Sveriges Volvoforum

Jag har hängt i det här forumet regelbundet under 2 1/2 år och lärt mig massor och tagit del av folks erfarenheter.

Det hör inte till ovanligheterna - har jag märkt - med desperata personer som relativt nyligen köpte en 5-15 år begagnad gammal bil och upptäckt riktigt allvarliga och dyrbara fel sådär någon vecka eller någon månad efter köp.

Jag undrar nu om ni tror det är vanligt med personer som börjar märka hur den egna bilen börjar uppvisa "problem" av olika slag, och sedan tänker att: det är lika bra att försöka sälja den snabbt nu innan den rasar fullständigt. Man hoppas att köparen inte kommer märka något, och om köparen kommer tillbaka efter en tid så låtsas man som det regnar; givetvis hade man ingen aaaning om detta.

Hur vanligt är detta, tror ni?

Tror tyvärr att det är vanligt, enligt många nuförtiden är det inget fel i det.
Sedan är det ju inte helt svart och vitt, köper man en bil så har man ju ett ansvar att kolla upp den. Uppfattningen om vad som är ärligt respektive oärligt skiljer från person till person, väldigt få som ser sig själv som oärlig.

Jag skulle tro att det är väldigt vanligt. Däremot tror jag att vi inte kommer få se så många här som erkänner det.

Ett exempel: Om man har en v70n-01 som har gått 20k mil och har börjat uppvisa vissa symtom på att gasspjället börjar ge upp men bilen funkar fint, är man då oärlig om man säljer utan att nämna det? Kanske, kanske inte, en gråzon tycker jag. Bilhandlare är nog inte ärligare än privatpersoner iaf.

Jag tycker att man läser sånt på forumet då och när någon har symptom på något allvarligt och dyrt fel - "sälj bilen fort" eller "byt bil" och liknande.

Det är säkerligen vanligt, och jag ser inget större fel i det.
Köper sig en äldre bil gör man för att spara pengar. Pengar växer inte på träd, hade bilen varit perfekt hade föregående säljare troligen inte sålt den. Således tycker jag att det ligger hos köparen att provköra bra nog (eller kosta på ett begtest) för att kunna upptäcka samma fel som förre ägaren hittade.

Tyvärr verkar det också vara så att folk inte tittar alls. Ännu mindre frågas det.
Sen finns det en allmän ide om att man ska göra *klipp* genom att köpa bilar med problem trots att man inte har kunskaper.
Då är det en bra vit lögn när man står där och inte reder ut felen av olika anledningar. Man har minsann blivit lurad och inget annat.

Det senaste är väldigt sant. Mina 2 senaste bilar har sålts till folk som tittat i 10 minuter och sen åkt iväg med bilen. Ingen diskussion kring service annat än att "den är väl servad enligt bok", inte en fråga om märkestypiska fel osv. Ingen av dessa köpare har blivit blåsta eftersom mina bilar har varit i gott skick men det hade ju inte varit svårt att lura på dem en bil i dåligt skick så länge den sett bra ut på ytan.

Själv skulle vi köpa extrabil i höstas. Provade först en Mondeo där ägaren och polaremannenkompis följde med. De tisslade i baksätet på sitt egna språk och efter tio minuter fick jag inte testa mer. Nu funkade inte AC vilket gjorde att jag kunde ge en rimlig förklaring till varför jag inte ville köpa"fina bilen". Men ska sanningen fram så han jag inte ens prova ordentligt. AC hade jag egentligen skitit i. Men jag hade en STOR känsla av att bli blåst.

Jag var på turné i säkert 2 månader runt mälardalen på jakt efter en bil till min svägerska och hennes karl. Ingen av dom har någon bilkunskap så jag anmälde mej att hjälpa till. Jag har alltid ficklampa med mej och ett par handskar för att kunna slänga mej under bilen och rycka å slita i valda delar. Jag har mött allt från tandlösa hillbillys till zigenare (inget ont om dom), rufflande småfirmor,(en firma i stockholm hade en bra seriös hemsida men när man kommer dit så står en arbetsbod på gården som kontor och försäljaren är även mekaniker i blåställ som när vi anlände stod och pissade mot husväggen, ja vi åkte därifrån). Jag blev förundrad hur mycket bättre bilarna ser ut på bild jämfört i verkligheten i dagsljus, detta gällde alla bilar. Hur som helst slutade letandet med en bil från hemmaorten till en kostnad av 50.000 kr. Den hade varudeklarerats men i alla fall fick hon problem med ett centrallås som fick bytas, tändningslås fick bytas, men värst av allt så efter 2 månader gick växellådan. Hon hade 1 mån. garanti eller 100 mil så det hade passerat. Men efter mycket morr att en sådan detalj från en märkeshandlare ska inte få gå sönder med mindre än att dom står för kostnaden. Nu fick hon allt fixat gratis efter mycket påtryckning från oss, det jag tänker på är att en person som inte törs eller har kraft att stå på sej står nog och betalar många gånger saker som försäljaren ska stå för. Dom privata försäljarna som vi kollade påtalade jag varje gång vad som kunde behövas att åtgärdas och att dom måste ta med det i beräkningen. Nu lämnar dom in bilen jämt därför valde dom bort det privata alternativet, men det gick ju inte smärtfritt för det precis. /Clas