poseidon skrev:VolvoB20 skrev: ↑ons 20 okt 2021, 22:54
Man blir ju riktigt rädd .........
– Det är så många faktorer som man inte hade räknat med, säger Rebecka Bergholtz, analytiker på Energimyndigheten.
Samtidigt som hjulen börjat rulla efter pandemin, och därmed även efterfrågan på energi, har det blåst ovanligt lite och leveranserna av rysk naturgas till Europa varit mindre än väntat. Nu talar talar det mesta för att vi går mot en vinter med höga elräkningar.
Hur kan man vara expert och anlytiker på Emergimyndigheten och inte fatta att om vi kopplar ihop oss, med Tyskland, Båda stänger av kärnkraften och dra ned på kol, gör oss beroende av Ryssland när vi är på väg att återhämta oss från pandemin , att kan det komma dagar när det inte blåser.
Det kan ju viken normalt funtad person med minsta inteligens fatta skulle ske är det en överrasking att det inte blåser alla dagar. Ser de aldrig väderrapporter eller har de aldrig varit utomhus?
Det är ju sådant här som gör att mitt förtroende för sveriges enrgipolitik är fullständigt kört i botten.
https://www.svt.se/nyheter/risk-for-hog ... -framtiden
Anledningen är att folk som påpekar problem direkt blir uthängda som "förnekare", "rasister", "högerextrema", "klimatmotståndare" osv oavsett fråga.
Det kan gälla klimatet, invandring, brottsbekämpning, kärnkraft osv osv.
Människor vill ofta tillhöra majoriteten och inte va besvärlig är en annan orsak.
Forskningsanslag utgår från teser att vindkraft är positivt alltså får du bara bidrag för att leverera rapporter som är positiva till vindkraftverk som exempel på en 3e orsak.
Regeringen undanhåller rapporter som inte stödjer deras agenda är en 4e orsak. Senast "glömdes" en rapport från SGU om Cementa bort.
5e orsaken; SVT öser på med nyheter och ger oftast mer utrymme till forskare som stödjer deras hypotes. Det kan vara klimatforskare/reportrar eller kriminologer som återkommer gång efter gång och får stå oemotsagda. Exempelvis Erica Bergström eller Jerzy Sanetzky.
6e orsaken; SVT presenterar ofta "mannen på gatan " utan partitillhörighet där personen får uttrycka sin oro över klimatet eller hur trygg denne känner sig i sitt bostadsområde. Sen "råkar" personen va lokalpolitiker för V eller ordförande i lokala Naturskyddsföreningen.
https://iallmanhetenstjanst.blogspot.co ... 3.html?m=1
Jag delar er bådas uppfattning.
Det fanns en tid när jag trodde på vad myndigheter och media sa. Det var länge sedan.
Ingen kan allt här i världen. Men alla kan ofta mycket om åtminstone något. Tyvärr upptäckte jag en stor diskrepans mellan vad som är korrekt och vad media förmedlade i de ämnen jag själv har kunskap i. När dessutom politiker började ta beslut som gick stick i stäv med logisk rimlighet, och som dessutom blev kontraproduktiva, då föll trovärdigheten som en sten. Men man fortsätter att framhärda med stora konsekvenser som följd.
Tyvärr ser jag samma mönster i många olika frågor. Vinkling, polarisering samt argumentation som bygger på selektiv grund. I vissa frågor tillåts inte ens öppen debatt överhuvudtaget. I de allra flesta fall är det enkelt att inse vilka egenintressen som ligger bakom. I andra fall är det svårare.
Jag ställer mig frågan: Om jag nu genomskådar det subjektiva och selektiva i ämnen som jag själv har kunskap i, hur kan jag vara säker på att man talar objektivt och sanningsenligt i de ämnen som jag inte kan? Det sannolika är att jag förd bakom ljuset men att jag är lyckligt ovetande. Därför utgår jag från det.
Det är ett flertal större frågor som debatteras i samhället just nu. Både nationella och globala. Tyvärr kan man se stora tveksamheter i många av frågorna och i vissa frågor direkta felaktigheter och motsägelser i argumentationen. Stor selektivitet råder i vissa frågor där endast "en sida" eller "en viss åsikt" tillåts. Inte sällan uppdagas det efterhand att just bristen på debatt eller olika perspektiv gjorde att "fel" beslut togs. Man rekyl kommer alltid när man framhärdar och forcerar utveckling mot majoritetens vilja.
Elenergisystemets utveckling är ett typexempel på hur snett det kan gå. Och vi har tyvärr ännu inte sett hur illa det kan bli. Omställningen hittills är till mycket stora delar ett säkerhetspolitiskt, ekonomiskt och klimatmässigt misslyckande. Därmed inte sagt att vi inte skulle försökt ställa om. Men målen kan inte alltid helga medlen. Vi kan inte ställa om till varje pris. Allt har ett pris. Dessutom måste alla förstå att kompromisser är nödvändiga. Oftast är det samma människor som skriker högst om klimathot som dessutom är emot kärnkraft. Även dessa människor måste kompromissa. Man kan inte båda ha kakan och äta upp den. Om dessa människor inte kan presentera alternativ som verkligen fungerar, då sjunker trovärdigheten ner mot noll. Tyskland är ett exempel där man redan till stor del misslyckats, där den oplanerade och akuta stängningen av kärnkraften starkt bidragit till nuvarande säkerpolitiska situation med höga gaspriser i kombination med energiberoende av länder med tveksam demokrati. Mycket olycklig utveckling. minst sagt.
Att till varje pris utesluta viss teknik är ett stort misstag när kunskapsläget ger vid handen att vi behöver all tillgänglig teknik i omställningen som inte motverkar målbilden. Om klimathotet är som det framställs så är fossilfria energikällor nödvändiga. Samtidigt måste elenergisystemet bestå av planerbar energiproduktion. Intermittent produktion i ett elenergisystem ryms så länge som reglerkapaciteten hos den planerbara produktionen räcker till. Inget konstigt egentligen. I praktiken betyder det, med rådande kunskapsläge, att om man inte vill ha kolkraft eller kärnkraft så måste man ta till t.ex. gasturbiner om man nu inte har tillräcklig reglerkapacitet i vattenkraft. Men naturgas är inte fossilfritt.
Detta är självklara saker för alla insatta i energibranschen. Därför häpnar man när regeringen ämnar "lösa" Sveriges elenergiproduktion med ökat inslag av vindkraft. Då ökar storleken på intermittent underskott ytterligare när det inte blåser, som det krävs ännu större reglerkapacitet att kompensera. Vilken är den kapaciteten i framtiden när man stängt ner kärnkraften? Det är vattenkraften som är vår reglerkapacitet. Men om den ska stå för större baskraftproduktion när kärnkraften är borta, och man samtidigt svarat upp mot ökad totalförbrukning i samhället med intermittent havsvind, då räcker inte vattenkraften till som reglerkraft.
Om omgivande länder går samma väg, hur ska all vindel "få plats" i systemet när det blåser mycket? Men den allra viktigaste frågan att besvara är: vilken reglerkraft ska täcka upp för det stora bortfallet när det inte blåser? Det enda svaret jag hör är "mer förnyelsebart" och mindre kärnkraft. Det borde vara "mer fossilfritt", med hänsyn till målbilden så som klimathotet framställs. Om man klarar det utan kärnkraft så ok för mig. Men i Sverige klarar vi ju det inte med facit i hand. Detsamma gäller många andra länder. Sedan kan man ju argumentera på olika sätt för att dölja konkreta faktum, vilket också görs.
Vi hade en gång ett nationellt elenergisystem som faktiskt klarade målen i t.ex. Parisavtalet. Med dagens intermittens och anslutningar till omgivande länder har vi inte längre det. Detta i kombination med ökat elbehov för omställning av andra sektorer blir dåligt. Vi måste tillbaka till ett elenergisystem som är planerbart och som har lika stor reglerkapacitet som den intermittenta kapaciteten. Ren grundskolematematik.