Sveriges Volvoforum

V70 2005,a, 140 HK motorn, bensinare.
Mätningen av frystemperaturen på bilens kylarvätska visar kallare än -45 grader Celsius.
Kylarvätskenivån är vid minimumstrecket men jag vågar inte fylla på ny kylarvätska eftersom jag inte kan se färgen på kylarvätskan i bilens kylarvätskebehållare.
Kylarvätskan verkar vara mer eller mindre ofärgad.

Detta gör att jag inte vet vilken sorts kylarvätska som jag har i motorns kylsystem.
Går det på något vis att kolla vilken sorts kylarvätska som det är i systemet?

Vågar jag fylla på med blå etylenbaserad glykol?

Eller är det då risk att jag får en felaktig blandning med den gamla kylarvätskan som kan skada motorn?
Eftersom jag verkar ha så bra låg frys temperatur på kylarvätskan så kanske jag bara ska hälla i vanligt vatten i bilens kylarvätskebehållare?
Häller jag bara i vatten så riskerar jag ju inte att det blir två olika sorters kylar vätskor i systemet som är olämpliga för varandra?
Vänliga hälsningar
Råraksätaren

Färgen på kylvätskan avslöjar inte ett jota om det är propylen eller etylenglykol.

Den lilla skvätt som krävs för att toppa upp expkärlet kvittar nog.
Även om du skulle tappa ur allt, finns nog en liter eller så kvar ändå......

SÅ himla känsligt är det inte.
Men om man blandar sorterna hejvillt kan du få missfärgad kylvätska.
(Det kan faktiskt vara det du har...)
I riktigt illa fall kan det tom bli klet, liknande vatten i oljan.

I dina kläder hade jag nog bytt allt.
Så dyrt är det inte med glykol.
Då vet du sen, och kan vara nöjd och glad...

Jag hade I första hand bytt allt. I andra hand fyllt på den halvliter eller så du saknar med rent vatten och bytt allt senare.

Man kan tillägga, utan att säga emot dom råd du har fått. Dom är helt riktiga, det går att köpa ofärgad glykol. T.ex på Mekonomen. Finns säkert på andra ställen också. Ren glykol är ofärgad. Det är fabrikanten som tillsätter färgen. Och det gör han efter eget tycke. Därför finns det ingen gällande färgkod för detta. Och den tillsatta färgen har ingen aktiv påverkan på glykolen och dess egenskaper. Det är bara färg för syns skull.

Om man är experimentellt lagd så kan man kolla vilken glykoltyp man har. Dom båda sorterna har olika kokpunkt. Kolla Wikipedia. Man får först koka bort vattnet ur ett provkärl med den aktuella kylarvätskan. Det gör man ju vid 100° eller lite mer. Sedan får man sakta höja värmen och samtidigt mäta temperaturen på vätskan. Jag minns inte vilken sort som kokar först, men dom båda olika temperaturerna var om jag minns rätt 150° och 175° eller något liknande? Som sagt, kolla Wikipedia.

Det här är säkert ganska söligt och det krävs en laboratorietermommeter och lite annan utrustning. Sedan bör man nog ha en så kallad Bunsenbrännare för att kunna reglera värmen på ett effektivt sätt. Elplattor är alldeles för tröga med att styra värmen. Bunsenbrännare är en gasbrännare som man minns från kemilektionerna i skolan.

Tack för svaren angående kylarvätskan.
Då är det troligen bäst att: 1, tömma kylsystemet. 2, spola igenom systemet. 3, fylla på ny kylarvätska i systemet.
Jag får se om jag gör detta eller bara fyller upp kylsystemet med ett par deciliter kranvatten.
Vänliga hälsningar
Råraksätaren

Man kan tillägga om det här med rent vatten till kylarvätskan. Färskt kranvatten innehåller ju nytt och färskt syre. Det är det som är det aggresiva mot metaller i motorblock. Vatten som hålls i slutna kärl en längre tid förlorar sitt aggresiva syre. Tänk på vattnet i våra värmeelement i bostäder. Det har funnits där sedan huset byggdes i vissa fall. Men elementen rostar vanligtvis inte. Syret är borta.
Numera blir det mer och mer vanligt att man har en luftvärmepump till villor. Man kan också ha en avfuktare i t.ex tvättstugan för att torka tvätten lite snabbare. Dessa aggregat producerar rätt mycket syrefattigt vatten. Det är kanske inte 100% destillerat, men mycket av syret är borta. Om man har några rena och hela dunkar kan man ta vara på detta vattnet och använda till kylarvätskan. Men jag tror inte man skall använda det som batterivatten, om man nu behöver det. Det är nog inte tillräckligt rent?
Men om man alltid köper sådan glykol som är avsedd för kylarsystem i motorfordon, så innehåller den numera alltid korrosionsskydd. (Rostskydd)

Bästa förslaget du har fått är nog att tömma systemet och slå i nytt, då vet du vad du har och har även fått i fräscha grejer.
Känns det fibbligt och svårt för dig, köp glykol som är blandbar. Finns glykol som är blandbar med dom andra, då slipper du fylla upp med bara vatten.
Däremot så kvarstår del-problemet att du inte vet vad du har för nått i systemet.

Kan även tilläggas att en del mackar även har glykolprovare som även visar vad man har för variant av glykol.

PEAK är multiglykol som som man kan blanda med de andra glykolsorterna.

Det finns säkert många Super Extra Värsting Five Star Multi Long Life glykoler. Men allt det där är överspelat. Bilindustrin har själv tagit död på detta. Förr skulle man byta glykol vart annat år. Numera gör man inte det. Man byter inte alls om det inte behövs. Serviceschemorna för dagens bilar säger visserligen Kontroll vid vissa körda mil. Men kontrollen gäller bara dels lägsta antifryspunkt och om vätskan är klar och ren. Har man inget att klaga eller anmärka på i dessa två frågor så rör man inte kylarvätskan i bilarna.
Glykol i sig själv åldras inte. Glykol är alltid glykol. All glykol avsedd för motorfordon innehåller ett korrosionsskydd. (Silikat i någon form), rostskydd. Detta sätter sig på metallytorna inne i motorn och skyddar mot korrosion. Efter ungefär två år har all silikat satt sig som ett skydd på insidan. Om man inte har gjort något inne i motorn, bytt vattenpump, bytt packningar etc. etc. så behöver man inte röra kylarvätskan om den dels håller sin lägsta antifryspunkt och dels inte är förorenad eller grumlig eller på något annat sätt missfärgad.
Därför duger "vanlig billig" Etylenglykol som frysskydd och rostskydd och så länge den fungerar som jag har skrivit här så finns ingen anledning att ändra på något.
Min bil är snart 11 år gammal. Jag kan inte hitta några uppgifter i fakturor eller annat om att man har bytt glykol. Man har bara kontrollerat antifryspunkt och "ickegrumlighet".
Etylenglykol är den överlägset vanligaste glykolen för motorfordon. Jag har ingen statistik, men tror att det säljs väldigt lite Propylenglykol i Sverige. Den är i och för sig miljövänligare, men dyrare. Och med tanke på att glykol fungerar längre än två år, så faller ju allt prat om Super Extra Värsting Long Life Glykol. Det är bara ett sätt att tjäna mer pengar för dom som säljer sådant.
Volvos egen glykol (Det är naturligtvis någon annan som har tillverkat den i Volvos namn) är vanlig Etylenglykol. Och i sammanhanget: Det finns ingen gällande färgkod för glykoler. Dom kan ha vilken färg som helst. Och både Etylenglykol och Propylenglykol kan t.o.m. ha samma färg. Färgen har ingen som helst inverkan på glykolen i sin uppgift som frys- och rostskydd. Den bara finns där för syns skull. Ren glykol är dessutom färglös. Det går att köpa färglös glykol om man vill ha det. Mekonomen m.fl säljer den.