar de inte så mycket ström och håller därför i flera timmar. Det verkade okej eftersom han antecknade en massa om detta och förmodligen skulle testa denna lösning på sin egen bil. Han anmärkte på att vänster dimljus stod lite högt och kunde blända men att han inte gav ombesiktning på det men att jag skulle justera det så fort som möjligt. Jag hjälpte honom att knuffa upp bilen på rullarna för bromstestet. Bromstestet gick rätt bra eftersom bromsarna höger bak och vänster fram kärvar och ligger emot bromsskivorna redan innan man trycker på bromsen. Jag sa att man inte kunde lita på de där rullarna man kör på och att han istället skulle okulärbesiktiga bromsarna vilken han tyckte var en utmärkt idé för då slapp han chansa på att bromspedalen inte skulle skada honom.
Efter detta knuffade vi upp bilen på lyften så att han kunde kolla på alla saker som satt löste på underredet. Rostflagorna var inga konstigheter eftersom jag tömt inte mindre än åtta sprayburkar rostskyddsmedel där så att flagorna och plåtbitarna satt fast ordentligt. Rostskyddsmedel är väldigt klibbigt och har god vidhäftningsförmåga. Grannens katt hade till exempel fastnat under min bil. Då var det mysteriet löst. Det var förra sommaren grannen frågade om jag sett lilla Tussan. Vad som inte satt fast ordentligt var avgassystem, kardanaxel, framaxel och växellåda. Jag förklarade att eftersom bilen är automatväxlad så märker man inte så mycket att växellådan sitter lite löst och att den lösa kardanaxeln är bränslesparande. Det får inte sitta för hårt eftersom det blir för mycket friktion då. Att framaxeln sitter lite löst är heller inga större problem eftersom hela framdelen med motor och växellåda vilar på den. Fronten är ju så tung att det skall mycket till för att den skall glida loss från framaxeln. Skulle oturen ändå vara framme så har jag säkrat den med ett nylonrep så att den inte far all världens väg. Avgassystemet sa han inte så mycket om eftersom hans kollega tog in det till sig för att besiktiga det.
När han hissat ned bilen knuffade vi igång den så att han fick provköra. Tuten funkade inte med det spelar ju liksom ingen roll, jag hör den ändå inte när jag spelar musik högt på stereon. Vindrutetorkarna funkade inte heller men detta borde inte heller spela någon roll eftersom jag ändå inte har någon vindruta. Som väl är så fungerar vindrutespolningen och han blev glatt förvånad när han fick en dusch oljeblandat kylarvatten i ansiktet. Jag brukar inte använda denna funktion eftersom den är onödig när jag ändå inte har någon vindruta. När vi efter en sväng runt kvarteret och 45 minuter senare var tillbaka skulle avgasvärdena kollas. Maskinen fick ett astmaanfall och gick sönder och som standard visas så alla värden som maxvärden och då kan man ändå inte veta vad som gäller. Eftersom jag tycker att man skall fria hellre än att fälla så borde bilen bli godkänd. Jag menar… vet man inte vad den har för avgasvärden så kan man ju inte heller veta om de är bra eller dåliga och de kan ju inte bara utgå från att de är dåliga?
Tydligen blev de så imponerade över min bils goda skick att de ville behålla den för att visa upp den för andra. De var så schysta att de skramlade ihop till en bussbiljett så att jag kunde åka hem. De sa inget om när jag kunde få tillbaka bilen men det är ju bara kul att de gillar den. De lyfte till och med in den i fin container som det stod STENA METALL på. Det är ju de som kör färja till Danmark och Tyskland så förmodligen skall bilen ned till någon bilmässa i Schweiz eller något annat högteknologiskt land.
Efter detta knuffade vi upp bilen på lyften så att han kunde kolla på alla saker som satt löste på underredet. Rostflagorna var inga konstigheter eftersom jag tömt inte mindre än åtta sprayburkar rostskyddsmedel där så att flagorna och plåtbitarna satt fast ordentligt. Rostskyddsmedel är väldigt klibbigt och har god vidhäftningsförmåga. Grannens katt hade till exempel fastnat under min bil. Då var det mysteriet löst. Det var förra sommaren grannen frågade om jag sett lilla Tussan. Vad som inte satt fast ordentligt var avgassystem, kardanaxel, framaxel och växellåda. Jag förklarade att eftersom bilen är automatväxlad så märker man inte så mycket att växellådan sitter lite löst och att den lösa kardanaxeln är bränslesparande. Det får inte sitta för hårt eftersom det blir för mycket friktion då. Att framaxeln sitter lite löst är heller inga större problem eftersom hela framdelen med motor och växellåda vilar på den. Fronten är ju så tung att det skall mycket till för att den skall glida loss från framaxeln. Skulle oturen ändå vara framme så har jag säkrat den med ett nylonrep så att den inte far all världens väg. Avgassystemet sa han inte så mycket om eftersom hans kollega tog in det till sig för att besiktiga det.
När han hissat ned bilen knuffade vi igång den så att han fick provköra. Tuten funkade inte med det spelar ju liksom ingen roll, jag hör den ändå inte när jag spelar musik högt på stereon. Vindrutetorkarna funkade inte heller men detta borde inte heller spela någon roll eftersom jag ändå inte har någon vindruta. Som väl är så fungerar vindrutespolningen och han blev glatt förvånad när han fick en dusch oljeblandat kylarvatten i ansiktet. Jag brukar inte använda denna funktion eftersom den är onödig när jag ändå inte har någon vindruta. När vi efter en sväng runt kvarteret och 45 minuter senare var tillbaka skulle avgasvärdena kollas. Maskinen fick ett astmaanfall och gick sönder och som standard visas så alla värden som maxvärden och då kan man ändå inte veta vad som gäller. Eftersom jag tycker att man skall fria hellre än att fälla så borde bilen bli godkänd. Jag menar… vet man inte vad den har för avgasvärden så kan man ju inte heller veta om de är bra eller dåliga och de kan ju inte bara utgå från att de är dåliga?
Tydligen blev de så imponerade över min bils goda skick att de ville behålla den för att visa upp den för andra. De var så schysta att de skramlade ihop till en bussbiljett så att jag kunde åka hem. De sa inget om när jag kunde få tillbaka bilen men det är ju bara kul att de gillar den. De lyfte till och med in den i fin container som det stod STENA METALL på. Det är ju de som kör färja till Danmark och Tyskland så förmodligen skall bilen ned till någon bilmässa i Schweiz eller något annat högteknologiskt land.
