Sveriges Volvoforum

Hej! Lite bakgrund: bilen har gått ca 24300 mil. Topplocket planades, topplockspackningen, oljan och tändstift m.m. byttes på verkstad sommaren 2009, alltså för 3 år sedan. Efter det körde jag bilen i 15 månader sedan ställde jag av den pga jag skulle flytta och börja studera på universitet och lämnade bilen hemma.

Jag kom hem igen över sommaren och började använda bilen igen för ca en månad sedan. För någon vecka sedan märkte jag att den kändes svag på låga varv, t.ex 50 km/h på fjärde växeln. Normalt ska den kunna accelerera utan problem men nu fick jag växla ner till trean för att den var så seg. Bytte tändstift (Champion, och batteri) samt rengjorde fördelarlocket i hopp om att detta skulle hjälpa. Jag märkte även att oljan på ett dygn minskat från mitten på stickan till under nedre strecket, så jag fyllde på ca 1 liter. Bilen gick fortfarande dåligt på låga varv så en kompis och jag gjorde ett kompressionsprov som visade:

Cylinder 1: 11,3
Cylinder 2: 0
Cylinder 3: 12,4
Cylinder 4: 11,6
Cylinder 5: 12,4

Ingen kompression på andra cylindern alltså (sett framifrån från vänster). Det låter annorlunda från denna cylinder när man komptestar, minns inte riktigt hur ljudet lät dock. Tändstiftet på denna cylinder var svartare än de andra, misstänker ju att motorn har bränt olja med tanke på att nivån på stickan plötsligt sjönk. Kanske inte relevant men en av de tre elektroderna på det nya tändstiftet till 4:e cylindern gått av efter ca en veckas körning...

Är det dags att byta topplocket nu, eftersom det redan har planats och kontrollerades för tre år sen? Kan det vara något enklare fel?
Är hela motorn skrot eller hur tycker ni det verkar?

Mvh Henrik

Det är dags att ta reda på vilken väg kompressionen tar? Den behöver inte alls gå igenom ventilerna och ut.
Så en felsökning är nästa steg.


Sen lite ot
Det här med planing är någonting jag inte förstått på alla mina år som mekaniker.
Det ska planas till höger och till vänster. Det ska dessutom planas rejält.
Konstigt nog är det återställning av dåliga packningsytor som är det ENDA som krävs på en vitblockare. Aldrig planing för att den är skev. För är den så skev att den måste planas för detta så är toppen skrot. En topp som bågnar låt säga 0,6mm går inte att plana maximalt 0,3mm och sen använda. Är den 0,5mm bågnad så är den inom spec och ska inte röras.
Den får totalt vara nästan dubbelt så skev utan att det är något fel, som det mått man får plana totalt sedan toppen var ny.
Sen får verkstan säga precis vad dom vill. 99 av 100 toppar blir precis perfekta av lite diesel och en vanlig slipsten som är plan. Man blöter med diesel och bryner toppen tills packningsmärkena är borta. Thats it. En total insats på kanske 20minuter. Kräver inte demontering av ventiler eller annat heller.
Kanske nåt att tänka på inför framtiden för många som läser detta.

Passar på och ställer en offtopic fråga, främsts till pettson.
Hur 'vanligt' är det att en topp blir så skev att den är oanvändbar (på vitblockarna vi har då, så klart)?
Samt om toppen har blivit så skev, vad brukar ha orsakat det? Tvångskört bilen kokandes en längre sträcka eller?
Jag är ju lite orolig att toppen i 855an har blivit skev.
Bilen har knappt varit körd sen packningen gick, och endast körd väldigt lugnt, stannad när den börjat gå upp i värme och fyllt på vatten osv.
Detta enligt föregående ägare då, själv har jag bara kört den ~300m. Kan jag vara relativt lugn att toppen klarat sig, förutsatt att ovanstående info stämmer?


(ledsen att jag hijackade tråden lite, men lär ju passa på när toppar ändå är på tal :p)

Mycket ovanligt skulle jag vilja säga. Har råkat på en sån topp på 20 år och då körde man tills den varmnöp. Oljan var som gele och kammarna hade nypt. Den var verkligen som en skruv.

Senast jag jobbade med ett packningsbyte. Då hade bilen körts alldeles för länge. Den kördes tills den mattat av och fylldes senare med vatten igen för att försöka köra med den. Där var toppen 0.4mm bågnad i längsled och 0.2mm tvärsöver. Bara göra rent och dra NYA skruvar i rätt ordning inifrån och ut. Mäter man på skruvarna så går det utmärkt att tala vilka som satt där packngen blev som varmast. Skruvarna längdar sej nämligen och sen håller dom ett för långt mått. Det är sällan packningen i sej som "kokar sönder".
Skruvarnas reaktion är orsaken.