Sveriges Volvoforum

Med ursprung i min tråd om vilken bil man borde välja: http://jagrullar.se/forum/viewtopic.php?f=22&t=99953

Har jag funderat på om man skulle justera upp budgeten lite eftersom det verkar bökigt med de kraven i de prisintervallet.
Det för mig till frågan, vad är egentligen rimligt att lägga på en bil? En bruttoårslön? En halv? En tiondel(!)?

Hur resonerar ni? Är det annorlunda om fordonet används i tjänsten(men ändå privatägt)?

Beror ju på en mängd faktorer såklart.. mest av allt är det väl hur mycket man själv är beredd att lägga.
När du kör i tjänsten, hur mycket får du i milersättning? 18,50kr är ju skattefritt, men skulle jag inte vara egenföretagare och arbetsgivaren ville att jag använde egen bil skulle jag nog kräva minst 35kr/mil. Man får skatta på det över 18,50kr, men det blir inte så många kronor..

Själv tar jag 35kr/mil + moms av kunder när jag åker på jobb där jag har med bil med utrustning mm. Det anser jag täcker kostnaderna de flesta av gångerna.. ibland blir ju att man går lite back om man lyckas tajma in dyraste tullarna eller så, men det jämnar ut sig. :)

Oj.. nu gled jag iväg.
Priset ja... När det gällt privata bilar har jag kollat på månadskostnad och hur mycket jag kunnat tänka mig att lägga in kontant. Då har jag hamnat på en budget på runt 100 000kr. Så då får man kolla på bilar med några år på nacken. 2010 köpte jag en V50 1,8f som gått 12000 mil för 90 000kr. Fick bra pris då jag köpte privat och av en kille jag kände.. Den är såld nu, men var den bil som fick mig att tycka om Volvo. :)

Menar du att en privatbil kring 100kkr skulle landa på liknande månadskostnad som en sprak ny V70, eller menar du att en bil du inte delfinansierar via jobbet får en mindre budget helt enkelt?

Min erfarenhet är att det inte alls är säkert det blir billigare att köpa en bil för 50tkr än 150tkr. Däremot nästan alltid billigare med bil för 150tkr än 250tkr. Jag försöker hitta välunderhållna 2-3 år gamla bilar som har nya däck, nyligen är servade och hellre har gått många mil på kort tid än äldre lågmilare. Detta har funkat för mig och gett mig väldigt låga underhållskostnader. Har sällan bilar över 1 år.
Väljer inte bil efter inköpspris utan efter vad jag tror den minskar i pris under tiden jag äger den. Nästan alltid är det värdeminskningen som är den stora posten. Det utesluter i princip nya bilar. Det ska till oerhört mycket underhållskostnader för att en begagnad bil ska bli dyrare än en ny.

Nej nej.. inte alls någon jämförelse. :) Bilar jag brukar köpa (privat) ser jag till att kunna betala av på några år (oftast 3 eller 4 år) utan att månadskostnaden drar iväg till mer än nån tusenlapp. Plus att jag ofta lägger in en skaplig slant kontant.

Bilen jag har i firman är ju helt finansierad av företaget. Det blir ju en helt annan slags kostnad.

Den privata bilen vi har nu är en Hyundai I30 -08 som vi köpte för lite mer än ett år sen för 91 000kr.. 10 000 mil.
Den betalade vi ca 70% kontant på och har en månadskostnad på lånet lite drygt 1000kr, vilket är klarbetalt om ett år.
Nästa privata bil kommer nog ha lite högre budget, jag vill ha en V40 som inte ska vara mer än några år. :)
Får se hur det går med det framöver...

Intressant strategi andreas! Men jag vill gärna köpa för att behålla som allra minst 3 år och en hel del mil. Vilka faktorer borde bli viktigast då? Egentligen känns det som att det viktigaste alltid kommer till att få ett schysst behållet värde på bilen och köpa märken/modeller som alltid kommer vara eftertraktade. Det tråkiga är ju bara att man själv då också får betala mer från början eftersom de modellerna såklart behöll värdet för föregående ägaren också...

Rimligt... Hm.

Jag har två spår här och det gäller helprivat bruk och det första spåret, som jag följt under många år, är en rätt gammal bil av pålitlig modell för lågt inköpspris (exvis 960/V90 och liknande robusta saker med god säkerhet (Volvo...) eller nån veteran som man kan fixa "allt" själv (Land Rover...). Det andra är nåt jag provar genom att köpa en sprillans lågbudgetbil med tanken att ha den tills den tar slut. För mig känns allt över 150 kSEK som ett ekonomiskt projekt som kräver examen för att hantera på ett vettigt sätt och att byta bil är inget jag gör för att det är kul, utan det är när det är påtvingat. Ska bli intressant att räkna ihop de olika varianterna så småningom.

Rimligt... tja, bilar säljs och köps nog med en hel del känsloargument och jag misstänker att det sker en hel del tänjningar av ekonomiska realiteter hos många köpare, för att få ihop ett nyinköp... :)

Det finns två linjer som svar på din fråga:
1. Du kör på Andreas linje: Hitta en bil för rätt pris, kompromissa på utrustningen och kör ett tag, max ett år. Har du köpt bilen för rätt pengar, så blir inte värdeminskningen så farlig.
2. Du köper en bil och gillar att skruva själv: Du behåller den länge och servar samt reparerar allt själv. Då kommer du få en halvtaskig ekonomi på bilen.
Om jag har läst dina krav på bil rätt så kommer du få problem, det skall vara automat och skinn. Det begränsar utbudet kraftigt och höjer priset.
Själv kör jag hyrbil i tjänsten, företaget betalar 4000-/vecka ink moms för en V70, och då kör jag mellan 200-380 mil på en vecka. Om jag skulle köra på milersättning på 35:-/mil blir det dyrare för företaget, och jag drar inte runt min V70 2,5FT automat för 26-27:-/mil. Har du otur så får du ett stenskott i vindrutan eller inbrott i bilen, när du betalt självrisken så ligger du på minus.

Intressant. Jag sitter själv och räknar hit och dit på ett bilbyte. Eftersom jag inte skiter fram pengar så som vissa andra gör så får jag helt enkelt fundera ut hur mycket pengar jag kan avvara per månad på en, för mig, ny bil. Jag vet vilka kostnader jag har nu och om mitt körmönster inte ändrar sig så kan jag också räkna ut vad en annan bil kommer att kosta mig. Lite beroende på vilken bil jag räknar på så kan jag halvera min bränslekostnad. Även servicekostnaderna borde kunna reduceras avsevärt eftersom jag räknar med att en nyare bil med färre mil på mätaren kostar mindre i underhåll och reperationer. Då blir kalkylen ännu bättre och en bil för dryga 200000:- behöver inte belasta min ekonomi mer mer än 1500:- mer i månaden i slutändan eftersom ett billån till viss del kan kvittas mot en lägre driftskostnad.

Just nu funderar jag dock på att behålla XC70:n ett tag till. Den är nybesiktigad utan minsta anmärkning och jag trivs med den då den känns helt rätt jämfört med andra tråkiga bilar och dessutom går finfint. Månadskostnaden jag skulle haft för ett billån sparar jag istället. Dock lurar jag mig själv lite där eftersom en nyare bil skulle haft en lägre driftskostnad så besparingen blir i praktiken kanske hälften av det jag sparar.

Jag lovar att det finns ingenting som är billigare än en välunderhållen bil där största värdeminskningen redan är tagen. Det är lätt att inbilla sig att nya bilar blir så mycket billigare men:
1) de behöver exakt lika mkt service som en begagnad
2) de sliter exakt lika mycket däck som en begagnad
3) de kostar exakt lika mycket som en begagnad att parkera osv

Ärligt talat - hur mycket pengar har din bil kostat i reparationer egentligen? Min gissning är att det trots allt är ganska lite. Det brukar nämligen vara så...

Det är många som försöker räkna hem nybilsköp med lägre förbrukning men om man är någorlunda svängd i Excel är det ganska lätt att se motsatsen. Det enda egentligen som talar mot ett begagnatköp är att det finns en viss osäkerhet i och med att nybilsgaranti saknas men med maskinskadeförsäkring minskas i princip de flesta överraskningar ändå. Dessutom är det lika troligt, om inte mer, att reparationer krävs på den nyare bilen. Det mesta som går sönder idag är tillverkningsfel.