Sveriges Volvoforum

9 månader och 1850 mil sedan jag hämtad ut mina nya V60 D4 AWD och fick idag den första bucklan. Backade in i en husvägg, backvarnaren började pipa när jag redan åkt in i väggen. Jaja, det som är bra med Saville grå metallic är att man kan dölja vad som helst med ett lackstift.
Blev 3 märken i nedre delen av stötfångaren mellan en femkrona och 50-örings storlek. 6750kr i självrisk på vagnskadegarantin gör att det inte är intressant att använda försäkringen, så jag kör vidare.

Glad att jag blivit äldre och inte blir sömnlös, deppad och eländig längre efter första bucklan. Var pedant när jag var yngre, men nu är jag mer:
Ja, det hände men kan inte göra det ogjort. Deppar ett par timmar sedan går livet vidare.

Hur tacklar ni "ettan"?

Inget levande som människor eller djur som blev skadat tack och lov är min första tanke, nästa tanke är tur man inte har en svart bil. Att man sedan blir lite deprimerad när man skadar bilen är helt förståligt.

Ja, hade man haft en svart bil hade det känns betydligt jobbigare...

Därför ska man inte förlita sig på elektroniska manicker att agera ögon åt en...

Ja, backade med en blick i både sidospeglar och backspegel men tappade koncentrationen för ett ögonblick. Blev lite förvånad att backvarnaren satte igång i samband med att jag träffade väggen. Testade efteråt och det kändes som om backvarnaren måste "komma igång" innan den blir känslig.

Men helt rätt, föraren kör bilen, backvarnaren är ett hjälpmedel, så kan inte skylla ifrån mig! My fault!

bilen blev lägre när jag satt på vinterdäcken (16" isf 18") så frontunderdelen skrapade i en trottoarkant.

Kröp ihop i fosterställning och skrek! :*O/

nädå hördes värre än det var....

Hade något hänt min vita 945 hade jag blivit tokig, dom andra bilarna vi har hade jag kunnat leva med det. :-O)

Känns det värre om man själv råkar skada bilen än om någon annan förstör den?
Om man bor i stan känns det lite som att man måste ha inställningen "Ja, ja, det är bara en bil.." för det finns så mycket som kan hända.

Gör hellre själv skadan, och är ledsen, istället för att vara BÅDE förbannad och ledsen när någon smäller upp dörren, backar In i, eller skrapar bilen och ser oförstående oskyldig ut. Om man överhuvud taget får tag i förövaren.

Här i Stockholm är det verkligen bara en tidsfråga innan någon fixar första bucklan åt bilägaren. Man är ju tex helt nojjig varje gång man parkerar bilen. Ett himla velande varje gång för att hitta en ruta med så liten risk till dörruppslag som möjligt. Tar lite på psyket, men nu är ju redan första bucklan gjord, så man kanske kan slappna av...

Allinug skrev:Känns det värre om man själv råkar skada bilen än om någon annan förstör den?

Nej, det gör det inte. Fick min 945a totalt sönderrepad, och den känslan var bra mycket värre än när första stenskotten kom på nya lacken. :|
Gör man skadan själv har man bara sig själv att skylla, men när någon annan gör skadan så är det utom ens egna kontrol. Extra frustrerande när man själv inte är vid bilen, t ex inne och handlar, och kommer ut och ser skador på bilen(som den snälla nissen som hade av min högra backspegel på V70in t ex.).

Men det är ju tyvärr sånt man får räkna med om man ska ha bilen i trafiken och allmäna parkeringar..... Folk tar noll hänsyn helt enkelt.