[apersson850]

Utan effekt har du varken vridmoment eller varvtal och ingen acceleration.

Där satte du spiken på vad du inte förstått.
Det går utmärkt att ha vridmoment utan nyttig effektutveckling. Det har du exempelvis när du står stilla i en backe och trycker på bromsen. Gravitationen gör att det finns ett vridmoment på hjulen, fast det kommer så att säga utifrån i det här fallet, och bromsarna står för ett motriktat vridmoment som hindrar bilen att rulla iväg. Inget arbete uträttas, ingen effekt utvecklas, men vridmomentet har du.

Det är likadant när du ska iväg. Precis i starten har du ett vridmoment men ingen effektutveckling. Det är lättare att inse om man tittar på en elmotor, som utan vidare kan upprätthålla ett vridmoment utan någon nyttig effektutveckling. Så snart bilen börjar röra sig börjar nyttig effekt utvecklas, och det är ju det normala med en bil. Men ligger vi och slirar på kopplingen i en uppförsbacke (lämpligare att utforska med en momentomvandlarautomat) går det också att upprätthålla ett vridmoment som inte innebär någon nyttig effektutveckling, för bilen rör sig inte. Med en förbränningsmotor kan man ju inte stå still och få någon kraft, så motorn utvecklar effekt som blir värmeförluster, i motorn och i momentomvandlaren, men den gör ingen nytta.

Återigen så är det vridmomentet och enbart vridmomentet på drivhjulen som får dessa att gå runt. I de fall när de roterande delarna står för en väsentlig del av motståndet räknar man enklast om bilens massa till reflekterat tröghetsmoment in i transmissionen.

Halverar du storleken fördubblas kraften framåt men varvtalet dubblas också så du behöver dubbla effekten.

Ja, det motsvarar en nedväxling, så om du ska behålla farten måste du öka varvtalet på motorn. Normalt använder man förstås den här metoden för att få högre kraft med samma effekt och betalar genom minskad fart.

Du kan ändra moment och varvtal hur mycket som helt. Men bilen kan aldrig accelerera men än vad effekten tillåter.

Så kan man säga. Det är vridmomentet, och inget annat än det, som sätter fart på bilen, men det går inte att hålla igång ett vridmoment på en bil i rörelse utan effektutveckling.

[apersson850]

Just med en förbränningsmotor, som har en "pucklig" effektkurva, är det bästa att använda en växellåda som är kontinuerligt varierbar (tänk DAF). Då kan man lägga motorn på toppeffektvarv och ändra utväxlingen efterhand som bilen ökar farten, så att varvtalet hålls konstant.
Nu har sådana växellådor i praktiken andra problem som man inte vill ha, men teoretiskt är det bästa sättet. Man kan jämföra med de mest extrema dragracingbilarna, där utväxlingen ändras kontinuerligt genom att däckens diameter ökar på grund av centrifugalkraften.

[VolvoB20]

Utan effekt har du varken vridmoment eller varvtal och ingen acceleration.

Där satte du spiken på vad du inte förstått.
Det går utmärkt att ha vridmoment utan nyttig effektutveckling. Det har du exempelvis när du står stilla i en backe och trycker på bromsen. Gravitationen gör att det finns ett vridmoment på hjulen, fast det kommer så att säga utifrån i det här fallet, och bromsarna står för ett motriktat vridmoment som hindrar bilen att rulla iväg. Inget arbete uträttas, ingen effekt utvecklas, men vridmomentet har du.

Det är likadant när du ska iväg. Precis i starten har du ett vridmoment men ingen effektutveckling. Det är lättare att inse om man tittar på en elmotor, som utan vidare kan upprätthålla ett vridmoment utan någon nyttig effektutveckling. Så snart bilen börjar röra sig börjar nyttig effekt utvecklas, och det är ju det normala med en bil. Men ligger vi och slirar på kopplingen i en uppförsbacke (lämpligare att utforska med en momentomvandlarautomat) går det också att upprätthålla ett vridmoment som inte innebär någon nyttig effektutveckling, för bilen rör sig inte. Med en förbränningsmotor kan man ju inte stå still och få någon kraft, så motorn utvecklar effekt som blir värmeförluster, i motorn och i momentomvandlaren, men den gör ingen nytta.

Återigen så är det vridmomentet och enbart vridmomentet på drivhjulen som får dessa att gå runt. I de fall när de roterande delarna står för en väsentlig del av motståndet räknar man enklast om bilens massa till reflekterat tröghetsmoment in i transmissionen.

Halverar du storleken fördubblas kraften framåt men varvtalet dubblas också så du behöver dubbla effekten.

Ja, det motsvarar en nedväxling, så om du ska behålla farten måste du öka varvtalet på motorn. Normalt använder man förstås den här metoden för att få högre kraft med samma effekt och betalar genom minskad fart.

Du kan ändra moment och varvtal hur mycket som helt. Men bilen kan aldrig accelerera men än vad effekten tillåter.

Så kan man säga. Det är vridmomentet, och inget annat än det, som sätter fart på bilen, men det går inte att hålla igång ett vridmoment på en bil i rörelse utan effektutveckling.

Inte förstått ????

Precis som du säger Du kan ju stå i en brant uppförsbacke med ett enormt vridmoment på hjulen, massor med kraft mot marken och trots det effekten är noll och accelerationen är noll och bilen rör sig inte. Ju brantare backe, desto högre moment och större kraft, Men lik förbaskat står bilen still utan acceleration.

Det som betyder något är om du har effekt som kan omsättas till rörelseenergi för bilen ska accelerera, Ju mer effekt, desto snabbar kan du bygga rörelseenergi , dvs accelerera

[rosefors]

Precis som du säger Du kan ju stå i en brant uppförsbacke med ett enormt vridmoment på hjulen, massor med kraft mot marken och trots det effekten är noll och accelerationen är noll och bilen rör sig inte. Ju brantare backe, desto högre moment och större kraft, Men lik förbaskat står bilen still utan acceleration.

Det som betyder något är om du har effekt som kan omsättas till rörelseenergi för bilen ska accelerera, Ju mer effekt, desto snabbar kan du bygga rörelseenergi , dvs accelerera

@apersson850 lyssna på vad den här killen säger. Kan inte bli mycket tydligare än så.

Att du har ett vridmoment i hjulen mot backen oavsett om det lutar eller för att kolven trycker på är samma sak som att stå och putta på en bergvägg. Du svettas och frustar och spottar och har dig men precis inget arbete blir uträttat.

Det är effekt som ger energi in i systemet. Inte Newtonmeter. Det finns inga SI-enheter där som du kan bryta ut för att få varken rörelse eller energi.

[apersson850]

Inte förstått ????

... desto snabbare kan du bygga rörelseenergi , dvs accelerera.

Nej, ni har inte förstått hur det fungerar, varken du eller rosefors.
När du står i uppförsbacken och håller bilen stilla med hjälp av vridmomentet då har du en acceleration uppför backen. Samtidigt har du en lika stor tyngdacceleration nedåt, på grund av jordens dragningskraft. Inget nyttigt arbete uträttas, för du har inget varvtal på drivhjulen. Att motorn snurrar för att hålla pumpen igång i momentomvandlaren är en annan sak. Där uträttas arbete, men det kommer inte till någon synbar nytta.

Du har alltså en bruttoacceleration som inte bygger rörelseenergi, men det beror på att nettoaccelerationen är noll.

Hade inte vridmomentet, och vridmomentet ensamt, kunnat accelerera din bil hade du aldrig kommit igång från stillastående, för då har du ingen nyttig effektutveckling. Det ni snavar på är nog att ni tittar på förbränningsmotorn, som snurrar redan innan ni ens försöker accelerera bilen.

Accelerationen vid en linjär rörelse beräknas som a=F/m. Accelerationen fås som m/s², vilket ger att kraften får enheten kgm/s², eller newton (N) som den heter. Ingenstans finns enheten för effekt, kgm²/s³ (kallas watt) med i den ekvationen.

När det gäller en roterande rörelse har man analogt α=Mα/J. Vinkelaccelerationen mäts i rad/s², vridmomentet kgm²/s² (Nm) och rotationströghetsmomentet i kgm². Inte heller här dyker det upp någon effekt.

Denna enkla matematik bevisar snabbt att det är vridmomentet eller kraften, ingenting annat, som står för accelerationen, oavsett om den är roterande eller linjär.

Sen är det en följd av detta som ger att man inte kan upprätthålla ett vridmoment (eller en kraft) på något som rör sig utan att utveckla en effekt. Ju högre effekt du kan utveckla desto högre upp i fart kan du behålla vridmomentet, eller så kan du få ett högre vridmoment när farten är lägre.

Det folk i allmänhet, och förmodligen även ni två, rör ihop är att man med vridmoment bara tittar på motorns vridmoment, och inte ens ser på vridmomentskurvan, utan tittar bara på ett enstaka värde, som enbart redovisar högsta punkten på kurvan. Likadant för effekten. Man säger att en motor kan ge en viss effekt, men det är normalt sett bara vid ett visst varvtal. Eftersom bilars växellådor oftast har steg blir det genast en mer komplicerad beräkning att reda ut hur de accelererar. Bäst är om man hela tiden kan hålla motorn där effektuttaget är som högst, för då kan man också växla in det (bokstavligt talat, genom växellådan) för att få ut det högsta möjliga vridmomentet. Det är nämligen, som jag visat, det som sätter fart på bilen. Men det kräver en kontinuerligt variabel växellåda (typ DAF), något jag påpekade ovan.

Viktigt för förståelsen är alltså att inse att det är helt riktigt att bilen har förutsättning att accelerera som bäst om man hela tiden har högsta möjliga effektuttag, för då kan man också få högsta möjliga vridmoment på hjulen.
Lika viktigt är att förstå att effektuttaget är bara ett "nödvändigt ont" för att få till det vridmoment som behövs.

[VolvoB20]

Fortfarande gäller det enkla sambandet att du kan inte öka hastigheten (rörelseenergin) fortare än vad du har effekt till.

Ska du accelerera din bil på 1000 kg till 100 km/h så kommer den få 384 kJ rörelseenergi. Vill du göra det på 10 sek krävs det 38 kW effekt eller 52 hk.

Behöver det vara krångligare än så ?

Men vill vi krångla till det kan vi ju börja räkna kvantmekaniskt på det hela.

[rosefors]

Inte förstått ????

... desto snabbare kan du bygga rörelseenergi , dvs accelerera.

Nej, ni har inte förstått hur det fungerar, varken du eller rosefors.
När du står i uppförsbacken och håller bilen stilla med hjälp av vridmomentet då har du en acceleration uppför backen. Samtidigt har du en lika stor tyngdacceleration nedåt, på grund av jordens dragningskraft. Inget nyttigt arbete uträttas, för du har inget varvtal på drivhjulen. Att motorn snurrar för att hålla pumpen igång i momentomvandlaren är en annan sak. Där uträttas arbete, men det kommer inte till någon synbar nytta.

Du har alltså en bruttoacceleration som inte bygger rörelseenergi, men det beror på att nettoaccelerationen är noll.

Nej. Du har ingen acceleration när du står still. Varken uppåt eller neråt. Acceleration är en förändringshastighet, dvs med vilken hastighet en hastighet förändras (därav meter per sekundkvadrat). Ingenting annat. Står vi still har vi ingen förändringshastighet. Ingen "bruttoacceleration". Ingen "nettoaccetation". Det finns inget som heter så. Standardgravitationen "g" som vi utsätts för när vi står still har du bara användning för att veta vilken last din massa genererar. Inget annat.

Newtonmeter är ett begrepp som används för att förenkla beräkning eller ge en siffra som sånna som du kan förstå. Med det kan du analytiskt räkna fram en punktlast men verkligheten ser inte ut så. Bryter man ner det i materialsamband så finns det bara spänningar, spänningsriktningar som betecknas med ett spänninsfält eller förenklat en kraftvektor. Så fort man beräknar numeriskt finns det inte längre något som heter vridmoment eller newtonmeter.

I ditt fall är kraftvektorn en kraft F i någon riktning från en punkt P längs däckets diameter. Lägg på en massa, en riktning, en sträcka vi ska färdas och ett delta-t och vi får effekt.